Flexibilitet
Jag hörde en påa på P1, kanske var det för Studio Ett. Om jag inte hörde fel arbetar svenskarna så mycket övertid att det motsvarar 100 000 heltidsjobb. Eftersom jag själv aldrig har haft ambitionen att arbeta 40-timmarsveckor, även om jag antagligen kommer göra det (och kan tänka mig det också) var min första tanke Ha! Vad är det jag alltid har sagt! Vi borde jobba kortare men fler! och firade med att hälla upp ett glas mjölk. Min huvudorsak till att vilja arbeta till exempel 30-timmars arbetsvecka är att jag blir galen på när mitt liv känns inrutat. Jag vill kunna vara flexibel HÄR och NU. Och framför allt vill jag kunna göra något annat av tiden då jag inte är på jobbet. Vara deltidsskribent, deltidsfårfarmare, deltidshantverkare, deltidsledig, you name it.
Men, när mjölkglaset började närma sig tomt, så kom jag på att jag kanske helt enkelt bara är jäkligt feg. Att jag tror att jag kommer vilja slippa ifrån det jobbet som jag utbildar mig till just nu för att kunna göra allting som jag egentligen brinner mycket mer för, det kanske snarare tyder på att jag inte vågar utbilda mig i det som jag egentligen är intresserad av? Det finns säkert många som arbetar övertid för att de måste, men tänk alla som arbetar övertid för att de helt enkelt vill. Jobbet kanske är deras hjärtebarn som de gärna unnar all tid i världen. Då är det ju inte ett dugg synd om dem, och man kanske inte alls kan säga att någon arbetslös lika gärna hade kunnat få jobba alla timmar 40+ istället för att Greta eller Bert ska sitta och gotta sig i allt arbete de får arbeta med. Gretas och Berts jobb kanske är jobb som bara Greta och Bert kan göra för att det är just deras jobbebis.
Det blev en hel del för mig att tänka på: 1. Är jag feg? 2. Vilken skulle vara min jobbebis? 3. Är det bra eller dåligt att vissa arbetar större delen av sin vakna tid, medan andra inte får arbeta något alls? Efter ännu ett glas mjöl kom jag fram till följande: 1. Ibland. 2. Ingen aaaaning. 3. F l e x i b i l i t e t. Jag vill ha större valfrihet och det är ett larvigt problem att vissa arbetsgivare vägrar ge deltid medan andra vägrar ge heltid. Jag vägrar tro att människor arbetar effektivt när de själva får välja hur mycket de kan och vill arbeta. Den enkla lösningen heter: Flexibilitet.
Men, när mjölkglaset började närma sig tomt, så kom jag på att jag kanske helt enkelt bara är jäkligt feg. Att jag tror att jag kommer vilja slippa ifrån det jobbet som jag utbildar mig till just nu för att kunna göra allting som jag egentligen brinner mycket mer för, det kanske snarare tyder på att jag inte vågar utbilda mig i det som jag egentligen är intresserad av? Det finns säkert många som arbetar övertid för att de måste, men tänk alla som arbetar övertid för att de helt enkelt vill. Jobbet kanske är deras hjärtebarn som de gärna unnar all tid i världen. Då är det ju inte ett dugg synd om dem, och man kanske inte alls kan säga att någon arbetslös lika gärna hade kunnat få jobba alla timmar 40+ istället för att Greta eller Bert ska sitta och gotta sig i allt arbete de får arbeta med. Gretas och Berts jobb kanske är jobb som bara Greta och Bert kan göra för att det är just deras jobbebis.
Det blev en hel del för mig att tänka på: 1. Är jag feg? 2. Vilken skulle vara min jobbebis? 3. Är det bra eller dåligt att vissa arbetar större delen av sin vakna tid, medan andra inte får arbeta något alls? Efter ännu ett glas mjöl kom jag fram till följande: 1. Ibland. 2. Ingen aaaaning. 3. F l e x i b i l i t e t. Jag vill ha större valfrihet och det är ett larvigt problem att vissa arbetsgivare vägrar ge deltid medan andra vägrar ge heltid. Jag vägrar tro att människor arbetar effektivt när de själva får välja hur mycket de kan och vill arbeta. Den enkla lösningen heter: Flexibilitet.
Kommentarer
Trackback
