Lite mera...

... strunt, skog, bakverk, rädda världen, Teknisk Fysik, husman, tyck, stickade strumpor. Och ännu lite mera.

Rannsakan

Jag kan inte låta bli att hänga upp mig vid tanken på vilken fantastisk människa jag var 2006. Så gärna jag skulle vilja vara samma tjej, fast med lite mer erfarenhet. Är det det jag är? I så fall skippar jag nog gärna erfarenheten också.

Den här vintern ska jag genomföra en inre utgrävning. Gräva upp vem den där människan var som hade det trassligt på vissa plan som är utredda idag, men var så jäkla samlad på andra plan, som idag mest är bortfrätta hål. Att jag fortfarande har kvar både jacka, skor och jeans från bilden tolkar jag som att jag är jäkligt miljömedveten.

Hemåt ljuva hemåt

Dagens radiotips

Pubrunda - check!

Det var pubrunda på Chalmers idag. Alla sektioner hade pub i sina sektionslokaler, öppna för alla Chalmerister. Eftersom jag och Daniel var på ölprovning i kårhuset tillsammans med några av hans kompisar tyckte jag egentligen att det var nog med skoj för hela kvällen, men ett par pubbar hann jag avverka ändå innan jag dråsade i säng för en liten stund sen. Och ta mig tusan om vi inte har den skönaste sängen i världen! Om man dessutom går och lägger sig lite ser man hur Tornet står där och vakar över oss. Nu är det klätt med vajrar och snart lyser det glatt som en julgran, när Jul på Liseberg öppnar.. God natt!

Ät grönt må skönt

Den här fina bonaden broderade jag när jag var 14 år ungefär, och den har hängt med mig sen dess. Sanningen blir aldrig omodern, jag säger då det.

Denna otåliga väntan

Kaningotter

Daniel vet precis vad jag vill ha en onsdagskväll när jag bränt en kokoskaka jag glömde i ugnen. Sånt där kaninmatsliknande godis som man åt när man var lite. Satan i gatan, så gott!

Förresten, det finns en så fin minnesramsa inom matematiken som man lär sig när man lär sig räkna med derivata: Satan i gatan, jag glömde den inre derivatan! Man vill alltså inte glömma bort inre derivatan, då rasar broar och ingenjörer blir utan jobb. Typiskt dåligt.

Ekologiska skinnstövlar - finns det?

Det här nedan, det är en hafsig bild. Men bortse från det och kolla istället in motivet. Man kan lätt tro att de jordgubbsglassfärgade strumpbyxorna är huvudnumret här eftersom de är så otroligt fina, men nej, se istället för nedanför de rosabeklädda knäna och skåden i - mina skinnstövlar!

Jag har länge drömt om ett par riktiga skinnstövlar som luktar läder och smörjs med fett, och insidan ska bestå av värmande lammskinn såklart. Helst skulle det var begagnade skor eftersom tillverkning av läder är väldigt belastande för miljön.

Tyvärr gick det dåligt med second hand-biten, och misströstande sökte jag mig till en vanlig skobutik här i Göteborg, gick rakt fram till mina drömstövlar - som bara stod där! -  och provade att hålla i dem. Ta på dem. De var så rätt, och prislappen var dessutom acceptabel. Suckade med hela själen över att köpa nyproducerat läder, men bestämde mig ändå för att ta dem. Provade hela paret, och kissade nästan på mig av glädje när jag såg att stövlarna som satt som gjutna på mina fötter är ekologiska, och att lädret kommer från Tärnsjö garveri som har den skojiga slogan Från ko till sko. De är av märket Kavat som har många andra fina damskor inför vintern, och jag är än så länge överlycklig över mitt köp. Varje morgon när jag tar på mig stövlarna för att gå till skolan känner jag mig så fin, och de varit behagligt varma och torra i alla väder. Nu ska det här vara mina höstskor i en sisådär 20 år framöver bestämmer jag - därmed basta!

Varde ljus!

Dagens vuxenpoäng

Jot&Dot.

