Sälj grej med tjej
Förkylningshostiga fniss, det är vad som hörs från högen av täcken och fårskinnstofflor när jag tittar på bilder på Sälj Grej Med Tjej. Hihi-hosthost-hihi, absurt!
Bäste-Karin
Höstförkylningen släpper inte taget, idag var det en rejäl dipp igen. Det är som när Tage Danielsson sjunger Livet i Finnskogarna: Först så går det upp, sen går det ner, så går det upp... Men det är faktiskt rätt skönt att vara sjuk just nu, jag släppar mig runt mellan den mysbäddade sängen, skrivbordet överöst med plugg och köket. Karin gjorde dessutom min dag väldigt mycket bättre genom att i all sin enkelhet berätta om en av alla idiotiska idéer tjejtidningar lär tonårstjejer, och det fick mig att börja fundera över vad jag egentligen har hört för dumheter när jag var i tjejtidningsåldern. På något underligt sätt gräver sig de där sanningarna djupare än allt vad jag intellektuellt vet, och kanske överlever den skeva världsbild som Frida och Veckorevyn lärde ut till mig och mina klasskompisar runt början av 2000-talet för att den hela tiden fortfarande får näring av dagens media?
Man låter lätt som en rigid gammal get när man börjar diskutera det här, men visst är det ändå skevt när nästan alla kvinnliga artister måste visa minst en saftig klyfta på scen och i musikvideor, medan manliga artister kommer undan med att visa ingenting. Eller jo, på sin höjd en kvinna med minst en saftig klyfta bredvid sig, så att de slipper klä av sig själva (Kolla Billboard till exempel. Även om jag tror att i princip alla som umgås med kvinnor inte gör det på grund av deras könsattribut, så är det fortfarande de som är kvinnornas främsta egenskap i populärmedia och reklam. Det är skevt, och det gör mig så förbannad.
Spritshoppande tonåringar
Flera av mina tidiga tonår vigde jag åt Ungdomens Nykterhetsförbund, UNF. Varje helg satte jag mig på ett tåg och reste på kurser, möten, fester och pepp-samlingar runt om i Sverige för att göra ölköpskontroller, hälla ut öl som minderåriga lyckats köpa, hångla och sova i fel säng. Jag är så oändligt glad att jag har den erfarenheten. Även om jag har gått vidare i livet fortsätter UNF som alltid att streta mot att alkoholen sprider sig ner i åldrarna, och det är alltid deppigt när man läser det här. Oavsett om man är för nykterism eller inte vill väl ingen att tonåringar ska kunnna köpa sprit helt okontrollerat?
Lörda i la'a
Nä, nu behöver vi lite helgpepp här. Jag slänger in en Lörda i la'a så blir alla lite gla'a!
Va sa ru?
Idag lämnade jag min konvalecens och återgick till skolan, för en förmiddag i alla fall. Vilken förmiddag sen! Jag har tillsammans med min hängivna labbpartnerinna byggt en hörapparat, ja det är sant, en riktig hörapparat. Med mina bara händer! Det är dessutom ingen vanlig skruttig hörapparat som man sätter i örat, nej, den här sätter man i skallbenet så att människor som är mer eller mindre döva på grund av skador i mellanörat kan höra ändå. Otroligt häftigt, vi fick prova att hålla för öronen jättehårt men ändå prata med varandra i hörapparaten genom en liten mikrofon.
Jag har alltid haft svårt att fatta vad civilingenjörer i teknisk fysik sysslar med, med nu är jag alltså nåt på spåren: hörapparatsmakare.
Vågar inte hoppas
Onsdag 7 december klockan 13:00 är den första snön planerad. Fast inte så mycket, bara sisådär ett halvt moln.
I valet, utan kvalet
Ungefär i förrgår började jag plugga på Chalmers känns det som. Idag sitter jag och bestämmer vilka mastersprogram som är intressanta, för nu ska det väljas valbara kurser. Valet ska vara klart imorgon, och jag tackar högre makter för att jag tydligen bara är intresserade av mastersprogram som kräver kunskaper i hållfasthetslära, och inser därför att områden som berör reglerteknik inte är min kopp med te. För en gångs skull är ett val enkelt, näst intill omedvete. Jag tackar, tackar ödmjukast.
