Londonlängt II

Det är bäst för alla att de här stövlarna inte finns i butik, och om de gör det bör de absolut inte finnas i min storlek. OM de finns och OM de passar så antar jag att det är ödet, och jag måste köpa dem. Eller?

Svettiga kläder


Det är kallt ute. Och inne förresten, aldrig har jag väl bott så kallt som jag gör nu i den här betongklumpen. Jag har på mig långkalsonger under strumpbyxorna (ja det går, dagens tips!) och min finaste ylletröja över långärmade jumpern.

Präktigt kanske, men så fryser jag ju aldrig heller.



Med jeans på benen och ett getingbo i huvudet

Ute är det krisp-krisp-kallt och jag korvar för ovanlighetens skull på mig jeans över långkallingarna. Det är ungefär så stelt och obekvämt som jag mindes det, men förhoppningsvis stänger det ute en sisådär fem minusgrader så får kallingarna ta resten. Att ha på sig jeans är lite som att ha på sig rustning. Det kan behövas den här veckan då jag måste vara en übermenschpowerkvinna för att hinna med hälften av allt som ska göras.

Oj, oj, oj vad mycket jag längtar efter ett examensbevis i näven just nu.



Righty-tighty


Krispiga, vintriga kristaller som blir isblå i vintersolen. Jag är ingen tights-människa men dessa magiska byxor är ett undantag. Hur kan man säga nej till glitter?!


[Franska] Mission impossible!
(Jag ville skriva det på franska, men på engelska stavas det ju likadant. Förvirrande där.)



På önskelistan

Jag vet inte hur länge jag har funderat på den där tvådelade klänningen jag vill låta sy upp, så att jag kan köpa en chalmersmössa och börja gå på baler igen. Men, får man inte tummen ur så hinner någon annan före - den här gången Lena Adelsohn Liljeroth. Frågan är om man ska ha en smoking- och en fracköverdel?



Tillbaka för att stanna (eller?)

Jag älskar ju kjolar och klänningar, och det leder till att jag ofta bär strumpbyxor. Så här under de kallare årstiderna får det gärna vara lite tjockare, kanske flätstickade saker som värmer gott i knävecken när jag släpar mig till och från skolan (och så till café Bulten mellan föreläsningarna då). Men, nåt som gör mig så irriterad är att det alltid går hål på undersidan av foten och vid stortån redan första veckan - jämt! Jag vet inte hur jag bär mig åt och det vill jag inte ta reda på heller så nu har jag helt enkelt löst problemet: leggins. Det här är världens finaste, från H&M. Jag trodde inte att jag någonsin skulle ha leggins igen efter att ha näst intill missbrukat dem under gymnasiet, men där ser man. Efter två dagars användning älskar jag dem och de har redan korats till Månadens köp i det göteborgska studenthemmet.


Önskelista (Inköpslista?)

Jag önskar mig inte särskilt mycket saker i julklapp, men nu har jag hittat några praktiska och användbara grejer som gärna får ligga under granen i år. Mjuka klappar står högt i kurs i år!


Indiska har 110-årsjubileum och tillverkar vissa av sina klassiker i nya varianter. Bland annat den här tunikan, Pax-tunikan, som Indiska sålde på 70-talet. Färgen är så himla fin, och jag gillar att den har transparanta ärmar. Jag fryser nästan alltid om överarmarna men det är tråkigt att gå runt i långärmat - då är transparanta ärmar den ultimata kompromissen!


En annan 70-talsklassiker: Polarn O. Pyret. Ja, som jag nämnde ovan fryser jag nästan alltid om armarna. Hej drömnattlinnet säger jag bara!

Såklart kommer jag köpa de här klapparna till mig själv, jag vågar ju inte riskera att inte få dem. Det är väl inte så konstigt, eller?


Ekologiska skinnstövlar - finns det?

Det här nedan, det är en hafsig bild. Men bortse från det och kolla istället in motivet. Man kan lätt tro att de jordgubbsglassfärgade strumpbyxorna är huvudnumret här eftersom de är så otroligt fina, men nej, se istället för nedanför de rosabeklädda knäna och skåden i - mina skinnstövlar!


Jag har länge drömt om ett par riktiga skinnstövlar som luktar läder och smörjs med fett, och insidan ska bestå av värmande lammskinn såklart. Helst skulle det var begagnade skor eftersom tillverkning av läder är väldigt belastande för miljön.