Det snackas inte om duktig flicka-syndromet. Jag tycker inte om det eftersom många kvinnor som bara är helt otroligt effektiva och målmedvetna nedlåtande får en klapp på huvudet och får höra att de är duktiga flickor när de är produktiva och gör karriär. Vem kallar framgångsrika män för duktiga pojkar och fnyser åt deras slit, tycker att de borde coola ner det en smula så fort de jobbar hårt för att nå sina mål. Att många unga tjejer känner en jävlig press är en annan sak, det handlar inte om att de vill vara duktiga flickor. Det handlar nog snarare om att de vet hur mycket man kan behöva slå sig fram för att nå någonstans som tjej, eller att de är så angenägna att nå sina mål.

Själv har jag varit stressad de senaste tio åren, men jag tror aldrig att jag har varit det för någon annans skull. Jag har höga krav på mitt liv och därför jobbar jag hårt. Det är bara roligt när det händer saker, helst massor på en gång. Men, jag kraschlandar alltid till slut. Med en smäll. Därför har jag varit hos en terapeut som hjälpte mig med min stress, och hon gav mig bland annat tipset att skriva ner saker istället för att låta dem snurra runt i huvudet. Sagt och gjort, jag kilade iväg till Åhléns och kom hem med den här skönheten från Letts. Jag älskar färgerna och hur stilren den är. Nu syns det inte på bilden, men den har ett litet band att lägga mellan bladen så man vet var man är också. Älskar't!

Äppellimpa

För någon månad sen fick jag ju en jättelast vinteräpplen från trädgården hemma hos mamma och pappa. Eftersom de inte är så goda att äta som de är, och dessutom är helt enorma har jag försökt baka upp dem, och igår var det äppellimpa som stod på schemat. Inspirationen fick jag från ett recept jag läste i Buffé.

Jag använde:

25 g jäst

5 dl vatten

3/4 dl honung

salt

2 rivna äpplen

7 dl rågmjöl

3 dl vetemjöl special

8 dl vetemjöl

Jag smulade jästen i en bunke och rörde sedan ut den med det fingervarma vattnet. Honung och salt åkte i byttan, likaså äpplena.

Efter att jag tillsatt en större del av mjölet var degen fortarande riktigt kletig men jag lät den jäsa i 1 timma, tillsatte lite mer mjöl vid utbakning och formade två limpor.

Dessa fick sen jäsa på en plåt i 40 min innan jag satte in dem nederst i ugnen som var 250 grader varm. Direkt när limporna var insatta sänkte jag värmen till 225 grader och lät limporna stå tills de lät ihåliga när jag knackade dem i botten, 30-35 minuter ungefär.

Min gitarr

En sak jag älskar med att spela instrument är att man liksom äts upp så totalt av det. För det första är det ju förbannat skoj när saker låter. Om jag trycker här, och drar lite här, så låter det så här. Men om jag testar att flytta fingret lite så här då? Då låter det helt annorlunda! Det är precis lika skoj som när man var barn, en av de få saker som fortsätter att vara barnsligt roliga. För det andra är det ganska klurigt att få till precis rätt ljud på de flesta instrument. Det kräver precision och fokus. Jag kan sitta i en halvtimma och försöka få till rätt glid över gitarrhalsen. Ibland tar det många timmar att få fingrarna att förstå det som hjärnan förstår. Men när man väl får kropp och tanke i synk - vilken lycka!

Just nu håller jag på och tragglar in Here Comes The Sun från en tabulatur jag skrev ut från internet när jag var fjorton. Då var den mig övermäktig, men nu några år senare - fast jag knappt spelat gitarr sen dess! - plinkade jag mig fram i den vid första läsningen. Det, mina vänner, det är en bättre känsla än alla godkända tentor i världen.

Dagens låttips: Min Gitarr - Sven Ingvars

Antiklimax

En himla massa fina bilder tog jag på mina nya, vackra kläder. Jag duschade, knäppte på suget i blicken, ställde mig i balla, obekväma poser och tog sen som sagt massor av bilder. Men var de blev av när jag skulle lägga in dem på datorn, det förstår jag inte riktigt. Däremot finns en bild på årets första clementin (inte satsumas!), med en fin liten tryffelhatt. Så ja, ni får väl hålla till godo med det då.