Betraktelse från sjukbädden
En fin sak med att vara sjuk i helgen var att jag inte har pluggat någonting. En annan fin sak var att jag kunde vila mitt på dagen. Den bästa vilostunden var när vi precis stökat upp alla stjärnor i fönstren vilket gjorde mig jättetrött så jag belönade mig med att halvsomna till Spanarna i P1 samtidigt som mörkret föll.
Imorgon vill jag dock helst vara frisk, för planen är att ett helt gäng kompisar ska komma hit och baka pepparkakor. Jag jobbar på att det ska bli tradition.
Blåsigt
Det är storm och halva centrala Göteborg blev strömlöst ikväll. Spännande!
Rent mjöl i påsen
Till allt julbakande jag håller på med har jag köpt bunkrat upp med mjöl. Till mustkakorna jag gjorde ikväll för att baka bort lite överbliven jäst använde jag tre olika sorters mjöl - alla ekologiska. Priset för snyggaste paketet, det kammar i alla fall Saltå kvarn hem. De är så rejäla och känns gammaldags med sitt oblekta papper, ja de påminner faktiskt om de fina, gamla sockerpaketen med bär på.
Inte alls fotogenique
Pepparkaksdeg orkade jag i alla fall göra igår, efter mammas recept. Vette fasen varför den alltid blir så himla ful på bild? Nåväl, ikväll blir den förhoppningsvis vackrare när den har formen av ett pepparkakshus. Over and out, tillbaka till snytpappret.
En tidig julklapp
Jädrar i min lilla låda vilken förkylning jag har fått i avdentspresent från någon, antagligen en främlig eftersom jag inte kan påminna mig om att jag har umgåtts med någon förkyld vän det senaste. Helgen spenderas nedbäddad den ena timmen och julfejandes den andra. Men det är väl inte fy skam det heller, att vara hyfsat pigg hälften av tiden.
Apropå julklapp: jag kunde inte hålla mig. Sjuk, det är jag i mitt hellånga nattlinne från P.O.P.
Hemmabygge
I gammelmoster Iris trädgård står ett litet skjul som, som är en gammal glasveranda. I detta skjul har jag hittat mycket fint, bland annat en styck adventsljusstake, modell Philips Allmoge 53 i orginalkartong. Eftersom jag läser ellära känner jag mig som en hejare på elektronik och monterade isär den senare för att kolla alla kablar, bytte ut kontakten till en för jordade uttag och bytte alla lamporna. Ljusstaken saknade ljusmanschetter, och ta mig tusan om jag inte en dag i skolan råkade gå förbi en behållare med elektronikskräp med ljust sådana ljusmanschetter med lingon på som jag letat efter. Ibland löser sig saker fint.
Bästevärken
Att vakna med träningsvärk, det har jag inte gjort på länge, men idag var dagen då det hände. Igår provade jag ett Flowin-pass på gymmet och det måste vara det som funkade för mig, även om jag långt ifrån fått in tekniken. Springa och gympa på friktionsplattor är betydligt lurigare än det ser ut kan jag rapportera! Det hände både en och två gånger att jag trillade (!) av mina plattor och tvärnitade med ett tjut, ackompanjerad av andra små tjut runt om i salen.
Dagens att göra-lista:
- Plugga färdigt läsvecka två (det är ju trots allt läsvecka fem nu)
- Diska gårdagens disk
- Köpa grädde och julstjärnor
- Koka kola
- Bjuda Julia på middag
- Tvätta mitt i natten (för det var då det fanns tvättid)
Go Tigers!
Det är något visst med amerikanska cheerleading-filmer. De får mig att vilja flytta till USA så att mina ofödda barn får växa upp på en skola där de får cheera sig igenom tonåren, det verkar så jäkla kul! Fastnade totalt framför Fired up! på sexan och blev toksugen på att se Bring it on, med alla stereotyper och dumheter som den innehåller. Hatkärlek när den är som bäst!
Tillbaka för att stanna (eller?)
