Lite mera...

Igår kväll satt jag och fyllade quick fix-gardiner från ikea. Sånna där man limmar upp fållen på istället för att sy. Egentligen försöker jag ju leva efter parollen att nytillverkat alltid ska vara sista utvägen, med en viss bekvämlighets- och "unna sig"-mån. De här gardinerna var en bekväm lösning, men det sved lite när jag och Daniel köpte dem. Om vi egentligen visste vad våra kläder och textilier kostar miljön och de som arbetar med att producera dem tror jag att shoppingen skulle få en rätt otrevlig bismak. Om vi dessutom visste vilken effekt kläderna får på oss när vi bär plagg med kemikalierester skulle vi nog vara lite noggrannare med att tvätta nya kläder, och köpa mer begagnat. Ett par ljusa gardiner borde inte vara svårt att hitta på second hand om man anstränger sig lite, eller så kanske någon jag känner hade kunnat ge mig eller lånat ut ett par. Ändå köpte jag ett par nya på ikea, och det var egoistiskt och slappt. Någon annan har fått betala för att jag ska köpa billiga gardiner, och vår gemensamma jord fick ta stryk. Men ibland kommer den där insikten liksom försent. Man går på autopilot, gör som man alltid har gjort och som man är uppväxt att göra: köper nytt och håller koll på priset så det håller en låg nivå, utan att reflektera över varför det är så billigt. Det är mänskligt, men händer mig mer och mer sällan, vilket är skönt.

Den enda trösten nu är att gjort är gjort och att jag förhoppningsvis kan hålla bättre plånboken i styr i fortsättningen.