Bortförklaring

Det Stora Sconeskalaset

Ikväll har jag ätit hela livsmedelsverkets dagliga rekommendation av bröd i form av scones som Daniel och hans kompisar hade lagat under tiden jag skriv min tentamen. Det var inte kattskit det, att ta med sig några tjejer hem på en kanna te för att återfå krafterna efter tentan, och så fanns det nybakta scones och minst tre sorters hemgjord marmelad. Det var dessutom första gången jag drack mitt nya chai-rooibos-te, och jisses, vad gott det var! Äsch, det här blir mest pladder och nu vill jag inget hellre än att bara få sova riktigt gott och länge. Så då gör jag det helt enkelt. Ibland är det härligt flexibelt att plugga ändå.

Upp till bevis

Tentamensdag. Vi ses på andra sidan, när jag helt uttömd på Komplex analys hasar mig in i lägenheten och sjunker ner med datorn i min läsfåtölj. Önska mig lycka till!

De här glasögonen är borta nu. Jag tappade dem på tåget för ett par veckor sen. Sorgligt.

Utkik

Det här är utsikten från fönstret i mitt arbetsrum. Men inte idag, idag är det bara mörkt och regnigt.  Rätt så luftigt ändå, eller hur?

En tröja stickad av ull och höstfärger

Jag ville bara visa min nya, fantastiskt fina hösttröja. Den är av ull, dubbelstickad så den har lika fint mönster på insidan som utsidan och den är kort om magen så den går bra att ha över klänningar och kjolar utan att den stjäl hela kroppsformen. Det är knappt så jag velat ta av den sedan dagen jag köpte den. Ett riktigt bra köp helt enkelt.

Kan du dreja?

Ett fat som det nedan, fast istället för ikea-plåt-tjohejsan vill jag ha ett genuint keramikfat. Något fint rött eller blått mönster vore trevligt. Det önskar jag mig i julklapp. Jag lovar att vara riktigt, riktigt snäll!

Musikhjälpen i Göteborg!

En bra dag för plugg

Igårkväll förvandlades min hjärna till en liten, liten tvättsvamp som framåt natten började skrumpna ihop på ett väldigt smärtsamt sätt. Avslappningsövningar, en kvart med värmedynor på axlarna och några kapitel i Mästaren och Margarita senare, framåt tvåtiden, lyckades jag äntligen somna. Och nu, en helt okej natts sömn senare känner jag mig redo att ge det ett nytt försök. Det där plugget. Tjugo satser och bevis ska pluggas in och jag ska försöka ta mig igenom några tentor. Imorgon klockan 19.00 är tentaperioden över för min del, och det är sconesfest i kökssoffan ål night long.

En abstinenssjuks klagan

Är man snygg så är man

Va fasen, det är sällan jag orkar sminka mig så här piffigt. En till bild blir det, retuscherad den här gången (åhå!).

Glamour på hög nivå

Idag är jag filmstjärna som speglar mig i en gammal puderdosa av nysilver, mitt bland lådor fulla med sladdar och torkställningar fulla med tvätt. Vardagsglamour!

Den bästa medicinen

Det finns inte någonting som är särskilt kul med regelbunden kraftig migrän. Men nu ska jag säga en bra grej med migrän i alla fall:

När den värsta knocken i mina migränanfall är över, då är jag otroligt såsig i huvudet. Det känns som om det ska explodera om jag måste tänka efter, och att plugga är helt enkelt inte möjligt - det ironiska är att det alltid är när jag behöver plugga som mest som migränen dyker upp. Nåväl, vad gör man då istället, när man släpar sig runt i lägenheten och vill ha en trevlig och samtidig betydelsefull syssla i det där konvalecensstadiet? Jo, man gör chokladbollar. I slow motion, eftersom häftiga rörelser får mig att tro att huvudet ska trilla av, ja precis så känns det.

Yttepyttiga små bollar så det blir massor av dem. I med massor av starkt kaffe så blir det himlans gott för tunga huvuden!

Dagens dikt

Målet

Gud gjorde ej gröna små äpplen...

... som Monica Zetterlund sjunger. Korrekt observation, som synes nedan är de ju röda!

Mustiga färger

Hösten är nog den finaste årtiden i stan. Top fyra, minst. Om jag kunde skulle jag trä upp alla fina löven som små droppar och bära i ett halsband runt halsen.