Jag älskar ju kjolar och klänningar, och det leder till att jag ofta bär strumpbyxor. Så här under de kallare årstiderna får det gärna vara lite tjockare, kanske flätstickade saker som värmer gott i knävecken när jag släpar mig till och från skolan (och så till café Bulten mellan föreläsningarna då). Men, nåt som gör mig så irriterad är att det alltid går hål på undersidan av foten och vid stortån redan första veckan - jämt! Jag vet inte hur jag bär mig åt och det vill jag inte ta reda på heller så nu har jag helt enkelt löst problemet: leggins. Det här är världens finaste, från H&M. Jag trodde inte att jag någonsin skulle ha leggins igen efter att ha näst intill missbrukat dem under gymnasiet, men där ser man. Efter två dagars användning älskar jag dem och de har redan korats till Månadens köp i det göteborgska studenthemmet.
Frukostinspiration
Vi börjar torsdagen med en frukost som serveras kl 9.00-9.30, för den som inte har några lektioner på förmidagen och faktiskt inte orkade gå upp klockan 06.37 som vanligt för att plugga hemma. Frukosten må se spartansk ut, men enligt säkra källor är den precis vad man vill ha när man vaknar sent och snart ska äta lunch.
Bon appétit!
Julstämning
Det som mest påverkar vilken känsla man får när man kliver innan för sin egen ytterdörr efter en hård dag i skolan eller på jobbet, det är lukter tycker jag. Just nu luktar det ren och skär jul, och det enda jag gjorde var att hänga upp en ensam liten apelsinusling i vardagsrumsfönstret. Extremt billig och enkel julfeeling.
Önskelista (Inköpslista?)
Jag önskar mig inte särskilt mycket saker i julklapp, men nu har jag hittat några praktiska och användbara grejer som gärna får ligga under granen i år. Mjuka klappar står högt i kurs i år!
Indiska har 110-årsjubileum och tillverkar vissa av sina klassiker i nya varianter. Bland annat den här tunikan, Pax-tunikan, som Indiska sålde på 70-talet. Färgen är så himla fin, och jag gillar att den har transparanta ärmar. Jag fryser nästan alltid om överarmarna men det är tråkigt att gå runt i långärmat - då är transparanta ärmar den ultimata kompromissen!
En annan 70-talsklassiker: Polarn O. Pyret. Ja, som jag nämnde ovan fryser jag nästan alltid om armarna. Hej drömnattlinnet säger jag bara!
Såklart kommer jag köpa de här klapparna till mig själv, jag vågar ju inte riskera att inte få dem. Det är väl inte så konstigt, eller?
Motivationen
Vissa har foton på sina barn där de jobbar. Jag har foton på mina vänner där jag pluggar. Det är en fin motivation: Plugga nu, träffa dina vänner sen.
Okej då, tänker jag. Så nu ska jag plugga massor, och i helgen ska jag baka pepparkakor med minst en av dem på bilden. Prima planer.
Gött i öronen
Förresten, nu har äntligen Sveriges Radios julkanaler dragit igång igen! Jag har ju berättat att jag har ett litet problem och två hela kanaler med julmusik är i alla fall en liten hjälp på vägen. Så, njut av P2 Klassisk jul och P4 Bjällerklang.
Urban jul
Som svår julfanatiker känns det ibland knepigt att bo mitt i Sveriges näst största stad och försöka få till julstämning. De två senaste åren när det har varit decimetertjockt med snö har det varit lättare, eftersom dånet från bilarna bäddas in i bomull och allt fult och skräpigt täcks med rimfrost och, ja, snö. Men nu är det mest grått, grått, grått.
Då blir det svårare att känna sig julmysig bland halmbockar, röda rosetter och granris utanför dörren (det förbjuder dessutom hyresvärden). Visst, lite klassisk jul lyckas jag klämma in lite här och var men överlag blir det en jul som går i mycket kallare och urbanare tongångar än vad det blir när jag är hemma på landet. Vitt, turkost, blått, überglittrigt... sånt blir det.
Och visst är det härligt att kunna frossa i det också! Pepparkakorna smakar faktiskt precis lika pepprigt och lussekatterna precis lika mycket saffran oavsett julpyntet.
På återseende!
