Pepparkaksdeg!
Jajemän gott folk, det är det som gäller. På fredags skall här bakas! Imorgon återsitts till snälla faddrarna i faddergrupp 34.
Om jag får nåt att säga till om...
Snön fortsätter att falla ner över min blåsiga stad på västkusten. Det var den första dagen på länge idag, då jag kände mig stark och frisk. Förhoppningsvis har jag vunnit över min sega förkylning. Ja sannerligen, om det inte vände idag? En java-programmeringslabb godkänd, jag hittade mitt (ja, redan borttappade) Maple Taffy-läppbalsam, vädret påminde mig om att jag lever, en tretimmars kväll i lunchrummet Hilbert med fika och Alphapet. Allt gott så långt. Mycket kvar att plugga, mycket liv att leva. Det här ska nog gå bra. Vi lyssnar på lite BKO, går och lägger oss och vaknar imorgon bitti.
Ibland ser jag så ljust på livet så jag nästan inte står ut med mig själv. Sådana stunder då jag älskar mörkret, älskar ljuset, älskar gråzonen däremellan. Sliskigt. Istället dansar vi på min grav.
Schneeflöckchen, Weissröckchen, wann kommst du geschneit?
Okej, jag stressar runt som ett litet djur. Men jag har hunnit se alla gamla Harry Potter-filmer, lyssnat igenom sista boken, sett senaste filmen, gjort färdig en labb i Java-programmeringen, besökt Biskopsgården för första gången i mitt liv och så har jag framför allt hunnit åka pulka utanför GD-foajén på campus, med någon sorts finsittning som publik. Efter det avslutade jag veckan med omsitts med GU-fysik, -matte och -datas mottagningsförening ReKo, och anser mig därför nu hädangången som föreningsaktiv. I alla fall på GU, imorgon är det inval till den första Chalmersförening jag funderat på att gå med i.
Där nånstans mellan varven ska man plugga också. Och det är vad jag gör nu (eh... hehe). Stora snöflingor singlar ned mot marken utanför Chalmers bibliotek, och jag känner att det här, det här vill jag göra resten av livet. Plugga. Vajert.
Där nånstans mellan varven ska man plugga också. Och det är vad jag gör nu (eh... hehe). Stora snöflingor singlar ned mot marken utanför Chalmers bibliotek, och jag känner att det här, det här vill jag göra resten av livet. Plugga. Vajert.
Konvalescens, till slut!
OK, som Sara skulle ha sagt. Nu befinner jag mig i konvalescens. Efter dunderförkylning, migrän, en liter hallonkräm och något dussin satsumas kan jag betrakta mig som överlevande. Vilken ren och skär tur att jag precis hade besökt lush när sjukan slog till, för nu kunde jag under de piggare stunderna pigga upp mig ytterligare med ett Ma Bar-bubbelbad och massor av Once A Year-smörj. När man blir sådär täppt i näsan och andas med munnen dygnet runt satt det väldigt bra med det där göttiga Maple Taffy-läppbalsamet. Nam, nam, nam! Jag har till och med haft tid att måla naglarna nu när jag inte kunnat flänga runt. En riktig liten dam ser jag ut som.
För den som behöver julklappstips, oavsett om julklapparna är till en själv eller någon annan, är lush ovärdeligt. Extra roligt nu med julutbudet, nån i min bekantskapskrets lär definitivt få en Winter Warmer-julklapp!
För den som behöver julklappstips, oavsett om julklapparna är till en själv eller någon annan, är lush ovärdeligt. Extra roligt nu med julutbudet, nån i min bekantskapskrets lär definitivt få en Winter Warmer-julklapp!
Idag har jag skrivit om Lush, Mo Bar, Once A Year, Maple Taffy, julklappar.
Snön faller, och jag med den...
Jag vill inte vara den som är den. Här tänkte jag att jag skulle skriva hur bra filmen Scott Pilgrim vs The World är. Men jag orkar inte. Jag har ont i halsen och vill inte annat än sova. Fast det snöat hela dagen och är vitt utanför fönstret, jag har köpt nya vinterskor som jag har promenadgått och inte orkat plugga någonting. För att riktigt toppa dagen har jag köpt en underbart gott luktande återfuktande kloss på Lush. Och bara sådär, så slank ett läppglans som smakar kola med också. Smaskens!