Somethin' fishy

Idag har jag testat att göra egna fiskbiffar! Till det gjorde jag en jättegod örtsås, kokade potatis och brysselkål (guuudars så gott!) och lyxade till det med yttepyttesmå chokladbollar till dessert. I det hela en väldigt fin söndagsmiddag vi skramlade ihop här i hemmets lugna vrå. Jag kommer defenitivt att göra biffarna igen, då med lite spännande variation. Kanske det till och med hamnar ett recept i bloggen någon gång!

Vår sällskapsfisk slapp bli biff. Den behöver mest ligga och se trevlig ut i soffan, och roa oss när vi har tråkigt.

En grann gran

Hemma hos mamma och pappa finns det en ful, stickig och hemsk gammal gran. Den står utanför mitt sovrumsfönster och ser allmänt tråkigt ut. Ändå blir man alltid glad när man ställer sig under dess grenar, nära barken. Varför det då? Jo, den har ju ett ansikte!

En ogenerat stirrande gran (lägg märke till att den dreglar något grått). Mycket sympatisk gran det där, på nära håll. Förresten är rubriken namnet på en radiokasett om när Sune, Håkan-bråkan och pappa Rudolf ska hugga gran. Rekommenderas å det ivrigaste!

Men tack, hörrni!

Jag måste bara säga ett stort och fint tack för att ni faktiskt är ett litet gäng som kollar på bloggen varje dag. Det gör det roligare att pyssla ihop inläggen och fotografera bilderna.

Ett litet minus i kanten för att ni nästan aldrig kommenterar (förutom du då Emma), det må väl vara hänt. Men ett litet Hej! är alltid välkommet!

Studiesöndag

Idag ska jag inte gå till korsvägen, inte ta en promenad på avenyn eller släpa med mina vänner till ett café och dricka te hela eftermiddagen medan jag tjatar hål i huvudet på dem. Jag ska inte heller sitta på en bänk och njuta av solskenet, eller plocka höstlöv på berget här bakom huset. Kanske gå ut för att köpa mjölk eller liknande. Eventuellt. Mest troligt är att jag kommer sitta hukad över skrivbordet med integraler upp till öronen. Och vet ni. Det är precis vad jag är mest sugen på att göra idag.

Så mycket sol att det gör ont i ögonen

Jag gillar inte att bli bestämd över. Till exempel kan jag (tyvärr) ibland strunta i föreläsningar, nästan i ren protest. Vadå, menar ni att jag ska vara tuvngen att sitta i en trång sal med dålig luft och lära mig om elnät IDAG?! När det är strålande höstsol, paradiset ligger ju bokstavligt talat för mina fötter, vackrare än så här blir det inte och luften kommer aldrig mer att smaka så här gott att fylla lungorna med. Men ni menar att jag ska sitta instängd hela dagen, och komma ut när det är mörkt och stressa hem för att laga mat och hinna städa och diska lite innan jag somnar? Nä, nä, nä... Glöm det. Nu byter jag skolväskan mot kameran och går ut och njuter av livet istället. För tusan, vem vet när det är slut?

I torsdags var den sista höstdagen innan frosten kom, solen lyste så klart att jag fick kis-rynka mellan ögonbrynen och blev alldeles vimmelkantig.

Mineralpuder, läppstift, borstar, ögonpenna...

Oh, nu har det hänt igen! Det är en himla massa rabatt på bästa e.l.f. och jag har snabbt som tusan köpt en massa smink jag har spanat på sen veckor. Bland annat ska jag prova deras minerallinje och köpa fler härliga borstar, spännande!

När julen står för dörren...

Ni får kalla mig sjukligt julsugen, det är helt okej. För åh, så många gånger jag har varit inne på IKEAs hemsida de senaste veckorna och undrat när julpyntet hamnar i sortimentet egentligen, fler gånger än jag vill erkänna. Och ännu har det inte poppat upp några julgranskulor på hemsidan, eller ja, den svenska i alla fall. För idag ansträngde jag mig ytterligare lite extra och kollade in ikea.com/gb, alltså den brittiska hemsidan. Och där, kära vänner, där börjar julen alldeles för tidigt. I mitten av oktober. Jag bara njuter.