Det händer så mycket roligt i mitt liv nu. Allt julpyntande och julgodisbakande, jag träffar vänner och har det skojigt värre. Men det är nätt och jämt att jag orkar, och jag orkar absolut inte ta kort och blogga just nu. Skolan tar upp 99 % av min vakna tid och tankeverksamhet, och det är tyvärr ett nödvändigt ont just nu. Det känns tråkigt, för jag är så sugen på att berätta alla skojigheter! Men hej, jag återkommer så fort orken är tillbaka.
Vive la Liberté
Äntligen frihet! Tentan är gjord, och jag har bestämt mig för att ta långledigt (ända tills imorgon, då jag ska plugga inför måndagslabben tills hjärnan kortsluts). Hittills har jag hunnit köpa två hyacinter, en påse chips och när jag kom hem började jag omedelbart julpyssla. Åh, jag har redan sagt det men det ligger så gott i munnen så jag säger det en gång till, i caps lock: ÄNTLIGEN FRIHET
Pressa ut varenda droppe liv
Så länge jag kan minnas drabbas jag regelbundet av insikten att livet rinner ur händerna på mig, sipprar bort mellan fingrarna för att aldrig mer komma tillbaka. Eller kanske snarare ungdomen. Min kropp är som starkast, min hy som vackrast, valmöjligheterna som störst, just precis nu. Det är nu jag ska skapa alla minnen jag tänker tillbaka på när jag har en gammal trött kropp som helst sitter i en skön fåtölj med en filt över knäna. Jag ska bygga ett stort fotoalbum med foton där jag ser ung, stark, och vaken ut - ja så som jag känner mig för det mesta! Jag tror ändå det är en ganska bra livsfilosofi, Carpe Diem och andra ord som står stavade längs väggarna med betongbokstäver i shabby chick-hem. Om jag blir gammal och sjuk när jag blir äldre vill jag vara förvissad om att jag använde kroppen till fullo när jag ändå kunde. Den här texten säger en del. Du har säkert hört den på radio nån gång runt millenieskiftet.
Det är inte så jäkla konstigt att jag får dåligt samvete över att jag stannar hemma en fredagkväll och pluggar över en skål popcorn, när det är så sjukt mycket annat jag ska hinna med i denna högsäsong av liv. Men vem vet, kanske är det de här kvällarna jag nostalgiskt suckar över när jag har pluggat klart någon gång i framtiden?
Miniatyr
Här skulle man vilja vara, nästan jämt. Jag skulle åka dit på nyår men nu blev det inte så. Så jag får väl vänta till våren istället helt enkelt, och möta våren i Berlin. Vid Hackescher Markt. Vilken vardagslyx att kunna drömma sig bort ändå.
Hjälp mig!
Jag har ett litet (med betoning på litet) problem. Min julspellista är alldeles för uniform. Bing Crosby, Ella Fitzgerald och Frank Sinatra, all day long. Ni är ju trots allt några stycken som kikar in här varje dag, någon jullåt måste ni ha liggande längst ner i bakfickan som jag kan krydda min spellista med. Kom igen nu, era bästa tips tack!
Det värsta kliet i fingrarna
Just nu är julpeppen enorm! Jag och Daniel har bokat en spännande - eller kanske mera skön och avslappnande - resa lagom till när sista tentan är gjord och alla vänner har rullat hem efter julbordet hemma hos oss. Jag kan säga så mycket som att den inte innefattar flyg (miljön +1), ett dyrt julbord som jag har skyhöga förväntningar på och framför allt - en julmarknad. En riktig julmarknad, den bästa sortens.
I vänta på den lilla lyxjulklappen till oss själva lever jag i fullständig julpyntspanik. Jag vill pynta, nu! Och jag vill baka knäck, julgodis och pepparkakor. Smaka på mina förstagångennågonsin-lussekatter och dränka mina sorger i julmust och saftglögg. Öppna första luckan i adventsljusstaken, tända första ljuset, sjunga julsånger i stämmor med Daniel, tindra med ögonen och ha rosetter i håret och ja.. Ni fattar. Som alla år är jag rädd att jag har liiite väl höga förväntningar, men hej, julen har aldrig svikit mig än.
Ih, jul!