Vad gör vi? Nu kör vi!
Idag lyssnar vi på Under My Thumb och ser var jag står nu, och framåt. Måste säga att listan nedan gör mig nöjd.
- Inom två veckor har ReKo haft omsitts och mitt sittande år som ReKoNoll10 är över. Jag var ordförande så länge jag kunde, och var med och arrade mottagning för GU's nybörjare på fysik så fort jag fick en stund över från min nollningen på Teknisk Fysik på Chalmers.
- LV1 var jag en av de lyckliga få som fulaspade (deras officiella aspning är inte igång än) till Djungelpatrullen och hjälpte till att arrangera F's pub i Focus under Chalmers pubrunda. Kvällen slutade med att jag och Anton, på väg till spårvagnen hem efter Djungelpatrullens efterfest, hejade på klasskamraterna som var på väg till dagens första lektion. Det var inte vi. Jag lärde mig att det är hårt att vara DP.
- Aspning med för FnollK! Nollningskommittén är den förening jag faktiskt vill komma med i. Har hittills innehållit en toksitts som jag och Sara klädde oss vackert synkroniserat till, och en Rysslandssittning som jag och Kapten Detmiestrev toastade. Vackert var det. Jag vann en revolutionär brottningsmatch (fy, jag måste verkligen sluta brottas när jag dricker, blåmärkena!) över två starka män i Djungelpatrullen, men så vet man ju å andra sidan vad Ryssarna ger sina atleter.
- Studierna har fått en andra chans i år. Och Oh Boy! vill jag satsa?! Ja. Men vi får se. Det är nu man är med i föreningarna, sen får man plugga. Jag har försprång och kanske kan unna mig att bara klara kurserna nu, för att nästa nyår kicka igång på riktigt. Vi får se vad som händer. Men jag är så taggad!
- Ph34-nollan, det vill säga jag med flera ska arra återsitts. Men sånt har jag gjort förut. Piece of cake, det blir roligt!
Prioriterar bort, bäddar ner mig, gör nytta.
Nu har jag omvärderat och tänker: jag orkar inte lägga energi på att alla gamla bilder är borta. Nej, jag gör nya fina inlägg med nya fina bilder istället för jösses vilken tid det skulle ta att fixa varenda gammalt skruttigt inlägg. Så här kommer det nya livet, som vi börjar med bara text och brutna länkar i bagaget. Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Och ja, här ligger jag hemma i soffan under ett täcke en måndagförmiddag. Jag kunde inte sova inatt - igen! - andra gången på en vecka. Så jag vaknar efter några futtiga timmars sömn som ett groggy monster och med ögonlock tunga som sten. Klär på mig, bäddar ner mig, fryser ändå. Vaknar strax efteråt med halsont. Räknar mg nu som "krasslig" och ska kurera mig med några hundra sidor javaprogramhering. Ja-va som i ha-ha. Vi möts i objektorienteringens magiska värld.
Och ja, här ligger jag hemma i soffan under ett täcke en måndagförmiddag. Jag kunde inte sova inatt - igen! - andra gången på en vecka. Så jag vaknar efter några futtiga timmars sömn som ett groggy monster och med ögonlock tunga som sten. Klär på mig, bäddar ner mig, fryser ändå. Vaknar strax efteråt med halsont. Räknar mg nu som "krasslig" och ska kurera mig med några hundra sidor javaprogramhering. Ja-va som i ha-ha. Vi möts i objektorienteringens magiska värld.
Bilderna är borta!
Okej, åhnej! Nu har jag ju råkat ta bort alla gamla bilder här! Snyft buhu, hoppas jag kan fixa det :(
Världens skönaste velour!
Gillar hemmakläderna! När man springer fram och tillbaka till tvättstugan och bara vill ha sköna kläder på sig, typ velourbrallsen och sånt. Mmmm!
Hello Kitty-mjukisarna, mitt "Sweetest of Cupcakes"-linne från H&M och Dannemannens Cheap Monday-kofta. Och den omtalade drickabacken.