"Om det inte vore meningen att vi skulle äta djur, varför är de då gjorda av kött?"

Filmkväll

Vad har hänt här? Jo. Jag har för första gången i mitt liv poppat popcorn i kastrull (skoj!), och uppkrupen i soffan slukat desamma tillsammans med Daniel. Vi såg Rosemarys baby, mitt i veckan sådär! Det var vad jag behövde nu.

Den enda nackdelen är att jag sitter och nynnar på sången från Rosemarys baby. Hela tiden.

En balja chai latte

Många som pluggar behöver gå hemifrån för att kunna koncentrera sig. Jag känner mig lyckligt lottad som är tillräckligt disciplinerad för att sitta hemma och plugga, eftersom det ger så mycket frihet. Jag slipper fixa matlådor som ska värmas i någon solkig micro på skolan, det blir inte en massa tentaflykts-fikapauser och framför allt kan jag gå runt i hemmakläder hela dagen. Gamla sladdriga byxor, raggsockar och stickad tröja - håret slänger jag bara upp i någon enkel knut så det inte hänger ivägen när jag läser.

När jag pluggar hemma brukar jag alltid lyxa till det lite, med till exempel extra god frukt eller som idag - en balja chai latte. Så här gör jag den:

Jag skummar ett par deciliter mjölk på spisen genom att värma den, samtidigt som jag låter en halvkopp vitt chai-te stå och dra. När teet har dragit häller jag i ett par deciliter chai latte-syrup (för jag är en gottegris) och slutligen toppar jag med mjölken.

Det blir smarrigt det.

Bröstcancermånad

Barn till varje pris?

Jag följer serien Barn till varje pris i SVT som Pia Johansson är programledare för. Hon är en helt fantastisk kvinna! Jag har hört hennes sommarprat och försöker se och höra allt jag bara kan där hon medverkar, förutom vissa humorprogram. Mitt intryck är att hon bär på en sån livsvisdom och styrka, och att hon är så tillfreds med sin tillvaro. Som hon säger i programmet "Jag fick själv inga barn, men det har jag frid med nu." Det är så fint uttryckt. Att ha frid med.

Innehållet i programmet har jag väldigt blandade känslor för. Jag förstår att det är extremt viktigt för vissa att få barn, men å andra sidan tycker jag inte att man kan garantera varje vuxen människa att få bli förälder. Är det verkligen en rättighet att få barn? Jag blir väldigt provocerad av de relativt unga, ensamstående kvinnorna som åker till Danmark och låter sig insemineras. Dels för att män inte kan göra samma sak, och dels för att min första starka magkänsla säger att det är så egoistiskt. Onaturligt. Men å andra sidan erkänner jag gärna att jag inte kan tänka mig in i deras tankebanor, och därför inte vill döma dem. Ja, programmet väcker många tankar - se det!

Skördetid

Knoppar som brista

Hallå världen! Min julkaktus har fått massor med knoppar! Hurra, jag längtar (om möjligt) ännu mer till jul nu.

Kökskaoset

Mm! Igår när syrran var på besök bjöds det på rotsaksgratäng, isterband och vitkålssallad med lingon. Hur gott låter inte det?! Det är i alla fall sjukt gott. Här river jag vitkål för fulla muggar i det lite stökiga köket. Typiskt måndagskaos, och jag kan meddela att det blir jäkligt stökigt när man har kök och vardagsrum i samma rum, som dessutom sitter ihop med hallen och är det första man kommer in i i lägenheten. Allt det där röriga som brukar landa i vardagsrummet eller innanför dörren ligger nu på köksbordet, köksbänkar och i kökssoffan - där det i vanliga fall på sin höjd står disk. Vi får väl helt enkelt skaffa en container mellan hallen och köket så vi kan lämpa av allt stök där i innan det når lägenheten. Jag ser ingen annan lösning.

I aftons timma

Ikväll är det diskande Daniel och syster som sitter och pluggar i hörnet som gäller. Då och då piper Daniel som en säl, för blotta trevnadens skull. Nu: kladdkaka. Prima!

I ett annat ljus

Ju närmre tentaveckan man kommer, desto mer less blir man på plugg. Det är dagens stora sanning. Det har hänt att jag har suttit och lagt kryddor, äpplen och kastanjer i ljusstakar istället, till exempel.

