Mot de sälla jaktmarkerna

Jag har spurtat i mål. Alla tentor är gjorda, inlämningsuppgifterna godkända och skolpapprena ligger prydligt staplade i en hög på skrivbordet och bara väntar på att läggas undan och inte plockas fram igen på ett år. Ett helt, långt, ljuvligt år när jag istället ska sitta vara heltidsarvoderad inom kåren. Lika mycket (mer) jobb, men för någonting som gör skillnad. Äntligen kan jag andas ut och finna lugn i att slippa bojan som studierna har inneburit för mig det senaste året. Det har gått dåligt. Jag har haft svårt att motivera mig och när jag väl känt en lust att lära har jag inte lyckats få in någonting i huvudet. Det har känts som att min intelligensnivå ligger på samma som en vedpinne men innerst inne har jag hela tiden förstått att det inte är min logiska förmåga det är fel på - utan en mental spärr som satt sig på tvären. Nu går jag vidare på en ny odyssé i livet och hoppas att jag återvänder till studierna med en kunskapstörst och sprudlande energi om ett långt och spännande år.



So long filitjong!

Hejdå regnbågslappade böckerna! Vi ses i augusti 2013!


Och hejdå matteplugg i soffan med liten kopp kaffe och hemmabyxorna på. Nu ska jag bara läsa arbetsmiljölagar och jämlikhetspolicys hela sommaren!


Jag kommer sakna er, men bara lite grand.


Superhektiskt!

Skolan drar igång med en jäkla rivfart. Det enda jag hinner tänka den här veckan - som inte har med skolan att göra - är: Tack gode gud för Pad Thai från Nongs.

Over and out.



Plikten framför allt (som är roligt).

Sprudelidudelidej, så kreativ jag känner mig idag! Idéerna fullkomligt flödar från hjärnan ut i fingrarna men där tar det stopp. De här rara små tassarna ska minsann inte få ha nåt kul idag. De ska räkna en miljard gamla tentor i Numerisk Analys och Linjär Algebra.

Det är det allra värsta med plikter, de är alltid sådär i vägen för allt annat.



För jag har jullov!

Idag sitter jag inte och slår i en matematisk uppslagsbok, som jag gjorde för precis en vecka sedan. Istället för att ögna igenom sidvis med integraler läser jag Hemingway och löser korsord på tåget hem till berget. Inte fy skam direkt!




I'm the king of the world!

Ni vet, sådär som Leonardo Di Caprio tjoade 1997, där han stod längst fram i fören på Titanic. Ungefär så känns det då jag lite casual gör varenda detalj rätt i min beräkning av inducerad spänning i en helt verklighetsfrämmande tentauppgift i elfält.


Nu är det bara att vänta på isberget. Jag lovar att det kommer.



Tystnaden

Nä, jag tänker inte skriva något förrän tentorna är över eller jag har blivit på bättre humör. Allt jag kan formulera nu är gnäll och gnat, för oj vad det är slut på motivationen här i tentaplugget. Gnäll och gnat i alla ära, men jag tror jag behåller det för mig själv.

Vi ses på andra sidan.

Lunka på

Det händer ingenting i mitt liv de närmsta dagarna - bara tentaplugg och storm. Så vet ni.

Frågor som väcks när man beräknar elfält


Hur långt bort ligger halva oändligheten?



Nu är jag mätt, tack!

Ibland är det vidrigt att läsa på högskola. Plugg som aldrig tar slut, rekommenderade uppgifter i en löjligt stor kvantitet, aldrig riktigt ledig, krångel med högskolepoäng som inte rapporteras som de ska och brist i kommunikationen mellan CSN och skola. Just då blir jag så jäkla avundsjuk på alla som jobbar istället. Jag vill också! Om jag inte har helt fel kommer den tiden i sinom tid även om det inte är till mycket tröst nu, men när jag om några år sitter och tänker att jag önskar att jag pluggade igen vill jag minnas det här: Åh, vad skönt det ska bli att börja jobba.