Kålsoppa och kolasås
Gäster hemma hos mig får grönkålssoppa när jag äter glass med hemgjord kolasås. Ja, det är sant. Men jag ser inga indicier på att någon skulle vara missnöjd med den lösningen.
Och skulle några vara det så gör det inget för även kålsoppekonsumenterna får glass med mängder av kolasås, efter maten. Hur de nu kan föredra det framför min kålsoppa...
Mitt alldeles egna adoptivtorn
Lika dimmigt som det var igår, lika solklart var det idag. Inga tårar, men några leenden och så tändes granen på Liseberg i solnedgången, med stjärna och allt. Vissa dagar blir jag galen på det där tornet, men när det lyser så här fint blir jag glad. Och jag har upptäckt att jag alltid kontrollerar om pariserhjulet lyser innan jag somnar. Jag antar att det har blivit lite som en i familjen.
The dark side
Det är mörkt när jag lägger mig. Mörkt när jag går upp. Mörkt när det här inlägget publiceras. Mörkt när jag går hem från skolan. Min sektionsfärg är svart. Det är mörkt när jag blundar, mörkt när jag sover, mörkt när jag drar täcket över huvudet och somnar om på morgnarna. Så är det den här årstiden, och det är inget fel med det. Lite jobbigare att hitta ett par matchande strumpor att ta på sig bara, det blir så mörkt inne i alla skrymslen och vrår.
Då är det bra att ha en ljusslinga på sängens huvudgaveln, så man åtminstone hittar till den.
Glatt i hatt
I helgen var jag på fest - Jisses var det längesen?! Festen var såklart på Chalmers och temat var tidsmaskin. Jag velade länge medan 1910-tal eller 1970-tal men fastnade för det sistnämnda så i en dretfin klänning från Daniels morföräldrars gamla klädbutik och svärmors skinnjacka från när hon var 14 år dansade jag iväg på en så himla kul kväll i sann 70-talsanda! Ettorna på programmet i skolan hade fest för oss faddrar som tack för att vi var så himla snälla mot dem, och det hade de med besked. Det fanns förutom två dinosaurier (som var större än mig) en hord med råttor och - faktiskt - ett fort: Chateau de Vip där man magiskt nog fick påfyllning på sin fördrink om man stack in sitt glas i ett hål i väggen. Väl värt den oförtjänt hårda baksmällan jag fick igår!
Foggy days
Idag har jag blivit så sjuhelsikes förbannad att jag grät. Stora, stora tårar och darrande underläpp. Jag har gjort en misslyckad labb, och det var inte så jäkla kul det heller. Men nu är jag äntligen hemma i min soffa, luktar på lussekatter jag bakade igår och väntar på att Dannemannen ska komma hem för att göra tacos.
Det är disigt och rått utomhus, och promenaden hem från skolan var som att gå genom ett moln. Helt plötsligt är dagen bara perfekt.
Final countdown
Idag är början på en helg som kommer att innehålla tidsmaskinsfest (spännande!), mammabesök, 12-timmarsplugg och kanske en Jan Lööf-utställning på det. Jamen ni hör ju! Nu ska jag återgå till mitt te och plugga fort, fort, fort så det blir fredagskväll snart, för då kommer förhoppningsvis Julia på middag!
Den rena kärnkraften
Jag är emot kärnkraft. En grej som genast får många att vända sig mot kärnkraften är såklart riskerna. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima är tre tillbud som redan är tre för många. Men hälsoriskerna är inte det som skrämmer mig, inte mest i alla fall.
Uran-235 gräver man upp ur jorden - det kan inte produceras och kommer en vacker dag att ta slut. Kärnkraften lämnar efter sig ett giftigt avfall som vi inte vet var vi ska göra av, och vi vet inte heller säkert vilka konsekvenser det kan ha att samla radioaktivt avfall på avskilda platser.
Idag beskrivs kärnkraften som en ren energitillgång. Ungefär så tänkte man om fossila bränslen när man införde dem. Aldrig kunde man föreställa sig vilken katastrof oljan och bensinen kunde leda till, och man kunde absolut inte föreställa sig att tillgången på fossila bränslen kunde sina. Ska vi göra samma misstag en gång till?
