Lite mera...

Idag var luften så tjock som gelé, och värmen dallrade samtidigt som det blåste kallt. Precis så känns det inför årets Arvikafestival. Året till ära är jag alltså cateringansvarig på Vintergatan - den största scenen som i år ska ta  30 000 människor - och ska se till att det är nöjda artister som uppträder på den scenen. I år kommer bland annat pop-mastodonterna Depeche Mode stå där. Behöver jag säga att det både pirrar och snörper sig i magen när jag hör deras "WRONG" på radio?

Det är sommar, det är soligt, barnen springer och skrattar innanför dagis grindar. En ny gunga byggs på lekplatsen och barnen jublar av glädje eller skriker av skräck när den tanige killen kommer med sin lilla grävare. Här hade det suttit fint att skriva "Det är maj!", men det är april. Kanske är det därför solen just gick i moln och det blev rätt kyligt ute?

Efter dagens torkande av snoriga näsor och vilande på frottéklädda plastmadrasser köpte jag alltså lite gottigt att njuta i solen under min lediga tid: Mini-twister, smultroncider och melon. Namn, nam, nam!

Medan man väntar på det kan man ju passa på att njuta av ekologiska produkter med gott samvete. Jag är nyfiken på grönsakstvålen som ska tvätta bort besprutningsrester från frukt och grönt. Den är ekologisk, men ändå? Är det vettigt att tvåla in sin mat? Kanske det, med tanke på vad de har kletats in i under produktionen. Det är svårt det där. Rotsaksborstar är ändå fina grejer det.

Innan matteprov, inlämningar, sista inlämningsdatum - ja egentligen allt som egentligen innebär ett måste - infinner sig den där underliga lustan att göra Annat. Är det inte dags att möblera om och såpa golven? Är det inte lite glest på bullar i frysen? För att inte tala om hur många enstaka strumpor som ligger löst i strumplådan! Här gäller det att kavla upp ärmarna! Nu ska jag vara riktigt duktig minsann, håhåhå. Och sen sitter man där, lätt svettig efter sitt slit, nöjd och belåten, när det plötsligt slår en att imorgon är det verkligen dags att lämna in projektarbetet eller ska man faktiskt resa utomlands och kan inte längre skjuta på packningen.
Och så har man gjort bra saker som ändå på något sätt blir dåliga.

Lite så funkar mitt internetsurfande. Ju mer jag har att göra, desto mer frekvent google. Jag tycker inte ens det är roligt att googla efter fantastiska inredningsattiraljer jag inte vill ha, för prylar har man nog så det räcker och blir över ändå.

En såndär dag var det i dag i alla fall. Blotta synen av matteboken ger blyklumpar i huvudet och Arvika-pärmen leder till handlingsförlamning. Men på Finnish Design Shop sitter ankan i Ernst Billgrens karaff New Friends Jug tillsynes nöjd bland bladen och bidar sin tid. Snart gillar jag Ernst Billgrens sjukligt mycket. Hans bok Vad är konst, med tillhörande tv-reklam var en riktigt godbit sådär till jul. Tackar, Ernst!

Kaj Bojesen's små apor, formgivna 1951. Så tilltalande, jag har både svårt att slita mig med blicken och svårt att låta bli att stryka fingrarna mot skärmen för att få känna det lena träet. De andra djuren är lika söta de, teddybjörnen och elefanten.

Den snygga adventsljusstaken i ek från rotor vore inte heller helt fel till december 2009.


Krukorna/skålarna i keramik med träställning kommer från Skagerak Denmark, och jag skulle definitivt ha örter i dem. En liten örtagård i fönstret, det vill jag ha!

Direkt från Nusnäs kommer allt möjligt med kurbitsmönster! Fint, fint! Men smakar det så kostar det lite. När jag fått en fast inkomst, då ska jag pryda huset med dalahästar.

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnista och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

Fantastisk dikt från Vimmelmammans blogg.

