Lite mera...

Igår så fick jag linjär algebra och geometri-tentan avklarad! Eller ja, jag fick gjort ett försök att klara av den i alla fall. På lördag går envariabelsanalysen och det känns rätt risigt. En sjukt knixig kurs när man har den legendariske B.B.B. som föreläsare, och jag har varit sjuk till och från halva läsperioden, minst. Och så prioriterade jag nollningen lite väl mycket i början (supernolla!). Det är B.B.B.s sista tenta, frågan är om det kommer resultera i en omöjligt skitsvår tenta eller en liten snäll och gullig hejdåpresenttenta. Jag och Sara ska i alla fall kicka analys-ass idag och försöka förbereda oss för skärselden.

Men! Det största miraklet idag! Snön! Hurra! Runt nio-tio började det verkligen vräka ner, och det la sig på marken! Ett stort mörkt moln tornade upp sig och ta-daaaa så kom undret. Fantastiskt. Motivationen att sticka strumpor och mössor steg till hundra. Apropå det så trillade jag i min sticklåda igår. Ledsamt...

På Ebbes har de hur mycket fina skålar och prydnassaker som helst ockå. Och helt fantastiska serviser, sådana i tunt porslin med guldkant och någon liten gulddetalj mitt. Ofta finns kompletta uppsättningar! Jag hittade en röd sockerkaksform i porslin som skulle passa så perfekt i mitt kök, men jag köpte den inte. Det tar ändå emot att köpa massor av saker för att de är söta på second hand. Då skulle jag till slut drunkna i prylar...

Kunde dock inte låta bli att surfa runt lite på snygga glasskulpturer och sånt när jag kom hem. Det finns så mycket snyggt nu!

Men vem hinner surfa runt? Nästa vecka - tentavecka.

Jag gissar, och hoppas, att humor alltid har funnits hos människan. Gärna även hos arterna som sedan utvecklades till homo sapiens sapiens, de kunde nog också behöva ett skratt när livet annars var hårt. Jag tror inte det finns någon människa som inte under hela sitt liv har skrattat - de som inte kunnat fysiskt har säkert någon gång skrattat inombords. Hur tragisk en människas livsöde än kan verka är det fantastiskt att tänka sig att säkert han eller hon också någon gång har varit nära att kissa på sig och kikna av skratt på samma gång. Lika obehagligt att tänka sig är det faktum att många människor säkert har levt många, många år utan att skratta riktigt ur djupet. Om vi räknar med att över 100 miljarder (100 000 000 000) människor har fötts på jorden under människans historia (se Population Reference Bureau) och att varje människa har haft minst ett asgarv. Ett asgarv kanske tar en minut? Då har mänskligheten sammanlagt asgarvat nästan 200 000 år vid det här laget. Hysteriska skrik, skratt som får bubbla upp genom strupen, kipp efter andan, skratt som fått små barn att kissa på sig, låtit rynkiga ansikten och tandlösa käftar guppa av kluckande skratt. Fin tanke, eller hur?

Så har vi människor som ger medmänniska denna vackra gåva: skratt. Komiker och humorister, inte nödvändigtvis profesionella eller världskända. Vissa finns ibland oss, betydligt fler inte längre. Tidigare i år var det Brita Borg som lämnade oss, idag var det Martin Ljung. Sveriges humorjättar under mitten av nittonhundratalet blir till åren och lämnar bakom sig ett arvs som lämnas oupptäckta för de nya generationerna. Många skämt är rent obegripliga för oss som inte har en aning om vad det snackades om i fikarummen (eller kafferepen?!) på femtiotalet, vissa är fortfarande så roliga att vi rullar ur soffan när vi ser minnenas television på SVT. Så egentligen. Martin Ljung må ha gått ur tiden, men skratten ger han oss ju fortfarande. Ett jättearv är kvarlämnat. Det är bara att tacka, och hoppas att Martin verkligen hörde hur högt publiken skrattade under alla åren.

Väldigt oskrattande Birgitta Andersson och Martin Ljung. [Bild från svt.se]