När morgonens radiodebatt slinker in i öronen över min frukostyoghurt blir jag irriterad. Nån kille sitter där och säger att vi inte ska bygga ut vindkraften mer: det är dyrt och helt onödigt när vi redan har en så ren och väl fungerande kärn- och vattenkraft, menar han. Kom igen! Väl fungerande?
Jag är helt övertygad i min syn på energipolitiken. Den enda energi som tillförs jorden kommer från solen, därför har vi bara att utnyttja solenergin - i ett så kort led som möjligt! Med det menar jag att vi helst ska använda solenergin innan den binds av fotosyntesen, till exempel genom vatten-, vind- och sol-kraft. I andra hand ska vi använda bränslen från växtriket som har en kort livscykel så att det snabbt växer upp nya träd som fångar upp koldioxid. Simple as that.
Frossan
Åh jul, kära fina jul. Jag vilar mig i form för dig. Unnar mig inredningsmagasinernas julspecialer och lusläser dem, värderar varenda julgranskula och synar varenda barr.
Den där nedrans julen är ju så kort.
Tänt va're här!
Nu har jag tjuvstartat julpyntandet! En ljusslinga i sovrummet gör vem som helst glad. Vi tänder den innan vi somnar, när vi har släckt läslampan och ligger och pratar om dagen som har varit, vad vi ska göra imorgon eller något helt annat. Det är en fin stund på jorden det.
Någon att se upp till
Jag vet inte riktigt varför jag är så intresserad av starka kvinnor i femtio-, sextio-årsåldern just nu. Kanske är det någon slags identitetskris, eller bara en strävan efter en förebild jag kan sikta på när jag ska rusa rätt ut i vuxenlivet som en kalv på grönbete. Oavsett vilket, så är jag glad att det finns så otroligt många sådana kvinnor att välja och vraka mellan. Alla med livsöden som bevarats för eftervärlden - berättats, blivit mytomspunna och inspirerat.
Ja herrejisses. Lyckas jag åstadkomma hälften så mycket i mitt liv, som vem som helst av dessa kvinnor gjorde, så kan jag dö mer än nöjd.
Sommarsallad om hösten
När det är kallt och murrigt och man mest av allt längtar efter sommarsmak och värme är det jättegott att göra varm pastasallad. Fräscht, men mättande och värmande i det råa höstdiset.
Koka pasta, låt den gärna vara al dente, alltså med lite tuggmotstånd. Pressa ett par citroner och rör ihop saften med pesto (gärna hemgjord!) och eventuellt lite extra olivolja. Skölj ruccola och rör ner tillsammans med dressingen och lite pinje- eller valnötter. Smula i fetaost och ät! Oliver är jättegott i salladen om man gillar det. Vill man ha kött till är det gott med exempelvis kyckling.
Det dåliga samvetet
Jo, visst blev jag sjuk på riktigt. Efter att ha pallrat mig iväg på en livsnödvändig föreläsning i morses har jag bäddat ner mig i soffan, där jag inte kan smitta någon annan än sällskapsfisken och Daniel. Men vad less jag blir på att jag alltid får så dåligt samvete när jag är sjuk. Kunde jag inte pressat mig lite mer? Så jäkla dåligt mår jag ju inte, jag lever ju faktiskt. Jo, visst. Men att smitta ner resten av klassen och ignorera när kroppen säger ifrån - det känns mest dumt. Så. Nu stänger vi av det dåliga samvetet och börjar horisontallägesplugget.
Schnark
Jag ger upp nu.
Går och lägger mig och vaknar förhoppningsvis upp frisk imorgon.
God natt!
Helgpepp
När jag bodde i den lilla söta lägenheten var det en anledning som skrek högre än de andra när det gällde att hitta ett större boende. En viss pryl i köket jag så himla gärna ville - och vill - ha men inte hade plats för i det yttepyttiga lilla köket.
Till helgen kommer min snälla mamma och hälsar på oss här i Göteborg, och då kommer hon ta med sig denna underbara pryl. Ja, vad är det är för något får ni se då. Medan ni sitter hemma och kliar er i huvudet och funderar på vad det kan vara för grej, så kan ni titta på den här Saint Paulian.