Min lilla vrå
Jag och Dannemannen köpte ny soffa och fåtölj när vi flyttade till Göteborg förra hösten. Vi ville ha bäddsoffa - som ju kostar en del - och budgeten tillät bara det billigaste på IKEA. Det slutade med en svart Lillberg bäddsoffa med en tillhörande fåtölj. Och inte vilken fåtölj som helst! Min fina, sköna gungfåtölj. Mest fungerar den som klädställ men när det någon enstaka gång finns sittyta på den är den fantastiskt skön att sitta och gunga och sticka i. En sån borde alla ha! Eller, i en lite annan budgetklass, en sån här.
These boots AREN'T made for walking!
Apropå H&M Lanvin. Snällt att de berättar åtminstone.
I afton dreggel, från Topshop.
Ojojoj, nu svimmade jag en mikrosekund! Så fin klänning på topshop! Gaaah! Måste kolla om den finns i Sverige och prova den, så kan jag drömma lite mer intensivt och verklighetstroget sen. Armbandet ökade min salivproduktion ännu en aning. Love it.
Lanvin och H&M. Till och med jag skriver om det.
På med lite Nouvelle Vague och kolla in Lanvin <3 H&M-kollektionen! Eftersom jag idag köpte en skivstång med vikter (yes! Fysiken säljer ut sina gamla krafttagsutrustning) kommer jag att få en härligt definierad kropp och vacker hållning och kan unna mig att drömma om - ja, hallå, jag är student?! - en liten blåsa till nyår. H&Ms Lanvin-kollektion råkar ju ha just en samling nätta blåsor som i mina drömmar skulle passa mig otroligt bra! Synd bara att jag med min vinterrosa kropp inte klär sådär värst i rött, det är en käck färg. Finns lite gottigt för mig ändå, favoriten måste verkligen vara den här svarta saken som kanske inte i sig är så uppseendeväckande, men av någon anledning rusade min puls iväg för ett ögonblick när jag såg den här. Attans filibajsing att alla klänningar ligger en bra bit över två rödingar i pris.
Nä, med CSNs välsignelse blir det väl på sin höjd ett litet sött, rött lippenstift från kollektionen. Men ja, då är det ju trots allt bara texten på hylsan som gör det skoj och kostar lite extra - och se där, så har man trillat långt ner i varumärkesindustrins varggrop. Typiskt.
[Idag har jag skrivit om H&M, Lanvin, CSN ]
[Idag har jag skrivit om H&M, Lanvin, CSN ]
Mysegoströjan
Well, här har vi världens bästa tröja. Min nya, fina favorittröja som jag köpte på ACNE-outleten på Freeport härom veckan efter en viljornas kamp med expediten där. Hon fick mig att prova säkert tjugo par jeans, hälften dammodeller - vilket jag ju aldrig har! - trots att jag försökte slingra mig och gå därifrån. När hon till slut inte hittade fler modeller slet jag åt mig tröjan jag spanat in, betalade och flydde fältet. Och om jag förtränger byxprovartraumat är det enda minnet från den goda, goda dagen då jag fick min goda, goda sweat-shirt. Fantastiskt!
[Idag har jag skrivit om favorittröjan, Acne, prova kläder ]
Det var bättre förr...
What's my age again? sjöng Blink 182 1999 (Oh boy jag känner mig gammal!) och ja, ibland undrar jag vad som är min mentala ålder. 73? Jag köper drickabackar, läser bara gamla klassiker, stickar gärna, tycker inte om att köpa musik i filformat eftersom man "inte får nåt i handen", får ont i lederna när det regnar ur, säger "Fy, vad det drar!", har progressiva glasögon och jag blev ledsen när Kungen av Danmark försvann ur Coops sortiment eftersom hårt godis, gärna med anis- eller honungssmak, är favoriten. Och just det ja, jag lyssnar inte på andra radiokanaler än P1 - de är för flamsiga. Droppen som fick bägaren att rinna över och fick mig att inse att jag nog egentligen borde befinna mig på andra sidan det yrkesarbetande livet, som pensionär, var när jag idag roade mig med att promenera för att handla på nya Coop Friggagatan. Det var jag och sjuttio glada pensionärer som förvirrat gick omkring och provsmakade surdegsbröd och ekologisk cider för att mellan varven förlägga inköpskorgar och kassar. Och det var toppen!