Jag har närmast panikartad skräck inför att resa bort. Det behöver bara vara över natten, men huvudsaken är att natten spenderas med människor jag inte känner särskilt väl. Där börjar paniken.

Det började med att Jenny från Arvikafestivalen ringde i söndags, och frågade om jag ville vara Cateringansvarig på Vintergatan tillsammans med två till. Visst! sa jag fast jag egentligen tänkt skippa det i år. Och pang tjoff så kommer jag spendera morgondagen på ett tåg till Stockholm för Backstagehelg. Jag får se om jag blir eld och lågor eller avskräckt inför uppgiften, men jag skulle tippa på att allt känns härligt när jag varit där. Så är det ingen tvekan om vad jag ska göra den där veckan i juli sedan.

Första stegen är dock att hantera andnöden, ångesten och klumpen i hela överkroppen. Har jag med mig allt? Kommer det sluta med att jag ändå har glömt något klädesplagg och sitter där som den smutsiga killen i Snobben bland alla rena och fina människor? Kommer alla vara jätteentusiastiska medan jag gäspar och vill åka hem? Kanske glömmer jag väskan på tåget, eller så stjäl någon den på t-centralen? Och tänk om jag missar tåget! Tänk om det händer någonting med mamma, pappa, Emma eller Daniel medan jag är borta? Hur är det att sova utan mina gosedjursflodhästar under armarna? Hur, hur, hur? Att bli lika vuxen som mamma och pappa, och bara lägga sig ner och somna var man än må vara just för att uppgiften om natten är att sova, det känns väldigt långt borta nu...

Jag har lockigt hår, vilket bär med sig en hel del friss. Om jag gör en slät frisyr så kan jag ibland tycka att det vore trevligt om mitt hår ville fortsätta vara relativt slätt resten av dagen. Det tycker inte mitt hår. Då åker sprayen fram, och hårspray luktar inte gott!!

Därför tänkte jag vara så värst smart och köpa Wellaflex Sensitive som ju ska vara mer anpassad för känsliga och allergiska människor ,och då utgår jag ifrån att det även gäller dessa människors små snockar. Tyvärr fanns ju inte den hårsprayen i just den butiken jag råkade vara inne i när jag var på hårsprayshumör, så därför valde jag istället en som luktar extra gott, och inte sådär fränt. Pappa blir så ledsen när det stinker på hela övervåningen (vilket det faktiskt gör om jag så tar minsta möjliga puff med spray). Det känns så äckligt att ta stinkade hårspray i håret, precis bredvid alla slemhinnor i ögon, näsa och mun. Man vet ju aldrig vad man får i sig!
Nåväl, lika mycket snusk är det väl i min Got'2'be-spray för frissigt hår, men sött och gott luktar den i alla fall! Dessutom ser den ut som en soluppgång. Kan det bli mycket bättre? Schwarzkopf gör dessutom bäst hårspray, enligt mig. Så Wellaflex kan slänga sig i väggen, åtminstone tills min gulrosa hårspray är slut!

Javisst, Maia Hirasawa. En av de svenska kvinnliga sångerskorna har stört mig absolut mest på de senaste åren. Jag kan inte hantera hur vokalerna låter som runda bollar som rullar ut ur munnen ur henne i "And I Found This Boy" och hon har säkerligen sått några frön till argrynkor i min panna när hon hamnat i lurarna där i storköksdisken, där jag inte kan byta radiokanal. Men så, på digilistan dök en trevlig sång fram. South Again. Har du spotify, så lyssna. Dina öron kommer tacka dig.

Och äntligen kan jag få inre ro. Äntligen kan mitt hjärta få njuta av hennes röst så som det lät när hon reste landet runt med Annika Norlin (som då bara var Hello Saferide). At the Top of the Hill. Även den så som jag vill ha det. Finally sitter västkustensoundet som en stor stämpel på även denna unga dam. Tack, Maia.