Nu är det gott att leva


Kanske börjar jag bli gammal och sentimental, kanske har världen varit ovanligt vacker de senaste två åren, eller så har jag helt enkelt börjat se det vackra som alltid har funnits omkring mig. Jag blir alldeles till mig över att solen plötsligt igen lyser hela dagen, och när jag känner solen värma mig där jag sitter och dricker te på en parkbänk på campus så känns det som att jag är den första människan i hela världen som får känna en sån underbart omfamnande värme krama min nacke. Och fåglarna som sjunger i solnedgången, när bilarnas ljud har slumrat bort och de där skrikiga tonerna kvittrar överallt, det är nästan för idylliskt för att vara sant!

Och så snubblade jag över det här fotot på näckrosdammen som jag hade på datorn. Det är tagit höstas, den sista september. Om inte den här vyn kan få ballaste trotsiga tonåring att mjukna i ett ÅÅåååh så vackert! så vet jag inte vad.



Hoppípolla!


16 maj 2007. Det var fina tider det.




Grötigt


Det här har jag längtat efter sen jag flyttade hit i sepember, snön. Alla hustak jag ser ut över är täckta med snö, vinterdiset gör att halva stan försvinner bort i gröten och min fina björk har fått ett litet täcke.

Åh, vinter, vad fint att du kom till slut.



Kort rapport

Idag vaknade jag till lika många plusgrader i sovrummet som det var minusgrader utanför sovrumsfönstret. Plusminus 16.

Over and out.

Norrskenstisdag


Åh, man kan se norrsken över så gott som hela Sverige idag, om det är molnfritt och inte alltför ljust ute vill säga. Så spana mot himlen eller läs på lite om vad det egentligen är som händer här.



Bara, bara vitt.

Här tänkte jag lägga upp en bild på snön som vräker ner över hela Göteborg på ett helt förträffligt sätt, men jag tror att ni ka föreställa er det. Tänk vitt.



Frostigt regn


Ääääääntligen kom det snö till Göteborg! Jag bara satt i fönsret och hängde, tittade på snöflingorna och såg hur de lade sig på marken i vita fläckar.


Det bästa stället att titta på snö är över koppartaket vi har nedanför fönstret i arbetsrummet. Åh åh åh! Fast nu har det redan blivit is och takdropp av det mesta.



Nu är det gott att leva

En dov, kraftig knall och en blixt som blixtrade på i vad som kändes som flera sekunder - sen öppnade sig himlen. Snön vräker ner och mina fotspår har redan snöat igen. Ett vitt täcke över världen var just vad jag behövde nu! Finfint!


En inspirerande outfit så här på torsdagskvällen - plommonlila velourbyxor i kombination med khakigrön och färggranna accesoarer. Vajert?



Skuggorna faller långa

I veckan har det varit lååånga skuggor om solen tittar fram överhuvudtaget. Det är det idag med men inte över höstlöv, utan över snö! Äntligen.




Vågar inte hoppas

Onsdag 7 december klockan 13:00 är den första snön planerad. Fast inte så mycket, bara sisådär ett halvt moln.


Blåsigt

Det är storm och halva centrala Göteborg blev strömlöst ikväll. Spännande!

Mitt alldeles egna adoptivtorn

Lika dimmigt som det var igår, lika solklart var det idag. Inga tårar, men några leenden och så tändes granen på Liseberg i solnedgången, med stjärna och allt. Vissa dagar blir jag galen på det där tornet, men när det lyser så här fint blir jag glad. Och jag har upptäckt att jag alltid kontrollerar om pariserhjulet lyser innan jag somnar. Jag antar att det har blivit lite som en i familjen.


Foggy days

Idag har jag blivit så sjuhelsikes förbannad att jag grät. Stora, stora tårar och darrande underläpp. Jag har gjort en misslyckad labb, och det var inte så jäkla kul det heller. Men nu är jag äntligen hemma i min soffa, luktar på lussekatter jag bakade igår och väntar på att Dannemannen ska komma hem för att göra tacos.


Det är disigt och rått utomhus, och promenaden hem från skolan var som att gå genom ett moln. Helt plötsligt är dagen bara perfekt.