Ärligt talat, det var ett fint Coop. Bra utbud, inte jättebilligt såklart när det är så centralt. Men hela butiken är kravmärkt och eftersom butiken ligger i nybygget på Friggagatan var det jättefräscht. Där svänger man nog in någon mer gång på väg hem, skulle jag tro.
Hej hej, Annika Norlin!
Snart tar jag mig själv i kragen och skakar så hårt att jag får hjärnskakning! Varför kommer jag aldrig igång med pluggandet?! Till exempel, nu sitter jag här istället för att plugga in förskjutningsregeln med bevis, Taylorutvecklingar och lösningsmetoder för differentialekvationer bara för att nämna nåt. Det är roligt och spännande men så fort jag får en förevändning att smita (kissepaus, matlagning, Vänner-avsnitt som måste tittas på, vansinnesrastlöshet) så säger det bara pfft! och sen ser man inte mig sitta framför böckerna på minst en timma. Men okej.
Vi prövar en ny taktik: Dricker te, lyssnar på Hello Saferide och försöker känna mig som när jag var sexton. Av någon anledning pluggar jag bra då.
[Men ändå svävar vi iväg lite grand, istället för att nu sätta den ena toffelbeklädda foten på golvet efter den andra och gå till köket för att värma tevatten. Vi stannar i stolen framför skrivbordet och låter tanken flyga iväg med I can't belive it's not love och landar helt plötsligt hemma hos mor och far på berget. När byxorna var för stora och jag promenerade hela kvällarna i skogen med hörlurarna som satt i creative-mp3-spelaren intryckta i öronen och Annika Norlins väna stämma lovade mig att framtiden skulle innehålla guld och gröna skogar. Jag hade valkar på fingertopparna och nådde att ta barréackorden, tog ut I though summer was going to take the pain away och skulle snart för första gången bli tillsammans med någon jag var kär i. Jag och Moraena ägde jorden vi stegade fram över, våra hakor nådde över trädtopparna i parkerna vi promenerade i och allt var tröjor i lammull, randiga halsdukar och fniss och färgat hår och konstiga frisyrer. Nypiercad läpp framför granen i Nordstan, 13-åringar som begick självmord ena sekunden, mitt livs första espresso den andra.
Hela tiden känslan av att livet är ett buffébord så stort att man samtidigt som man försöker hinna lägga allt på tallriken vet att bordet är så långt att faten kommer vara tömda i andra änden när man väl kommer dit hur man än bär sig åt. Så känns det fortfarande. Det finns helt enkelt inte nog av livet, jag frossar som en dåre och ändå ser jag hur merparten av det goda långt ifrån ryms i mina händer. Är inte det lycka?]
Starbuckstokig!
Jag är inte kaffetypen som dricker kaffe varje dag. Och om jag dricker kaffe ska det helst vara svart. Och jag är för snål för att hänga på fik jämt. Men! De senaste veckorna har jag hållit på att bli tokig för jag har sådana måste-ha-kramper i hjärnan, och de kommer tätare och tätare. Jag överväger starkt att packa ihop pick och pack och flytta tillbaka till Berlin, eller Paris, eller var som helst - bara jag får sätta mig och sitta bort min tid i en sammetsfåtölj på Starbucks! Det går bara inte att sluta tänka på känslan att från regniga november på Hackescher Markt som en blöt katt lomma in på Starbucks, köpa en av de fantastiska julkaffedrinkarna och hänga av sig jackan och sjunka ner i en fåtölj. Så, en enkel fråga: Varför finns inte Starbucks i Sverige? Ett litet ett i Göteborg kan väl aldrig skada?
Men nä, i väntan på det får jag försöka hitta några fina kandidater som kan strida om min kärlek. Än så länge leder La Pain Francais, men idag ska jag eventuellt undersöka ett (som jag tyvärr inte minns namnet på) på Avenyn med Julls och Frida.
Dannemannen på Starbucks, Alexanderplatz vår första kväll i Berlin.