Men å andra sidan är det ju inte helt fel att plugga i en trevlig miljö, eller hur?

Bulgur Africana

När jag ser tillbaka på den här veckan undrar jag verkligen vad som hände. Bokstavligt talat, vad har jag gjort hela veckan?! De två dagarna jag jobbade tog nog mer tid än jag förstod, och sen har jag visserligen spenderat ett antal timmar i skolans datasal, skrivandes lab-rapport. Men det är ändå rätt många timmar kvar jag inte har lyckats kunna spåra. Enligt min kamera har jag i alla fall ätit mat:

Bulgur Africana har jag tydligen lyckats laga till! En smaskig röra bestående av fräst lök, vitlök och vitkål (såklart! Jag råkade ha det i kylen, annars räcker det med lökarna) som sedan blandats upp med mjölk och grädde. Efter att det har småputtrat ett tag tillsätter man skivad banan, salta jordnötter och stora vita bönor som fått rinna av och blivit sköljda. Sen slänger man alltihop över en hög med hönsbuljongskokt bulgur och - tada! En prima maträtt. Servera med några skrynkliga gamla gurkskivor för extra fräschör. Avnjutes lämpligast i (minst) tvåsamhet.

Kål och välkomna!

Arla morgonstund

Singing in the rain

Med hövvet i havreburken

Det var lite trist att ställa sig framför badrumsspegeln idag. Det hängde någon sorts stripiga, flottiga pommes stripes från min hårbotten, som slaskade ner mot axlarna. Med mina morgongrusiga grisögon påminde jag rätt mycket om en blond Severus Snape faktiskt. Kanske skulle någon utomstående inte riktigt sett samma sak som jag såg, men det var helt klart en tvätta håret-dag.

Vad har det med en burk havre att göra då? Jo, eftersom jag varken hade tid eller lust att blöta ner håret gjorde jag precis som junesabstracts: stack näven i havrebingen! Krossade havregryn är lika bra som vilket torrschampoo som helst, bara lite smuligare att använda. Havre varken luktar starkt, gör håret tovigt eller får det att klibba ihop, men där det appliceras kan håret anta en lite ljusare ton så det här kanske inte är något för de riktigt mörkhårigiga (fast det kostar ju nästan ingenting att prova). Mitt nordiska hår blir helt underbart efter lite skrubbande! Det får en härligt sträv stadga som gör det helt perfekt för fylliga uppsättningar. Så en kass hårdag blev en fin hårdag med lite havre. Gött!

Bättre bli're inte!

Så här är hösten vid Näckrosdammen. Helt okej, minst!

Höstvisa

Skynda dig älskade,

skynda att älska.

Dagarna mörknar

minut för minut.

Tänd våra ljus,

det är nära till natten.

Snart är den blommande sommar'n slut.

Fram till rätt nyligen var den enda versionen av den här låten som jag hört en sliskig Ainbusk-variant som frekvent rullat i TV4as reklampauser. Den var som ett koncentrat av CARPE DIEM-bokstäver i betong på en vit vägg och små shabby chicka änglafigurer, och gav mig nästan rent fysiska kväljningar. Men så fick jag höra Nannie Porres sjunga Höstvisa, och jag hörde texten ordentligt för första gången. Det var som balsam för hörselgångarna det.

Dillkronan på verket

Hos mamma och pappa hänger det vattendroppar i toppen av grässtråna i trädgården. Löven har singlat ner på marken och det prasslar när man går. Mysigt!

Snöbär, smällbär eller vad man nu vill kalla dem hänger alldeles vita och smällklara i häckarna. Åh, vad jag önskar att jag haft mer tid hemma att leka, till exempel plocka en hel bytta full med bär för att sen bara smälla skiten ur dem! Det brukade jag göra bakom jordkällaren när jag var liten, hemskt skoj vill jag minnas.

På lördagkvällen åt vi kräftor som pappas jaktlag hade fiskat och som smakade bara en liten, liten smula dy. Mamma serverade dem med fina dillkronor från trädgården. Dill måste vara världens mest underskattade krydda! Åh, gud så gott! En sjukt bra helg.

Hemresan

Förlåt!