Lite mera...

Jag har haft en sån fantastisk dag här hemma hos mor och far på Lugnåsberget. Sov till lunch, och hela eftermiddagen har jag och pappa slitit med vinschar, vajrar, hävstänger och armstyrka för att flytta ett golv några meter till brasan där väggar och tak redan eldats upp. Med hjälp av lite friktions- och vridningskrafter som susade runt i huvudet lyckades vi fantastiskt bra! Men det känns i rygg, axlar och armar nu minsann! Ett härligt ont...

Make overn börjar efter påskhelgen. Hallen ska målas, badrumsdörren ska få ett nytt handtag och målas, en plansch ska ramas in och sättas upp på väggen, en miljon små hål ska spacklas, taket ska målas och nya krokar att hänga jackor på ska sättas upp. Kanske någon sorts nyckelskåp också. Har lite olika alternativ för krokarna: de vänstra snygga och genuina i metall från Indiska, de högra en liten och billig variant av de snygga hängarna med de färggranna knopparna, från barnvänligt. Schnyggt.

Javisst är de det! Så fort musten kommer upp i butikshyllorna så gör jag lite mustbullar, det är så gott! Receptet hittar du här, och musten hittar du i affären. Den här omgången bullar råkade få grahamsmjöl i sig istället för rågmjöl. Glömde dessutom att jag gjorde dubbel sats, så de flesta bullarna är enorma! Men, ack så smakliga. Svåra att misslyckas med faktiskt!

Nu är jag 21! Det har firats veckan lång med tårtor, paket, skön känsla i magen och tupplurar mitt på dagen. I onsdags var det ett fantastiskt kompiskalas med sju personer ihopträngda runt vårt lilla soffbord i ek (alla var strängt tvungna att använda glasunderlägg, hihi) med kaffe och tårta, så som en riktig födelsedag firas. Jag fick massor av fina produkter från lush som jag hade önskat mig av kompisarna. Bland annat en massagebit som man gnuggar mellan händerna så att den smälter och lämnar ett lager massageolja som luktar underbart av citron! Jag och Daniel har gett varandra vår beskärda del massage i veckan och så skönt det var! Antingen så har Daniel tidigare fejkat att han inte kan massera särskilt bra, eller så var massagebiten magisk. Vad ska man tro?

Surt, sa räven när hon åt upp helggästernas kvarlämnade grapefrukt. Det var min grapefruktpremiär, men jag vet inte riktigt om det här blir nån vana. Det var för surt. Men nu börjar dagen!

Egentligen, borde jag sitta vid matlab nu. Men det gör jag inte. Jag lyssnar på Zetterlund (Monica Zetterlund – Siv och Gunne), torkar någon tår och känner mig som om jag sprungit in i en bergvägg med huvudet före, men bara studsat tillbaka och landat på mjuk asfalt. Lägenheten i går, med skruvhål i väggarna och fel färg på köksluckorna har transformerats och när jag ser ljuset från de flackande lågorna smeka väggarna som jag och Daniel målade om i somras, leta sig in i varenda litet dun i kuddarna och skapa en hemlig skugga under gungfåtöljen som svajar under mig som bästa hängmatta - då förstår jag det fantastiska. Jag och Daniel bor i lägenheten, vi två har samma punkt som vi kallar "hem". Det är våran hud och våra andetag som sitter i täcket och kuddarna i sängen, mina skivor som står i skivstället, Daniels filmer som ligger i TV-bänken. Daniel har lagt kuddarna i soffan på det sättet han alltid gör när han städar, min ryggsäck ligger öppen på fåtöljen med matlådan kvar i sig, som vanligt. Kan det någonsin bli bättre?

 

När jag ändå var i farten och frossade i glas slank jag in på Ittalas hemsida. Hittade bland annat det här jättefina gröntonade glasfatet, från Kastehelmi! Jag skulle egentligen behöva ett tårtfat, eller bara vilket lite större plant glasfat som helst. Just nu har jag ingenting sånt alls. Eftersom jag - trots att jag gillar färgstarka grejer - vill ha ganska tidslösa prylar blir det mesta rätt så klassiska, lite mjäkiga grejer. Sådana grejer som min mamma skulle tänkas köpa.

När jag fick syn på ugglan från Birds by Toikka tyckte jag att den hade så fantastiska ögon, så stora, lugna och visa. Jag tycker om djur som symboler för egenskaper. Den listiga räven, den kloka ugglan, den majestätiska och propra älgen. Eftersom jag alltid strävat efter mer kunskap är ugglan så klart min personliga favorit. Om csn tillåter kanske det blir ett litet grönt fat en vacker dag?

För en månad sen gick jag enfaldigt och beklagade mig över att lägenheten var "färdig" och att jag inte hade projekt att kanalisera min kreativitet genom. Fel, fel, fel. Jag inser nu att det var så naivt, dumt och enkelspårigt att jag rodnar. Det finns tusen saker att göra i lägenheten som stannade upp lite i inredning där vid svininfluensautbrottet i familjen, någon gång i oktober. Inte minst stora ingrepp, som att måla om hallen och köket från golv till tak. Rätt så stora projekt som jag bara missade?! Nåväl, nu vet jag vad som ska göras och hallen verkar vara först ut. Om allt blir som det är tänkt och inte Bokia behöver extra arbetskraft så verkar det som att hallen får en make over från topp till tå kring påsk. Härligt!

Den värsta stressen har lagt sig. Konstigt nog, tenta på torsdag och här sitter jag vid blogg.se! Men snart kommer plugget igång, och jag är segerviss! Idag ska många tal räknas. Halkade in på en fin blogg idag, en tjej som länkade till diverse helt underbara inredningsprylar (Materiell Tjej)- och helt plötsligt var det något litet vårfrö inom mig som satte rot! Jag tog en tur i lägenheten och insåg, att inredningen i höstas - det var ju bara början! Det finns såå mycket kvar att göra för den som har tid och lust! Hallen och köket behöver målas om, bara det, vilka projekt! Det kommer bli en helt ny hall och ett helt nytt kök. Och rummet (det enda sov/vardags/arbetsrummet) kan minsann få lite mera ömhet och kärleksfull behandling. Vi har inte en tavla på väggarna och en glest fylld hylla där det nödvändigaste fått finna vilorum under någon helgstädning. Efter ungefär två minuters omkringsurfande hamnade jag på indiska och hittade den här kudden, Rose Cusion. Helt rätt färg, skitsnygg och perfekt i min gungfåtölj. När tentorna är över ska jag hitta lite tid att gå och klämma på den!