Va sa ru?

Idag lämnade jag min konvalecens och återgick till skolan, för en förmiddag i alla fall. Vilken förmiddag sen! Jag har tillsammans med min hängivna labbpartnerinna byggt en hörapparat, ja det är sant, en riktig hörapparat. Med mina bara händer! Det är dessutom ingen vanlig skruttig hörapparat som man sätter i örat, nej, den här sätter man i skallbenet så att människor som är mer eller mindre döva på grund av skador i mellanörat kan höra ändå. Otroligt häftigt, vi fick prova att hålla för öronen jättehårt men ändå prata med varandra i hörapparaten genom en liten mikrofon.

Jag har alltid haft svårt att fatta vad civilingenjörer i teknisk fysik sysslar med, med nu är jag alltså nåt på spåren: hörapparatsmakare.


I valet, utan kvalet

Ungefär i förrgår började jag plugga på Chalmers känns det som. Idag sitter jag och bestämmer vilka mastersprogram som är intressanta, för nu ska det väljas valbara kurser. Valet ska vara klart imorgon, och jag tackar högre makter för att jag tydligen bara är intresserade av mastersprogram som kräver kunskaper i hållfasthetslära, och inser därför att områden som berör reglerteknik inte är min kopp med te. För en gångs skull är ett val enkelt, näst intill omedvete. Jag tackar, tackar ödmjukast.

Glatt i hatt

I helgen var jag på fest - Jisses var det längesen?! Festen var såklart på Chalmers och temat var tidsmaskin. Jag velade länge medan 1910-tal eller 1970-tal men fastnade för det sistnämnda så i en dretfin klänning från Daniels morföräldrars gamla klädbutik och svärmors skinnjacka från när hon var 14 år dansade jag iväg på en så himla kul kväll i sann 70-talsanda! Ettorna på programmet i skolan hade fest för oss faddrar som tack för att vi var så himla snälla mot dem, och det hade de med besked. Det fanns förutom två dinosaurier (som var större än mig) en hord med råttor och - faktiskt - ett fort: Chateau de Vip där man magiskt nog fick påfyllning på sin fördrink om man stack in sitt glas i ett hål i väggen. Väl värt den oförtjänt hårda baksmällan jag fick igår!


Pubrunda - check!

Det var pubrunda på Chalmers idag. Alla sektioner hade pub i sina sektionslokaler, öppna för alla Chalmerister. Eftersom jag och Daniel var på ölprovning i kårhuset tillsammans med några av hans kompisar tyckte jag egentligen att det var nog med skoj för hela kvällen, men ett par pubbar hann jag avverka ändå innan jag dråsade i säng för en liten stund sen. Och ta mig tusan om vi inte har den skönaste sängen i världen! Om man dessutom går och lägger sig lite ser man hur Tornet står där och vakar över oss. Nu är det klätt med vajrar och snart lyser det glatt som en julgran, när Jul på Liseberg öppnar.. God natt!


Upp till bevis

Tentamensdag. Vi ses på andra sidan, när jag helt uttömd på Komplex analys hasar mig in i lägenheten och sjunker ner med datorn i min läsfåtölj. Önska mig lycka till!

De här glasögonen är borta nu. Jag tappade dem på tåget för ett par veckor sen. Sorgligt.

En bra dag för plugg

Igårkväll förvandlades min hjärna till en liten, liten tvättsvamp som framåt natten började skrumpna ihop på ett väldigt smärtsamt sätt. Avslappningsövningar, en kvart med värmedynor på axlarna och några kapitel i Mästaren och Margarita senare, framåt tvåtiden, lyckades jag äntligen somna. Och nu, en helt okej natts sömn senare känner jag mig redo att ge det ett nytt försök. Det där plugget. Tjugo satser och bevis ska pluggas in och jag ska försöka ta mig igenom några tentor. Imorgon klockan 19.00 är tentaperioden över för min del, och det är sconesfest i kökssoffan ål night long.


