Lite mera...

Det är inte ofta jag läser "fulpress" av typen aftonbladet och expressen, men ibland vill jag titta lite vad kändisarna hittar på i skvallerpressens verklighet. Egentligen är det helt otroligt vad man får veta om kändisarna, och jag förstår verkligen inte hur de klarar att leva med pressen som en skugga var man än går. Tydligen har en bild av Rihannas misshandlade ansikte läckt ut från polisen, och jag kan verkligen inte föreställa mig hur det känns för henne. Att bli misshandlad av någon man älskar är en fruktansvärd kränkning som får hela världen att skaka i sina grundvalar.

När jag såg rubriken "Smala kvinnors hemligheter" dömde jag genast ut den, klickade på den i hopp att hånfullt kunna dumförklara innehållet och känna mig nöjd över att ha en allvetande dietist till mor. Men döm om min förvåning när jag läser inget annat än sju jättesunda och enkla råd (med reservation för nummer två, alla har inte psyke att dagligen väga sig) som är lätta att ta till sig. Ändå är de inga pro-ana tips direkt. Nä, tack och lov för sunda kosttips! Ett extra plus för att de inte handlade om GI, jag hatar GI.

Nu ska jag snart lägga mig så jag får mina två timmar extra sömn inför resan till Göteborg imorgon. Då ska jag till Chalmers och äta en bit mat, träffa syster yster samt värvas till civilingenjörsprogrammet Teknisk Fysik. Är det uppstigning kvart i sex jag får ge för det, så får det vara värt det. Väl mött!

Klockan två till klockan fyra igår fick jag jobba på fritids första gången. Det var ingenting som sa klick i mig direkt, mer suck. Som jag sagt tidigare, jag föredrar att jobba med mindre barn, på dagis. Dels för att man behövs mer och kan lära dem så mycket, dels för att arbetsuppgiften på fritids var av en mer polisiär natur. I huvudsak gick man runt och skällde och gnällde. Men det är såklart beroende på var man arbetar.

Hur som helst så blev det de vita och turkosa skorna som snart är på väg till Shell i Mariestad, där de hämtas ut av min karl. Jag är lite nervös över hur adidasskor kommer sitta på mina fötter, eftersom jag aldrig har haft ett par adidas förut. Vi tillber skogudarna och hoppas. Sommardrömmarna fortsätter...

Jag vet att jag måste läsa matte snart, men vem orkar det? Idag är en väldigt trög dag överhuvudtaget. Kanske borde man gå ut och gå och lyssna på vårvindarna? För idag är våren på väg. Herr Omar står och sliter i sitt anletes svett på vedhögen, far knegar på och försöker få sitt kontor i ordning. Jag hjälpte honom att projektera det hela, och han var tacksam. Visst är det svårt att tänka sig, att allting runt omkring oss är bara ett litet pyttigt avtryck någonstans i mitten av jordens historia. Solen lyser tio miljarder år, det har gått ungefär fem. Människorna jag förhoppningsvis kommer att hinna träffa under mitt liv lever under ungefär två sekel. Det är ingenting, och ändå allting för mig. Så underligt.

Förresten gillade jag den här rosa H&M-inspirationen. Titta och njut.

På internet kan man hitta det mesta. Och gissa vad jag hittade idag? Samejeans! Spännande, eller hur? Ja, hur mycket same man får med jeansen att ha i vardagen vet jag ju i och för sig inte. Men från norröver kommer de, Denim Demons jeans, och ska tydligen ha lite samekulturinspirerade detaljer. Jag föll för modellen Nïejte, en av de två tjejbyxorna, som fanns i flera snygga tvättar.

Jag gillar den lite högre passformen, och slitningen var ovanligt snygg! Annars har jag sen några år svårt för slitna jeans. Gulslitna jeans, det går över huvudtaget inte hem i min garderob. Det enda som är synd med de här byxisarna, det är väl priset. Utan fast anställning har jag inte råd med sådana på ett bra tag. Men drömma kan man alltid!

Det som kan få mig att göra dumma köp mer än någonting annat, måste vara Caliroots sänkta priser. De har alltid sänkta priser, vilket bara innebär att jag är extremt lättmanipulerad. Som vanligt behöver jag ju det jag vill ha, i det här fallet nya sneakers (med tillägget att uttrycket "behöva" är relativt). Just nu funderar jag på någon av dessa inför sommaren. För visst funkar de i år med?

Det lutar mot de turkosa glorious glansiga tygskorna. De ger mig sådana sommarljumma visioner av fläkt som leker i kjolar, löv som rasslar när man cyklar nedför berget och glass i hamnen. Till och med en liten känsla av en lätt fuktig hand som letar sig till min, och svalkar min solvarma handrygg.

Fast å andra sidan. De vita ger mig känsla av hav, tång, klippor. Salt i luften, tovigt hår nästan blekt till vitt, gamla rostiga cyklar och grillat med sallad och tsatziki. Konstigt med tsatziki förresten... jag filtrerar aldrig min, och det har inte blivit dåligt ändå. Jag bara kramar ur gurkan. Och det blir gott det med. Åter till skorna, så gillar jag att de är osnörda. På sommaren ska det vara osnutet, oborstat och okammat. Ljuva sommar... jag längtar.