Tyvärr gick det dåligt med second hand-biten, och misströstande sökte jag mig till en vanlig skobutik här i Göteborg, gick rakt fram till mina drömstövlar - som bara stod där! -  och provade att hålla i dem. Ta på dem. De var så rätt, och prislappen var dessutom acceptabel. Suckade med hela själen över att köpa nyproducerat läder, men bestämde mig ändå för att ta dem. Provade hela paret, och kissade nästan på mig av glädje när jag såg att stövlarna som satt som gjutna på mina fötter är ekologiska, och att lädret kommer från Tärnsjö garveri som har den skojiga slogan Från ko till sko. De är av märket Kavat som har många andra fina damskor inför vintern, och jag är än så länge överlycklig över mitt köp. Varje morgon när jag tar på mig stövlarna för att gå till skolan känner jag mig så fin, och de varit behagligt varma och torra i alla väder. Nu ska det här vara mina höstskor i en sisådär 20 år framöver bestämmer jag - därmed basta!

En tröja stickad av ull och höstfärger

Jag ville bara visa min nya, fantastiskt fina hösttröja. Den är av ull, dubbelstickad så den har lika fint mönster på insidan som utsidan och den är kort om magen så den går bra att ha över klänningar och kjolar utan att den stjäl hela kroppsformen. Det är knappt så jag velat ta av den sedan dagen jag köpte den. Ett riktigt bra köp helt enkelt.


Ingen vanlig dag

Idag är det 14 september, med andra ord Ida-dagen (ta-da!). Då får man önska sig sånt härnt från fina Karins Konstgrepp:

Bulle i kupa (ah, nu förstår jag varför bröst kallas bulle, man har ju båda i kupa!)

Rosett på kedja.


Men hej kom och hjälp mig så fint. Från och med denna stund kommer jag att känna mig naken till den dag jag får någon av dessa kring min hals.

Dagens outfit

Idag leker vi modeblogg. Det innebär att man står i en onaturlig, icke-ergonomisk pose och gärna har ett intressant uttryck. Min tolkning följer nedan.
Vad jag i själva verket vill visa upp är min fanastiskt fina klänning som är ett Ebbes Hörna-fynd. När jag köpte den var den bara en enorm (verkligen enorm!) särk utan någon som helst kroppsform och den gick mig till anklarna ungefär. Men jag gillade tyget så mycket så jag köpte hem den för en 50-lapp och sydde några små nyp i midjan, där jag har skärpet, och la upp den nertill genom att göra ett stort men osynligt veck på kjolen (som nämligen inte var enkelt rakt fållad nertill och jag orkade inte sy om det hela). Ett av mina allra bästa fynd får jag nog säga.

Guldlock och de gråtande öronen

Det här är mina ben. De har varit på fest idag i sina fina strumpbyxor, men sen hängde de med mig hem vid tolvsnåret. Det var först förfest hos mig i stora nya lägenheten, sen cyklade vi fortfort tvärs över stan till Lunden där det var fest hemma hos fina Karin, med massor av god mat. När vi ätit upp allt rullade vi upp till Chalmers och hade mellanfest innan det stora Festu-kalaset i kårhuset som jag hade köat och köpt biljett till. Men när jag väl var på Chalmers så skrek mina hörselgångar av smärta och hela kroppen var alldeles trött. Det var tråkigt, men jag sålde min biljett och åkte hem istället.
Extra tråkigt är det jui att åka hem när man har en bra hårdag och världsbäst lockar i håret. Som är helt medfödda och naturliga! En liten fin ögonfrans längst ut i ögonvrån har jag också. Nästan alldeles för lång för att vara fin, men den är också född sån. Så hej, då får det väl vara så.
När jag kom hem lade jag mig på golvet och kände hur mina öron bara grät. Det var ledsamt, men också naturligt. Nu ligger jag i sängen och tittar på How I Met Your Mother tills jag glömmer bort hur det känns i min kropp. Imorgon får vara en bättre, friskare dag helt enkelt.

Jeans. Jeans, jeans, jeans!

När friskheten kommer jublande är det dags att slänga mjukisdressen i tvätten och dra på sig Friskplagget 3000: jeans. Ingen vettig människa som vill krypa upp i soffan och vara ynklig pallar att ha på sig jeans. Men jag är frisk, ergo bär jag jeans. Och Daniels morfars gamla stickade tröja jag har fått äran att ha i garderoben. Tack tack fina du.