Studiesöndag

Idag ska jag inte gå till korsvägen, inte ta en promenad på avenyn eller släpa med mina vänner till ett café och dricka te hela eftermiddagen medan jag tjatar hål i huvudet på dem. Jag ska inte heller sitta på en bänk och njuta av solskenet, eller plocka höstlöv på berget här bakom huset. Kanske gå ut för att köpa mjölk eller liknande. Eventuellt. Mest troligt är att jag kommer sitta hukad över skrivbordet med integraler upp till öronen. Och vet ni. Det är precis vad jag är mest sugen på att göra idag.


Bygga broar

Världens bästa kille har organiserat en stor brobyggartävling på samhällsplaneringssektionen på Chalmers. Idag gick finalen av stapeln och alla team som hade varit med och byggd en bro fick montera den över A-dammen utanför arkitekthuset. Kul fakta om A-dammen: enligt rykten är den byggd för att kyla ner datorerna på Chalmers på den tiden när det fanns ett fåtal jättedatorer som stod under jord och genererade massor av värme. Jag har även badat i den här dammen tillsammans med ett gäng nakna, men helkroppsmålade Chalmerister. Nå, slut med kul fakta. Världens bästa Daniel och hans vänner som organiserade den här veckans brobyggartävling är antagligen världens duktigaste. Det är bara de slitiga brobyggarna som skulle kunna tävla om den titeln, för vilket arbete de har lagt ner! Vilka fantastiska broar de har byggt på två dagar!


Should I stay or should I go?

Jag går ju - som säkert ingen missat - Chalmers. Ett civilingenjörsprogram som heter Teknisk Fysik och är rätt förjäkla tungt, i alla fall för mig. Det är ungefär så tungt att jag varje vaken sekund behöver plugga, och ändå är det inte säkert att jag klarar mina tentor för det. På programmets hemsida beskrivs mina fem år på Chalmers så här:


Sen kollar man runt lite grand på de andra programmen som finns på Chalmers. Då hittar man Arkitektur med Teknik. Man ba' tappar hakan. Så många olika tårtbitar! Så mycket spännande ämnen det verkar vara inpackat i de där fem åren! Inte konstigt att man blir sugen på att byta utbildning ibland. Det där känns lite som min dröm. Kanske ska man byta?


Jag vet faktiskt inte vad man ska tänka. Hur ska man veta vilken utbildning som är rätt? Nåväl, man har ju till mars på sig att bestämma sig i alla fall, när sökningen till högskolorna öppnar. Tills dess ska jag bli för jäkla bra på fysik helt enkelt. Eller hoppas på en uppenbarelse. Vi får se vilket det blir.

Tänd ett ljus

Alla som pluggar på högskola vet nog ungefär hur det känns att vänta på ett tentaresultat. Ibland känns det förjäkla bra och man hoppas på högsta betyg, och är mest orolig för att att det blir en trea istället för en femma. Ibland vet man att det har skitit sig totalt och väntar med fasa på känslan av ett stort, hårt U som står där och glor - misslyckandet. Ibland kanske man inte oroar sig alls och är bergsäker på alla rätt, men det har i alla fall aldrig hänt mig.

Idag skulle jag få resultatet av en omtenta i programmeringsteknik. Jag tyckte det hade gått bra, jag hoppades på en femma faktiskt. För första gången sen jag började Chalmers. Om man tittar i min betygförteckning består det mest av 3 och U - men sen idag, inte enbart! Idag fick jag nämligen min första 4! Hurra! För att fira mitt första så kallade överbetyg tänder jag ett höstigt ljus, äter en smula cashewnötter och smakar lite på en chokladkaka. För jäkla gött!


Tidigare inlägg
RSS 2.0