Gud gjorde ej gröna små äpplen...

... som Monica Zetterlund sjunger. Korrekt observation, som synes nedan är de ju röda!


Mustiga färger


Hösten är nog den finaste årtiden i stan. Top fyra, minst. Om jag kunde skulle jag trä upp alla fina löven som små droppar och bära i ett halsband runt halsen.

En grann gran

Hemma hos mamma och pappa finns det en ful, stickig och hemsk gammal gran. Den står utanför mitt sovrumsfönster och ser allmänt tråkigt ut. Ändå blir man alltid glad när man ställer sig under dess grenar, nära barken. Varför det då? Jo, den har ju ett ansikte!
En ogenerat stirrande gran (lägg märke till att den dreglar något grått). Mycket sympatisk gran det där, på nära håll. Förresten är rubriken namnet på en radiokasett om när Sune, Håkan-bråkan och pappa Rudolf ska hugga gran. Rekommenderas å det ivrigaste!

Så mycket sol att det gör ont i ögonen

Jag gillar inte att bli bestämd över. Till exempel kan jag (tyvärr) ibland strunta i föreläsningar, nästan i ren protest. Vadå, menar ni att jag ska vara tuvngen att sitta i en trång sal med dålig luft och lära mig om elnät IDAG?! När det är strålande höstsol, paradiset ligger ju bokstavligt talat för mina fötter, vackrare än så här blir det inte och luften kommer aldrig mer att smaka så här gott att fylla lungorna med. Men ni menar att jag ska sitta instängd hela dagen, och komma ut när det är mörkt och stressa hem för att laga mat och hinna städa och diska lite innan jag somnar? Nä, nä, nä... Glöm det. Nu byter jag skolväskan mot kameran och går ut och njuter av livet istället. För tusan, vem vet när det är slut?

I torsdags var den sista höstdagen innan frosten kom, solen lyste så klart att jag fick kis-rynka mellan ögonbrynen och blev alldeles vimmelkantig.

Singing in the rain

När jag duschade efter cykelpasset på gymmet kom jag att tänka på en av mina bästa duschar någonsin. Det sista året jag jobbade på Arvikafestivalen var det helt otroligt stressigt. Det gick dygn utan minsta gnutta sömn och alldeles för många dagar utan en droppe dusch, och vädret växlade mellan vilda åskoväder och gassande sol. Jag luktade för jävligt och mitt hår var vidrigt för att uttrycka det milt. En natt när jag faktiskt hade gått och lagt mig för att sova lite vaknade jag av att ett jätteoväder rev i husvagnen där jag sov och det var omöjligt att somna om. Bäst att utnyttja tiden tänkte jag i mitt pragmatiska tillstånd, och snappade tag i handduk och tvål och ställde mig helt enkelt i regnet utanför husvagnen. Ingen annan var ute i regnet och rusket så jag kunde duscha ostörd, men hade på mig trosor och linne ifall någon skulle komma. Så mycket regn har jag nog aldrig upplevt, och aldrig har en dusch varit lika uppfriskande och skön. Miljövänligt är det ju också! Jag ser fram emot nästa naturdusch, det är ett som är säkert.

Bättre bli're inte!

Så här är hösten vid Näckrosdammen. Helt okej, minst!

Dillkronan på verket

Hos mamma och pappa hänger det vattendroppar i toppen av grässtråna i trädgården. Löven har singlat ner på marken och det prasslar när man går. Mysigt!
Snöbär, smällbär eller vad man nu vill kalla dem hänger alldeles vita och smällklara i häckarna. Åh, vad jag önskar att jag haft mer tid hemma att leka, till exempel plocka en hel bytta full med bär för att sen bara smälla skiten ur dem! Det brukade jag göra bakom jordkällaren när jag var liten, hemskt skoj vill jag minnas.
På lördagkvällen åt vi kräftor som pappas jaktlag hade fiskat och som smakade bara en liten, liten smula dy. Mamma serverade dem med fina dillkronor från trädgården. Dill måste vara världens mest underskattade krydda! Åh, gud så gott! En sjukt bra helg.

Tidigare inlägg
RSS 2.0