Nu väntar jag med spännning på helgen alltså. Förutom att mamma tar med sig spännande saker kommer hon att gå på Jan Lööf-utställning med mig och Daniel, och så ska vi prova kavringbageriet här nere på gatan. Det kommer att bli en så bra helg, jag längtar!
Tryffel de la tryffel
I evigheter nu har jag tänkt göra tryffel! Det ville liksom aldrig komma till skott det där, förrän idag då vill säga. Jag har aldrig gjort tryffel förrut, och har nog aldrig sett det göras heller, så det var en helt ny upplevelse för mig. Än så länge är jag rädd att det kanske inte blir som på bilderna i kokböckerna direkt, men hur äckligt kan det egentligen bli när man blandar choklad, smör, grädde och ägg? Vi hoppas att jag inte har förstört det helt.
Är det någon som är en hejare på tryffel och har ett bra tips på smaksättning? Eller kanske allmänna råd om tryffelbakning? Jag tänkte vara proffsig som satan till jul.
Kort rapport
Ringarna runt ögonen är mörka som svarta hål, huvudet är fyllt med småsten och kroppen är lika spurtig som en falukorv ungefär. Kort sagt: jag är på väg mot ett äkta fall av förkylning. Fifasen.
Jag hänger och slänger i min gardin
Äntligen kommer gardinerna upp! Jag köpte tyget ett par veckor efter att vi flyttade in, och nu är det ju några månader sen flyttlassen packades ur. Hipp som happ kommer inspirationen över mig, och plötsligt blev det alltså dags att sy de där förbannade trasorna.
Tråckla, nåla, sy. Och så, klart. Men gud så skönt att slippa tänka på det mer! Fint bidde det också, eller vad tycker ni? Lite synd känns det ju att de skymmer dagljuset en smula, nu när det är så ont om det menar jag. Det vägs upp av att gardinerna är fina.
Det går i ett huj, men oj så skuj!
Hej hopp vad tiden glider mig mellan fingrarna när jag har roligt! Det har varit en stillsamt tuffande all helgona-helg hemma hos päronen. Besök vid mormor och morfars grav, middag hos kusinerna och lördagsbio i Bygdegården.
Trots att jag kom tillbaka till Göteborg alldeles utvilad igår är jag redan helt slut igen. Idag i skolan hade jag en femtimmars oscilloskopslabb som jag blir tvungen att komplettera imorgon. Lunchrasten idag hade trillat ur schemat, och jag hade bara en femtonminuterspaus mellan labben och föreläsning istället. Sen var jag helt slut. Ställde in träningspasset och sydde gardiner istället. Nu står på schemat lite härlig måndagstid med Röda Rummet och dumlekola.
Bioonsdag
Idag har jag varit på föreläsning i skolan, jobbat i köket och sett på film i biosalongen. Midnatt i Paris. Även om den bindande storyn var rätt tunn uppskattade jag filmen, starkt. Men Picassos äventyr går inte av för hackor den heller. Jag väntade på Daniel innan filmen började, en kvart! Men på fel biograf visade det sig. Så kan det gå. Nu är jag plågsamt jättetrött. Likaså min dator, bokstäverna tickar fram i samma takt som när jag skriver på en gammal osmörjd skrivmaskin. Jag ger upp. God natt.
Sökes: Hus. Eller?
Jag köpte ju nästan hus i vintras, till mina vänners förfäran. Ibland är det skönt att jag inte gjorde det, ibland känns det lite ledsamt. Stan är ju fin, men allra finast är stan när det finns någonstans på landet att kalla sitt hem. Det är inte utan att jag fortfarande håller mig uppdaterad på fastighetsmarknaden. I min bild av ett drömhus ingår följande:
- vattenburen värme från vedspis
- stora fönster
- trädgård
- öppen spis
- vatten, avlopp och el
- närhet till kollektivtrafik
- enskilt läge
Helst ska det vara en villa byggd innan 1950 som antingen är i folkhemsstil eller har tjugotalets brutna tak. Avsaknad från eternit, asbest och radon är ett klart plus.
Kanske ett sånt här hus?
