Lite mera...

I Tyskland startade ett nytt TV-program. Amerikansk, men det fattade jag faktiskt inte när jag såg trailern för det var så bra dubbat. Åtminstone de 30 sekunder man fick se. Annars är ju dubbningen som i de flesta länder lite sådär. Den första dubbade filmen vi såg när vi kommit till Berlin, det var the Breake up med Jennifer Aniston. För den som inte sett den, det är en väldigt rapp film med illa kvicka, skrikiga gräl. Inte det lättaste för min degigt svenska hjärna.

Men tillbaka till detta TV-program som pro7 började sända på bästa sändningstid, efter Desperate Housewives och innan Samantha Who?. Det jag gillade mest var bilden i slutet trailern, med två väldigt snygga människor (en kille och en tjej som såg ut att vara kära såklart) som stog framför en blomsteräng och nöjda tittade in i kameran. Serien hette Pushing Daisies. Jag trodde då att den handlade om ett vanligt kärlekspar, men ursprungligen kretsar serien runt den tvålfagre pajbakaren, Ned (Lee Pace), och hans speciella förmåga att väcka döda människor till liv genom att röra vid dem. Men, om han inte tar på dem igen inom en minut, kommer något hemskt att hända. När han slår sig samman med Emerson (Chi McBride) som tjänar pengar på mord, hamnar han plötsligt framför en kista i vilken hans barndomskärlek, Chuck (Anna Friel) ligger. Han vill aldrig låta henne gå, men minuten tickar bort...

Pushing Daisies är nedlagd efter bara två säsonger, men åh vilken söt serie! Och Anna Friels fina hår som ramar in ansiktet så perfekt, det kan man näst intill dö för. Även om spegeln säger annat, så känns det som om jag och Daniel är lika perfekta som Chuck och Ned när vi står bredvid varandra precis som dem. Hoppas serien kommer till svensk TV, så fler får njuta av Pushing Daisies!