En stor chai latte, tack!


Jag är så sjuk så det flödar snor mest åt alla håll och kanter. Det i kombination med att jag sitter fastspikad framför skrivbordet och pluggar elnätstentor gör att läget helt enkelt är ultimat för en stor, god och hemgjord chai latte.


I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad som räknas som en äkta chai latte, men jag gör min genom att värma mjölk i en traktörpanna under vispning så att den blir skummig och fin. Samtidigt låter jag lite vitt chai-te stå och dra i kokhett vatten i muggen som jag ska blanda chai latten i. När teet har dragit klart tar jag bort tepåsen och tillsätter 1-2 msk syrup med smak av chai-te. Slutligen tillsätter jag mjölken och pudrar lite farinsocker över skummet.

Jag brukar dricka min chai latte med sugrör och riktigt gott är det om det är så sött att det ilar i huvudet. Men föga nyttigt.



Omaka frukost

Grönt glas, blå mugg, gul tallrik, röd grytlapp, benvit kanna. Färggrannt och omaka ska det vara när man äter frukost!




Fredagstårtan


Att lyssna på gamla På Minuten-repriser och bre frosting på morotskakan man gjorde i gårkväll, medan vintersolen gassar över de 13 minusgraderna utanför fönstret. Det tycker jag är fint det. Så fint att jag ska fira det med att äta morotskaka tror jag! Att lyssna på gamla På Minuten-repriser och bre frosting på morotskakan man gjorde i gårkväll, medan vintersolen gassar över de 13 minusgraderna utanför fönstret.

Det tycker jag är fint det. Så fint att jag ska fira det med att äta morotskaka tror jag.




Förresten! Tipsen till att få frostingen i Leilas Piece Of Cake perfekt är att dra ner en smula på philadelphia-osten. Då blir det krämigt och fint, även när kakan tina om man fryser den.



Soligt goda blodapelsiner


Blodapelsiner, det är min första nyförälskelse 2012. De är så otroligt fina och goda just nu, och här hemma klyftar vi dem ofta efter maten eller till mellanmål och sörplar i oss dem en efter en, medan saften svider på de vinternariga läpparna.


Vill man ha det gott, svider det så smått.



Njut-mat

Det är ingen dålig helg den här veckan, två helgdagar och allt! Idag blev det däremot inte någon trerätters, utan gårkvällens uppvärmda spenatlasagne som bara blir bättre ju längre den får stå. För att ändå göra det lite finare släckte vi taklampan och tände massor med levande ljus, dukade fint och åt klyftad blodapelsin som efterrätt.


Som det anstår varje finare middagspartner började Daniel tillaga en sås han saknade på bordet precis när jag hade lagt upp mat och skulle börja äta. Det gjorde ingenting, för han hade gjort så himla god pizzasallad så jag var alldeles medgörlig av tacksamhet. Spenatlasagne är kanske inte så där jättefotogenique, men rackarns vad den ser nyttig ut (och är det också!). 100 % köttfri och hyftsat miljösnäll om man väljer lokalproducerat och ekologiskt där man kan.




Helgdagsfint


Min mamma är en hejare på att fira helgdagar. Ända sen vi var små dricks det läsk endast på röda dagar hemma hos oss, och mamma blir fortfarande lite ställd om jag egenmäktigt tar mig en sockerdricka ur backen och avnjuter med en egenmäktigt tinad bulle ur frysen framför någon film om lördagskvällen.

Som alla yrkesarbetande säkert märkte var det helgdag igår, och i mammas anda passade Daniel och jag på att laga till en trerätters. En ganska förutsägbar och anspråkslös sådan, men ändå. Så lyxigt det kändes att lugnt sitta ner och äta till klockan tio på kvällen, med riktig dukning och inte en tanke på disken. Så borde man ha det varje röd dag, minst.



Dagens ostfakta

Om man vill fundera lite på miljön, matvanor och ost kan man ju alltid kolla in Ekobloggens lilla ostberäkning. Jag kräver inte att världen ska sluta äta mejeriprodukter, men det är ju faktiskt värt att tänka på när man väljer mellan vatten och mjölk eller vräker ost på pizzan eller pastan. Varje litet val gör skillnad, ni vet.



Rödkålens lovsång


Julbordet ser olika ut för alla. Min julbordstallrik måste innehålla ägg, sill, kokt potatis på den kalla tallriken. Prinskorvar, köttbullar, potatisgratäng och kål, kål, kål på den varma. Årets knytisjulbord var en riktig hit eftersom flera halläningar var inbjudna och det innebar att den för mig oprövade grönkålen hade en given plats på julbordet, hurra! Själv gjorde jag för första gången egen rödkål, och jäklar i min lilla låda vad gott det var! Jag använde Per Morbergs recept som bas eftersom det stämde bäst med vad jag hade hemma och resultatet blev en härligt saftig och söt kål i en sån kvantitet (jag hade tredubblat receptet) att jag kunde ge bort lite till vänner. Vill man inte dela med sig men ändå göra massor går det utmärkt att frysa in.

