Lite mera...

Tjipp och hej, nu lämnar jag denna sjunkande skuta och går vidare till min nya blogg litemeraida.wordpress.com.

Välkomna att göra mig sällskap där!

Okej, jag är medveten om att det inte var längesedan jag la upp en bild på en regning fönsterruta. Men kom igen, det är hur vackert som helst! Det finns få saker som får mig så melankolisk som sommarregn i kombination med solnedgångar. Idag skiner däremot solen över Göteborg och regnmålen är inte inom synhåll. Om några minuter ska jag och Daniel slänga oss ner på en spårvang ut till Kviberg för att "titta på fotboll" och äta med efterlängtade vänner.

Hurra för sommaren!

När jag planterar om mina krukväxter fyller jag alltid några krukor med bara jord och ställer dem i köksfönstret. Sen, allteftersom jag rensar grönsaker, äter frukt eller andra växter fröar av sig pular jag ner kärnorna och fröerna i krukorna och sätter en plastpåse över så att de får sig en lite kuvöskur. Ibland händer det ingenting alls på några månader, ibland börjar det gro nästan direkt. Det allra mest spännande med det här är att jag inte har någon som helst aning om vad det är som växer upp, eftersom jag har pillat ner så många olika fröer! Just nu hoppas jag på att det här kommer att bli ett äppelträd, en paprika eller en citron.

Under de senaste veckorna har jag levt i en kappsäck, med andan i halsen och bjudluncher i magen. Detta har lett till att jag:

a) Har haft en ganska tråkig klädstil.

b) Lagat min favoritmat alla dagar jag varit hemma, det vill säga fransk potatissallad med mängder av gräslök och göttiga tillbehör.

c) Har varit facebookfri en himla massa dagar, utan att sakna det alls. Nice!

Det ska bli bättring. Idag ska jag ner på stan för att köpa lite klänningar som kan passa under klädkoden "Mörk kostym". Sen ska jag köpa hem något riktigt lyxigt och kanske till och med köttigt att laga till middag ikväll. Och jag ska fortsätta vara facebookfri, eftersom jag har insett att ingen saknat mig och jag saknat ingen på allas vår kära ansiktsbok.

Här kommer jag ställa mitt skrivbord i augusti. Framför fönstret, med utsikt över solnedgångsrosa himlen. Vajert, ska det bli.

Jag har blivit studiofotograferad inför mitt nya uppdrag! Trots att jag inte fått se bilderna än fasar jag för att jag som vanligt har världens stelaste leende och konstig kroppshållning, som alltid när det är poserande fotografering som står på schemat. Dagen till ära hade jag min fina blomsterklänning och rött läppstift.

Jag har spurtat i mål. Alla tentor är gjorda, inlämningsuppgifterna godkända och skolpapprena ligger prydligt staplade i en hög på skrivbordet och bara väntar på att läggas undan och inte plockas fram igen på ett år. Ett helt, långt, ljuvligt år när jag istället ska sitta vara heltidsarvoderad inom kåren. Lika mycket (mer) jobb, men för någonting som gör skillnad. Äntligen kan jag andas ut och finna lugn i att slippa bojan som studierna har inneburit för mig det senaste året. Det har gått dåligt. Jag har haft svårt att motivera mig och när jag väl känt en lust att lära har jag inte lyckats få in någonting i huvudet. Det har känts som att min intelligensnivå ligger på samma som en vedpinne men innerst inne har jag hela tiden förstått att det inte är min logiska förmåga det är fel på - utan en mental spärr som satt sig på tvären. Nu går jag vidare på en ny odyssé i livet och hoppas att jag återvänder till studierna med en kunskapstörst och sprudlande energi om ett långt och spännande år.

Hejdå regnbågslappade böckerna! Vi ses i augusti 2013!

Och hejdå matteplugg i soffan med liten kopp kaffe och hemmabyxorna på. Nu ska jag bara läsa arbetsmiljölagar och jämlikhetspolicys hela sommaren!

Jag kommer sakna er, men bara lite grand.

Knallebang! sa det och så kom sommaren. Jag fnissade av glädje och slängde på mig min nya fågelblus med avtagbart knyt i halsringningen och mina puffigaste blöjshorts. Min bleka lekamen må vara nästan lika ljus som tröjan, men det har det blivit lite ändring på nu. Utan att jag aktivt har solat en endaste sekund, och därmed heller inte bränt mig en smula. Hälsosamt och bra!