Das Parfum

Av min allra finaste Daniel har jag fått min parfym, som liksom har blivit min doft. Den luktar allt det där som alla drömmer om att lukta som, antar jag. I alla fall är det liksom en parfym som jag alltid vetat att jag vill ha men inte har hittat.
Litchi, hallon, ros, liljekonvalj och lite sånt därnt tror jag bestämt. Jag tycker lite att den luktar som himmelriket och fluffiga moln. Och när jag har den på mig luktar jag som en liten ängel som flaxar runt bland de där molnen. Tur att jag har ett blont, lockigt hår som kan tänka de diaboliska tankarna som susar runt i skallen då.

Sensommarklänningen

Daniel hade med sig en present till mig, en sensommarpresent för flickor som fryser om vaderna när det bli höst. Och en sån är ju jag! Så nu äger jag min allra första maxi-klänning, hurra och tack tack tack fina Daniel. En alldeles äkta mormor Elsa-klänning som legat på vinden, och nu fick jag den. Precis som att jag är en i släkten. Puss!
Förresten tänker jag att jag kanske skulle fräscha upp min fotoutrustning en aning. Det vore ju ballt att kunna ta kort på sig själv med fjärrkontroll och att ha ett lite flashigare objektiv.

Svart på vitt

Vips så har man feber och halsont och ligger nedbäddad i soffan. Ska försöka göra mitt skolarbete ändå, bara från lite mer horisontellt läge. Men innan det kollade jag runt lite på olika bloggar om Oscarsgalans klänningar. Jag är egentligen föga intresserad, men så snubblade jag över Camila Alves! En så otroligt vacker klänning, enkelt och smickrande! Tydligen av Kaufman Franco, ett namn jag aldrig hört förut.
Camila Alves i klänning från Kaufman Franco.
Jag tycker det är snyggt med svart också, det blir så effektfullt när man har samma färger som männen i sina kostymer. Det temat körde jag på studentbalen för några år sen. Eftersom balklänningar och sånt där inte direkt är ett av mina större intressen och jag inte gillar att vara uppklädd så blev det en liten budgetbal. Det här var helt enkelt den enda klänningen jag kunde tänka mig om jag inte ville köpa någon. Eftersom jag inte gillar att vara bar om armarna och det var lite kallt körde jag både med handskar och sjal.

Inpå bara skinnet

Jag hittar sällan nåt som sitter bra på Monki, det där pöspöset klär mig inte alls. Men är det någonting som Monki kickar ass med så är det sina accesoarer. Jag har en galen kärlek till naturfärgat läder. Det ser så genuint, spralligt och naturligt ut!
Men vill man spara lite djur från att behöva lägga av sig skinnet, och misstänker att garverierna nog släpper ifrån sig lite väl mycket kemikalier ska man leta på second hand och loppisar! Har man riktigt tur så hittar man gamla fina grejer som har åldrats och blivit lite mörkare i färgen. Värt att hålla ögonen öppna för!
Idag har jag skrivit om !

Visa knäna?

Voila! Äntligen har jag sytt i fickorna i mitt nu tvååriga projekt (nä, jag hinner inte sy så värst ofta) och därmed är min klänning klar så när som på fållen! Så om en sisådär två år till kanske den är HELT klar då, med min arbetstakt. Jag måste ändå säga att jag är sjukt nöjd, det blev resultat! Egentligen borde jag ta kort på årets vantar, mössa, strumpor och krage som jag har stickat också, innan det är slitet och töjt och missfärgat. Oh well, en vacker dag så...
Jag i hemmasydd skjortklänning i världens tunnaste och luftigaste bomullstyg.
Men hur lång ska den vara över knäna?

Apropå räv...

Jag kom att tänka på den helt uuuunderbara (för att låta lite småborgelig) rävskinnsmössan med tillhörande krage som har huserat hos mig den senaste veckan. Min faster skickade med mig den efter nyårsmiddagen eftersom min syster tydligen hade tjing-och-paxat den. I min faders ungdoms dagar, i mitten av 1900-talet sköt han räv och gav skinnet till min faster som lämnade in detsamma till en körsnär, och tillbaka fick hon detta. Och jag, jag har en hel räv som hänger och väntar ute i ett förråd. Nu ska jag bara hitta en körsnär och höra hur mycket räv som behövs för en tjusig huvudbonad.

Ida i rävskinns-mössa och krage.

Och apropå räv, så åkte jag aldrig pulka i Rävabacken hemma hos mor och far. Det är bara att återvända snart igen alltså.

För övrigt gjorde jag en tenta på två timmar (!) idag, och den kändes lätt. Det känns olycksbådande!

Idag skrev jag om , och . Följ mig?

RSS 2.0