Aldrig mera köpt rödkål, I say no more.



Knäckefterlysning

Knäcken, den är redan uppäten. Ergo, mer knäck skall kokas. Men nu till den stora frågan: Vilken är er favoritsmaksättning i knäck? Själv gör jag alltid en glöggknäck, en apelsinknäck och en basknäck med kanske lite mandel eller ströbröd i, men i år vore det kul att testa något nytt. Visst kan jag lura ut nåt själv, men det är roligare att fråga er! Så kom igen, tips någon?

Att dö pepparkaksdöden

Oändligt många plåtar pepparkakor senare ligger jag helt utslagen i soffan och låter Daniel baka ut det sista av degen. Jag är pepparkaksmätt och det är alldeles för sent för att baka, egentligen. Det ska bli så skönt när alla kakor ligger i sina burkar och jag ligger i min säng. Puh!

Köttets lustar

Kött. Är det mat, är det as, är det en mänsklig rättighet? Köttätande diskuteras mer än någonsin, på grund av miljön, djurhållningsindustrin och inte minst olika fashionabla dieter.  Själv är jag väldigt rädd för kött, tanken att råka kapa av någon kroppsdel eller blöda ymnigt har alltid skrämt mig något oerhört, likaså att hålla en bit dött kött i mina händer eller tugga det med mina tänder. Sen barnsben har jag haft svårt för allt kött som inte är hårt processat, hela köttbitar eller grytbitar till exempel. Det har bara känts onaturligt helt enkelt, muskler ska springa och skutta - inte ligga kryddade under ett lager sås på min tallrik.  Men, jag ska redan här erkänna att jag äter kött ibland, men då är det lyx. Isterband och blodpudding, det är riktiga lyxrätter för mig.

 

Kobra, som alltid gör bra och intressanta program, gjorde ett program om kött. Flera av de konstnärer som intervjuades om sina relationer till kött (framför allt kött i konsten) hade ett problematiskt förhållningssätt till kött på samma sätt som jag. Det paradoxala i att vi äter någon annans kropp för att leva i vår egen passar inte i vårt civiliserade samhälle, och att djurindustrin i många fall helt saknar känsla för att det är levande väsen som processas förstärker den dåliga magkänslan ytterligare. De flesta som äter kött skulle nog tappa aptiten om de såg var deras kött kom ifrån, men det är ju just det man inte ser när man köper en hamburgare på donken, eller en liten köttbit inlindad i frigolit och plast.

 

Jag är så otroligt glad att vegetarisk kost har blivit ett ställningstagande för miljön, så att jag äntligen har en giltig anledning att skippa kötträtter. "Det känns fel" har aldrig varit nog som förklaring, kanske blir det provocerande på samma sätt som när någon skippar vinet fast den inte ska köra. Jag blir provocerad av människor som äter LCHF och formligen vräker i sig kött och andra miljöbelastande livsmedel. Alla ska vi väl provcera på något sätt. Jag är bara glad för allas skull om människor väljer att äta mindre kött.

 

 

 

 


Inte alls fotogenique

Pepparkaksdeg orkade jag i alla fall göra igår, efter mammas recept. Vette fasen varför den alltid blir så himla ful på bild? Nåväl, ikväll blir den förhoppningsvis vackrare när den har formen av ett pepparkakshus. Over and out, tillbaka till snytpappret.



Frukostinspiration

Vi börjar torsdagen med en frukost som serveras kl 9.00-9.30, för den som inte har några lektioner på förmidagen och faktiskt inte orkade gå upp klockan 06.37 som vanligt för att plugga hemma. Frukosten må se spartansk ut, men enligt säkra källor är den precis vad man vill ha när man vaknar sent och snart ska äta lunch.


Bon appétit!


Kålsoppa och kolasås

Gäster hemma hos mig får grönkålssoppa när jag äter glass med hemgjord kolasås. Ja, det är sant. Men jag ser inga indicier på att någon skulle vara missnöjd med den lösningen.


Och skulle några vara det så gör det inget för även kålsoppekonsumenterna får glass med mängder av kolasås, efter maten. Hur de nu kan föredra det framför min kålsoppa...

Sommarsallad om hösten

När det är kallt och murrigt och man mest av allt längtar efter sommarsmak och värme är det jättegott att göra varm pastasallad. Fräscht, men mättande och värmande i det råa höstdiset.