Det är inte sommar om det inte har kommit sommarregn och åska. Åh, vad jag har längtat! Alla fönster stod på vid gavel i hettan när dropparna började smälla mot rutorna och doften av blöt asfalt blandades med hägg och syren. Hur underbart är det inte att lägga sig i sägen om kvällen och känna hur sängkläderna luktar friskt av en hel dags vädrande? Eller att väckas av och somna om till hårt regnsmatter under skumma sommarnätter? Man blir så glad som man bara kan bli när sommaren kommit.

Det börjar krypa upp spirande gräs ur gräsmattorna och knopparna på träden börjar brista. Snart ska jag ligga på mage i en bädd av gräs och strila stråna mellan mina fingrar, men tills dess klappar jag min fikus. Allt ordnar sig.

2 stycken kakor. En bukett vitsippor. Punkt.

Jag hörde en påa på P1, kanske var det för Studio Ett. Om jag inte hörde fel arbetar svenskarna så mycket övertid att det motsvarar 100 000 heltidsjobb. Eftersom jag själv aldrig har haft ambitionen att arbeta 40-timmarsveckor, även om jag antagligen kommer göra det (och kan tänka mig det också) var min första tanke Ha! Vad är det jag alltid har sagt! Vi borde jobba kortare men fler! och firade med att hälla upp ett glas mjölk. Min huvudorsak till att vilja arbeta till exempel 30-timmars arbetsvecka är att jag blir galen på när mitt liv känns inrutat. Jag vill kunna vara flexibel HÄR och NU. Och framför allt vill jag kunna göra något annat av tiden då jag inte är på jobbet. Vara deltidsskribent, deltidsfårfarmare, deltidshantverkare, deltidsledig, you name it.

Men, när mjölkglaset började närma sig tomt, så kom jag på att jag kanske helt enkelt bara är jäkligt feg. Att jag tror att jag kommer vilja slippa ifrån det jobbet som jag utbildar mig till just nu för att kunna göra allting som jag egentligen brinner mycket mer för, det kanske snarare tyder på att jag inte vågar utbilda mig i det som jag egentligen är intresserad av? Det finns säkert många som arbetar övertid för att de måste, men tänk alla som arbetar övertid för att de helt enkelt vill. Jobbet kanske är deras hjärtebarn som de gärna unnar all tid i världen. Då är det ju inte ett dugg synd om dem, och man kanske inte alls kan säga att någon arbetslös lika gärna hade kunnat få jobba alla timmar 40+ istället för att Greta eller Bert ska sitta och gotta sig i allt arbete de får arbeta med. Gretas och Berts jobb kanske är jobb som bara Greta och Bert kan göra för att det är just deras jobbebis.

Det blev en hel del för mig att tänka på: 1. Är jag feg? 2. Vilken skulle vara min jobbebis? 3. Är det bra eller dåligt att vissa arbetar större delen av sin vakna tid, medan andra inte får arbeta något alls? Efter ännu ett glas mjöl kom jag fram till följande: 1. Ibland. 2. Ingen aaaaning. 3. F l e x i b i l i t e t. Jag vill ha större valfrihet och det är ett larvigt problem att vissa arbetsgivare vägrar ge deltid medan andra vägrar ge heltid.  Jag vägrar tro att människor arbetar effektivt när de själva får välja hur mycket de kan och vill arbeta. Den enkla lösningen heter: Flexibilitet.

Men åh. Jag hos mamma och pappa på landet och tänkte ta vackra bilder och skriva långa blogginlägg. Så lämnade jag min dator hemma. Ojsan!

Jag som har brukar beklaga bristen på dagsljus i min lägenhet har fått så jag tiger. Vårsolen gassar in genom fönstren och trollar fram såväl damm som nosavtryck på fönsterrutan, och jag passar på att tina mina kalla knän i solstrålarna som vilar i soffan.

Några tulpaner på köksbordet spricker precis ut. På marken utanför fönstret ligger lite smältande aprilsnö som föll i natt. Himlen är blå.

Välkommen våren!

Igår och idag städades alla hushållets garderober ur. I flytten stuvades mest saker in både här och var, och medan vissa används frekvent och har fått nya platser har andra bara sjunkit längre och längre in i gröten längst in i hörnen. Det har skänkt ett visst mått av huvudvärk de senaste månaderna, och den här städningen var verkligen en sann katharsis! Den innebar också en hel del spännande fynd! Bland annat hittade jag en burk redbull och en trasig skomakarlampa längst in i gröten. Så himla bra att ha!