Höstpromenad

Hej, så härligt att gå ute i skogen med en bra jycke och bra kille som sällskap. Rönnbär, höstlöv och regntung luft. Mm.

Kamerabatteriet tog slut men den här bilden beskrev situationen hyfsat.

Underbara höst!

Bästa tiden på året är nu. Var man än går har man gula, fina björklöv som singlar ner från ovan och lägger sig över grådassiga asfaltsgator. Min nya väg till skolan är så fin, jag går igenom dungar och klättrar uppför trappor där man knappt ser himlen för askarnas täta kronor. En fin grej med Göteborg är regnet. Det regnar verkligen nästan jämt. Nu när vi bor så högt ser vi regnet komma över bergen och sakta närma sig, för att slutligen börja smattra på rutan. Åh, det är härligt.

Hos mamma och pappa är vinteräpplena klarröda och alldeles fantastiska. Ba' älskart!

Snart ska jag ta tåget hem igen. Susa fram genom fälten och åkrarna och landa i min säng med det gosiga duntäcket i flickrummet med rosor på väggarna. Snusa hundpäls och klafsa runt i blöta skogsmarker. Men tills dess ska jag njuta av regnet från den nya soffan och titta på hur den stora tallen utanför vajar i vinden. En varm mugg honungsvatten och ett kompendium i klassisk fysik. Vad mer kan behövas?

Lugnåsberget

Ibland tänker jag på hur det vore att inte växa upp på Lugnåsberget. Då skulle jag inte haft barndomsbäcken på andra sidan ängen med alla blommorna. Där vårlöken färgar marken alldeles gul under ek och hassel om våren, då vattnet rusar ner till de bottenlösa dammarna där man kan fånga grodyngel. Dammarna, som egentligen är gamla dagbrott där man har brutit kvarnsten och där en vuxen man, två hundar och några kor har drunknat sen man slutade bryta sten. Om jag inte hade vuxit upp på Lugnåsberget hade jag inte vuxit upp bredvid skogen som är full av morellträd och blir alldeles blommande vit om våren. Och jag hade inte åkt till Svartvik och badat, i den lilla grumliga viken full av små stup man måste känna till. Överallt i sjön finns det klippor som ligger precis under vattenytan. Om man känner till dem kan man simma ut till dem och ställa sig där, så det ser ut som om man går på vattnet.

Vilken tur att jag är uppväxt på Lugnåsberget, så jag och mamma kunde åka dit och bada ikväll.


En dag i skogen

Igår blev granen äntligen huggen. Eller, i ärlighetens namn två. Dannemannnen skulle ha en av dem hem till sina föräldrar och vi knep varsin när vi pulsade runt i vår vackra vita vintervärld. Och ska jag vara riktigt, riktigt ärlig så skulle inte jag huggt någon gran alls, för det hade mamma och pappa redan gjort. Så, nu står två vida och vackra granar och vänjer sig av med skogens sus ute på farstutrappen. Det kan behövas eftersom chocken imorgon kommer att vara stor, när de lyfts in (ja, för båda får vara med) och under blod, svett och tårar (från mitt håll) kommer att kläs med ljusslinga och julpynt. Det är så underbart med granar! Egentligen är de som vackrast med den ett par decimeter tjocka snön som samlar sig i bollar, som om någon hade trimmat massor av pudlar mitt ute i skogen. Eller som de står nu, med rimfrost och lite lätt pudersnö på barren, sådär friskt isiga och ändå doftande av kåda och barr. Vilken fantastisk tradition att ta in gran till jul! Jag önskar att man tog in träd lite oftare, så mycket härliga dofter de skriver. Björksav, vinbärsblad och stora frodiga shersmin-grenar (okej, det är en buske, men ändå) med sina fylliga blommor. Det ska bli mitt nyårslöfte, mer lövverk inomhus!


Idag har jag skrivit om att , och . Följ förresten min blogg med bloglovin!

Nyare inlägg
RSS 2.0