Lite mera...

Det här är mina ben. De har varit på fest idag i sina fina strumpbyxor, men sen hängde de med mig hem vid tolvsnåret. Det var först förfest hos mig i stora nya lägenheten, sen cyklade vi fortfort tvärs över stan till Lunden där det var fest hemma hos fina Karin, med massor av god mat. När vi ätit upp allt rullade vi upp till Chalmers och hade mellanfest innan det stora Festu-kalaset i kårhuset som jag hade köat och köpt biljett till. Men när jag väl var på Chalmers så skrek mina hörselgångar av smärta och hela kroppen var alldeles trött. Det var tråkigt, men jag sålde min biljett och åkte hem istället.

Extra tråkigt är det jui att åka hem när man har en bra hårdag och världsbäst lockar i håret. Som är helt medfödda och naturliga! En liten fin ögonfrans längst ut i ögonvrån har jag också. Nästan alldeles för lång för att vara fin, men den är också född sån. Så hej, då får det väl vara så.

När jag kom hem lade jag mig på golvet och kände hur mina öron bara grät. Det var ledsamt, men också naturligt. Nu ligger jag i sängen och tittar på How I Met Your Mother tills jag glömmer bort hur det känns i min kropp. Imorgon får vara en bättre, friskare dag helt enkelt.