Jag gjorde något dumt i fredags. Ett par näst intill perfeka Acne-jeans var nersatta på STIL, en outlet-liknande butik vid Mariesbergs köpcenter. Namnet på modellen är redan borta ur huvudet, men det var en bootcutmodell i en läskande retroblå färg. De satt lite för tajt i midjan och jag hade liksom på känn att de skulle bli perfekta. Men som läget är för en timvikarie (det vill säga ekonomiskt instabilt) vågade jag inte lägga så mycket pengar på en gång. Dumt, dumt, dumt, för nu ångrar jag mig massor! Well, nya chanser till nya jeans kommer.

För att glömma jeansen kollade jag in lite andra snygga acnebrallor. Me like.

Well, låt oss säga en varm majdag. Gick jag fortfarande gymnasiet skulle jag ha gått en promenad runt hamnen på väg till bussen hem, och strumpbyxorna som varit sköna att ha på morgonen skulle kännts lite onödigt varma. Om jag älskar de där dagarna... Ingen sol är så skön som den i maj.

Just den sortens majdagar som jag tänker på, har jag hittat de perfekta skorna till. Jag skulle inte tacka nej till alla fyra, det vore härligt att ha en stor skogarderob att bara gå och plocka som man vill ur. Även om det är lite av en skam att erkänna, skulle jag vilja ha en välfylld garderob. Det i sig är väl ingen skam, men det stämmer illa med vem jag är. Största anledningen till det är väl att jag avskyr att shoppa. Länge leve internet säger jag bara! Man kan få hem vad man vill hem till brevlådan, enda nackdelen är att världens kläder och skor inte är skräddade för mig.



Jag orkar aldrig anstänga mig för att se snygg ut, det enda jag orkar göra med mig själv är pyssliga saker. Som att fläta hår, rulla papiljotter, leka med smink, fila tånaglarna. Allt det där som måste göras, det är så tråkigt! Raka benen, borsta och tvätta håret, duscha, använda hårinpackning... trist! Borsta tänderna är ett undantag, det är skoj. Sätta i linserna också, det är en sport. Jag förstår inte alla dessa människor som kan ägna oändligt mycket tid på sitt utseende, även när de inte har lust. De som suckar och stönar och sminkar sig i en halvtimme fast de inte har lust med annat än att dra på sig kläder och gå till skolan.

Det är viktigt att kunna vara civil i rollen man spelar. För alla spelar vi på något sätt en roll när vi är bland folk. Man måste kunna förmå sig att vara säker på men samtidigt ledig i sin roll. Det svåra med det, det är att veta vem man är.

Yes, igår var det dags att ta den årliga trippen till IKEA. Den här gången var det pojkvännen som ville ha nya möbler till sitt rum i föräldrahemmet, och jag är inte den som tackar nej till en IKEA-utflykt. Det är fascinerande hur i princip alla svenskar handlar på IKEA. Det spelar ingen roll om man tittar in genom fönstret hos ensamstående trebarnsmamman, vd:n med mijlonlön eller den rätt bekväma pensionären (Wow, där tog min fantasi slut och det tog minst två minuter att komma på tre typiska sorters svenskar. Om nu vd:n med miljonlön är typisk...) så finns där alltid minst en liten energisparlampa från IKEA, eller en BILLY-hylla nere i källaren.

IKEA måste vara det som verkligen enar svenska folket. Men vad är det vi samlas runt? Vilka är de ideal som Kamprad prickat in så himla rätt. Kanske är det "det klassiska tre saker i en-paketet", och i det här fallet innebär det tre viktiga saker som smickrar oss själva så in i norden att vi bara inte kan motså:
1. Vi monterar själva ihop en del, och händiga människor får ju genast en guldstjärna i himlen!
2. Det är billigt, men håller ändå lite längre än Jysk. Vi måste vara otroligt smarta som handlar billigt och rätt bra.
3. Vilken känsla för inredning vi har! Alla andra har ju samma soffa, så den måste vara väldigt snygg. Äntligen är vi del av det svenska kollektivet.

Ja, rart är vad det är! Hur som haver kom jag hem med en fjärdedel av VACKER förvaringsserie, lite nya delar till ANTONIUS trådbackssystem och lådor i varierande storlekar ur serien LINGÖ. Förvaringssystemet bestod i en såndär fiffig tyghylla som man hänger på garderobstången. Denna skall nu råda bot på allt kaos som råder i min så kallade garderob. Än så länge har den i kombination med de nya delarna till trådbackarna lett till kläder, trådbackar och lådor i en salig röra i halva mitt rum. Tur att jag har dubbelsäng, så jag bara kan skyffla över allt skräp till gossens halva av sängen när det är dags att sova. Som det är nu. God natt, bloggosfären!

Ja, gott folk. Ännu en blogg har fötts, en bland alla miljoner som redan finns. Det är absolut ingenting speciellt med den här bloggen. Det är bara en helt vanlig blogg. Och bara min.

Jag kommer att skriva om det jag har i huvudet, som oftast kommer att handla om utseende. Om man då drar slutsatsen att jag är totalt besatt av kläder, skor m.m. så tar man praktfel. Sanningen är den att jag ägnar relativt lite tid åt båda delar, och shopping är för mig mest en börda, fylld med för snäva jeans och kanelbulleångest.

Men, ändå kommer ni alltså att få läsa om utsida. Det beror på att här får jag utlopp för mina idéer! Här, online, behöver man inte välja bort kläder för att de inte passar. Voila, och så har man en dagens outfit som aldrig skaver i grenen eller ger mig lovehandles. Det ger mig styrka att ta mig igenom provrumshinderbanan. Tack, bloggosfären!

För övrigt är mitt huvud mest fyllt med planer på att rädda jorden från miljöförstöring samt yrkesvalspanik. Bara för att klargöra. Och här ovan har vi mig!