Lite mera...

Kanske börjar jag bli gammal och sentimental, kanske har världen varit ovanligt vacker de senaste två åren, eller så har jag helt enkelt börjat se det vackra som alltid har funnits omkring mig. Jag blir alldeles till mig över att solen plötsligt igen lyser hela dagen, och när jag känner solen värma mig där jag sitter och dricker te på en parkbänk på campus så känns det som att jag är den första människan i hela världen som får känna en sån underbart omfamnande värme krama min nacke. Och fåglarna som sjunger i solnedgången, när bilarnas ljud har slumrat bort och de där skrikiga tonerna kvittrar överallt, det är nästan för idylliskt för att vara sant!

Och så snubblade jag över det här fotot på näckrosdammen som jag hade på datorn. Det är tagit höstas, den sista september. Om inte den här vyn kan få ballaste trotsiga tonåring att mjukna i ett ÅÅåååh så vackert! så vet jag inte vad.

Som barn planterade jag alltid saker om våren tillsammans med mamma. Ärtor, morötter, sallad och säkert någon blomma också. På min skola brukade vi driva upp plantor på fönsterbrädorna under våren och när det var dags att plantera ut dem fick man ta med sig sin hem och sätta den hemma i trädgården. Att så frön, det var jätteroligt! Att rensa ogräs, det var inte lika roligt. Men vad som var rent jättetråkigt, det var att skörda. Och då försvann liksom behållningen av det hela. På sätt och vis är det nästan skönt att jag bor i lägenhet nu och inte ens behöver ta ställning till om jag ska plantera morötter eller inte.

Istället pysslar jag om mina krukväxter. Jag har precis planterat om alla och det är som att mina små krukväxtbebisar har fått en hälsosam lyster kring sig. Få inredningsdetaljer klår fräscha krukväxter.

Åh vad jag hoppas att de ska trivas i sina nya krukor allihop!

Ibland känns livet lite överjävligt inrutat. Det handlar bara om att kliva upp, möla i sig frukost, stressa iväg till skolan och mosa in kunskap i huvudet med ljusets hastighet i tio timmar, träna, hafsa ihop middag och slutligen stranda i sängen. Ont om tid för vardagsrevolt i det här schemat minst sagt.

Så vad gör man? Man sover Pippi Långstrump-style och känner sig som en rebell, och väcks av att man får morgonsolen i ögonen INNAN väckarklockan börjar skrälla hemskt.

Det ger guldkant på vardagen.

Det som bara igår var en alldeles tom hylla har nu, en stordisk och fem gäster senare, förvandlats till en halvfull hylla. Jag slås av hur mycket roligt och fint porslin vi har samlat på oss! På bilden är de grå ittalaglasen det enda som vi har köpt nytt i butik, och det var förresten billigt på en outlet. Studentliv när det är som bäst!

Äääääntligen kom den dan då jag inte längre sitter och tittar på en tom vit vägg när jag äter frukost. Hyllan vid matlplatsen är uppe och nu är det bara att ställa dit en massa saker som idag står oförtjänt gömda i stängda skåp. Inget skitgöra direkt.

Om man ska snacka lego med småbarn nu för'tin så gäller det att hänga med. Det finns huuur många olika legoserier som helst (de på bilden nedan är kanske hälften av de som finns lego.com) och vad fint, tänker jag, då finns det ju utrymme för den gamla klassiska devisen "något för alla". Eller?

Visst, det finns allt från dinosaurier via arkitektur till ninjalego men känns det ändå inte lite som att något saknas? När jag var liten och lekte med lego så var det sällan jag använde svärden som följde med i dödskallegrottan-kittet, och ännu mer sällan byggde jag faktiskt en dödskallegrotta enligt beskrivningarna. Av de femton produktserier som är med på bilden ovan har legogubbarna vapen på nästan två tredjedelar av dem, och färgskalan är vad som i leksaksaffären skulle klassas som typiskt "pojkig". Inte en enda av legofigurerna på bilden är legokvinna.

Men varför, lego? undrar jag då. Ni går ju liksom miste om halva marknaden där ute?

Närå! svarar lego glatt och serverar tjejlegot Lego Friends med slogan "The beauty of building". Det är så rosa och gulligt att jag får hål i tänderna. I tjejernas värld är inte legogubbarna små och fyrkantiga. De har rundade hörn, är slanka och nätta. Inte fasen åker de på äventyr heller (det skulle se jättekonstigt ut att trycka fast en sån där påtagbar legorustning över deras små linnen och kjolar). I Lego Friends värld kan man gulla med djur, designa kläder, hänga på beauty shoppen eller äta cupcakes. I Lego Friends värld finns det bara en enda man, och han står vid grillen.

I Ekot i morses berättar Helene Teichert som är informationschef på lego att i familjerna där flickor testade Lego Friends så ville bröderna väldigt gärna vara med och leka. Då reporten påpekar att det kanske är tråkigt för pojkarna att den enda mannen i Lego Friends är gjord för att stå framför grillen, så svarar Teichert: Nej, de kan ta med sin star wars-figur eller ninjago eller annan minifigur och vara med. Tack lego, för att ni hjälper pojkar och flickor att hitta sin könsidentitet. Det känns fräscht av er att tolka pojkarnas nyfikenhet på Lego Friends som att de vill kunna leka Star Wars i en beauty shop.

Så åter till det där med "något för alla". Hade det inte varit ganska så lätt att helt enkelt göra en bageribyggsats som inte var rosa eller kom med slisksöta legotjejer, utan helt enkelt göra ett ganska verklighetstroget bageri med en manlig och kvinnlig bagare? Just sayin'.

Övriga ord känns överflödiga.

Det är bäst för alla att de här stövlarna inte finns i butik, och om de gör det bör de absolut inte finnas i min storlek. OM de finns och OM de passar så antar jag att det är ödet, och jag måste köpa dem. Eller?

Åh, när Daniel och jag ska till London alltså. Ojojoj vad jag ska hänga på topshop! Jag ska prova den här, den här, den här och den här. Och sen ska jag bygga bo där och aldrig mer gå därifrån. Lite så känns det nu.