Koka pasta, låt den gärna vara al dente, alltså med lite tuggmotstånd. Pressa ett par citroner och rör ihop saften med pesto (gärna hemgjord!) och eventuellt lite extra olivolja. Skölj ruccola och rör ner tillsammans med dressingen och lite pinje- eller valnötter. Smula i fetaost och ät! Oliver är jättegott i salladen om man gillar det. Vill man ha kött till är det gott med exempelvis kyckling.

Tryffel de la tryffel

I evigheter nu har jag tänkt göra tryffel! Det ville liksom aldrig komma till skott det där, förrän idag då vill säga. Jag har aldrig gjort tryffel förrut, och har nog aldrig sett det göras heller, så det var en helt ny upplevelse för mig. Än så länge är jag rädd att det kanske inte blir som på bilderna i kokböckerna direkt, men hur äckligt kan det egentligen bli när man blandar choklad, smör, grädde och ägg? Vi hoppas att jag inte har förstört det helt.


Är det någon som är en hejare på tryffel och har ett bra tips på smaksättning? Eller kanske allmänna råd om tryffelbakning? Jag tänkte vara proffsig som satan till jul.

Kaningotter

Daniel vet precis vad jag vill ha en onsdagskväll när jag bränt en kokoskaka jag glömde i ugnen. Sånt där kaninmatsliknande godis som man åt när man var lite. Satan i gatan, så gott!


Förresten, det finns en så fin minnesramsa inom matematiken som man lär sig när man lär sig räkna med derivata: Satan i gatan, jag glömde den inre derivatan! Man vill alltså inte glömma bort inre derivatan, då rasar broar och ingenjörer blir utan jobb. Typiskt dåligt.

Äppellimpa

För någon månad sen fick jag ju en jättelast vinteräpplen från trädgården hemma hos mamma och pappa. Eftersom de inte är så goda att äta som de är, och dessutom är helt enorma har jag försökt baka upp dem, och igår var det äppellimpa som stod på schemat. Inspirationen fick jag från ett recept jag läste i Buffé.

Jag använde:
25 g jäst
5 dl vatten
3/4 dl honung
salt
2 rivna äpplen
7 dl rågmjöl
3 dl vetemjöl special
8 dl vetemjöl

Jag smulade jästen i en bunke och rörde sedan ut den med det fingervarma vattnet. Honung och salt åkte i byttan, likaså äpplena.

Efter att jag tillsatt en större del av mjölet var degen fortarande riktigt kletig men jag lät den jäsa i 1 timma, tillsatte lite mer mjöl vid utbakning och formade två limpor.

Dessa fick sen jäsa på en plåt i 40 min innan jag satte in dem nederst i ugnen som var 250 grader varm. Direkt när limporna var insatta sänkte jag värmen till 225 grader och lät limporna stå tills de lät ihåliga när jag knackade dem i botten, 30-35 minuter ungefär.

Det Stora Sconeskalaset

Ikväll har jag ätit hela livsmedelsverkets dagliga rekommendation av bröd i form av scones som Daniel och hans kompisar hade lagat under tiden jag skriv min tentamen. Det var inte kattskit det, att ta med sig några tjejer hem på en kanna te för att återfå krafterna efter tentan, och så fanns det nybakta scones och minst tre sorters hemgjord marmelad. Det var dessutom första gången jag drack mitt nya chai-rooibos-te, och jisses, vad gott det var! Äsch, det här blir mest pladder och nu vill jag inget hellre än att bara få sova riktigt gott och länge. Så då gör jag det helt enkelt. Ibland är det härligt flexibelt att plugga ändå.


En abstinenssjuks klagan

Jag dricker vanligtvis inte kaffe. Åhåhå, det lär du dig så fort du börjar jobba! brukar människor skrocka när jag berättar det, och Det är beskt i början, men du vänjer dig snart. Men jag behöver inte lära mig att dricka kaffe. Den bruna drycken har redan snärjt mig, och jag tycker det är mäkta gott med en kopp svart då och då. Idag lyxade jag till det med en americano på stammisfiket Bulten, jag menar det är ju tentavecka och allt! Men det skulle jag inte ha gjort.

Om jag nu skulle ha glömt anledningen till varför jag inte dricker kaffe blev jag påmind ett par timmar efter den fantastiskt goda koppen. Ett par timmar senare, när jag kände mig ungefär som någon i Trainspotting, filmen om heroinisterna ni vet. Koffein gör mig så sjukt uppåt att jag knappt vet vad jag gör, och när det går ur kroppen blir jag darrhänt och får sprängande huvudvärk. Och vad allra värst är: jag blir desperat sugen på mer kaffe. Man kanske skulle gå och pressa en balja?

Tidigare inlägg
RSS 2.0