Tack för teet
Åh vad skönt det är att gå hem på lunchen. Lägga sig i soffan efter maten, slösurfa lite. Kanske diska upp några tallrikar. Ta sig en kopp te och några kvarglömda chokladbitar och skippa första räkneövningen efter lunch. Räkna, det kan man väl göra hemma? Efter en kopp te vill säga.
Med jeans på benen och ett getingbo i huvudet
Ute är det krisp-krisp-kallt och jag korvar för ovanlighetens skull på mig jeans över långkallingarna. Det är ungefär så stelt och obekvämt som jag mindes det, men förhoppningsvis stänger det ute en sisådär fem minusgrader så får kallingarna ta resten. Att ha på sig jeans är lite som att ha på sig rustning. Det kan behövas den här veckan då jag måste vara en übermenschpowerkvinna för att hinna med hälften av allt som ska göras.
Oj, oj, oj vad mycket jag längtar efter ett examensbevis i näven just nu.
Livet dividerat med tre
Förhoppningsvis finns det människor som aldrig känner panikstressen bränna sönder en inifrån. Kanske finns de på riktigt. Men jag är banne mig inte en av dem. Just nu är det så mycket i skolan och i livet att jag misstänker att jag skulle storgråta som ett barn om jag får en ynka sketen motgång till vid det här laget. Nä, istället bäddar jag ner mig i soffan med en bit kladdkaka och kollar på Moulin Rouge tills tårarna sprutar och när Satine dör ska jag låtsas att det är jag som dör ifrån all stress och går hädan till ett liv som är exakt som det här, fast dividerat med tre.
En liten pärla...
... det är vad jag har under rumpan nu för tiden när jag tränar de grå cellerna i Fourieranalys. Skinkorna är mycket nöjda med resultatet, och likaså ögonen.
Projekt: Gör om mig
Min kontorsstol har länge varit hiskelig. Jag sitter ofta med mina bara, lortiga fötter mot sitsen och det har satt sina spår för att uttrycka sig milt. Dödsstöten kan man säga var när jag i veckan hade trampat i lingonsylt innan jag som vanligt klättrade upp på stolen för en lång, härlig pluggsession. Min förut fisblå kontorsstol är numera en härligt knalligt blå kontorsstol med vit-orange växter på. Det gick åt någon meter reatyg från ikea och en sisådär alldeles för många häftklamrar (jag och häftpistolen är inte så bundis än), och resultatet får ni se en vacker dag när det finns något dagsljus att tala om så att jag kan ta en bra bild. Jag råkar nämligen vara mäkta stolt.
Weltschmerz
Inte fasen vill fourieranalysen falla på plats när jag ska tillämpa den, och inte kände jag mig sådär göttigt tillfredsställd i musklerna efter dagens träningspass heller. Nä, istället grottar jag ner mig i aggresiv tonårsmusik och weltschmerz. Till det ett minatyrglas rödbetssherry. För att rödvin och svart kaffe är så gjort.
Betraktelse i kvällningen
Med söndersprättad aftonklänning upp till öronen, karaokemaskiner på hjärnan och svettiga träningskläder på kroppen kan jag inte annat än konstatera att en provdocka skulle sitta fint.
Righty-tighty
Krispiga, vintriga kristaller som blir isblå i vintersolen. Jag är ingen tights-människa men dessa magiska byxor är ett undantag. Hur kan man säga nej till glitter?!
[Franska] Mission impossible!
(Jag ville skriva det på franska, men på engelska stavas det ju likadant. Förvirrande där.)
Jag erkänner!
Okej, jag erkänner väl då. Jag tänkte inget säga egentligen men jag gick till skolan i alla fall. Tuffade på som vanligt fast jag var sjuk och nu ligger jag här med ett huvud som snart faller isär av tunghet och onthet.
Ajajaj, snälle John Blond kom och gör mig frisk en stund.
Norrskenstisdag
Åh, man kan se norrsken över så gott som hela Sverige idag, om det är molnfritt och inte alltför ljust ute vill säga. Så spana mot himlen eller läs på lite om vad det egentligen är som händer här.
Det som inte dödar
Uhu, jag är förkyld! Det var kanske inte helt lyckat att gå hem svettig efter cykelpasset igår utan att ha på en riktig vinterjacka och vettiga skor. Termometern visade på fem minus och när jag pustade ut i soffan efter duschen och kvällsmaten kände jag mig ungefär som en glace au four - kall inuti och varm utanpå. Hurrr! Men det som inte dödar härdar!
Nu: hemmaplugg i ylletröja och med dubbla långfillingar.
Vi har alla gått ombord på livets tåg
Visst är det trösterikt. Vi har alla gått ombord på livets tåg, dörrarna är låsta från utsidan och vi kan inte göra annat än att susa fram genom sorg, lycka, vänner, svek och kärlek tills dess att tåget stannar in.
Ibland är det inte annat att göra än att vaggas med in genom mörka tunnlar och över öppna fält.
Ibland unnar man sig en kanelbulle i bistron.
Ibland försöker man bara sova sig igenom resan.
Ibland pressar man näsan mot fönstret och kan inte få nog av allt som susar förbi.
Jag tror att människor behöver åka tåg.
Vi äro tusenden
Det ser det ju ut som i alla fall, kryllar av dem! Tur att befolkningsökningen har avstannat i Hello Kitty-land. Just nu ligger den på plusminusnoll. Tack och lov.
Handduksåterbruk del II
Ja, ni ser ju! Handdukarna blev till kuddar, och nu ligger de och pyser i kökssoffan - när jag har ätit lunch brukar jag ligga och pösa ovanpå dem. Hemvävt på kuddarna och folkdräkter på duken, ändå tycker jag inte att det blir tråkigt lantligt eller krystat. Lite Heimatsgefühl och mjukhet behövs i den här betonglådan vi bor i. Det och en god frukost.
Bara, bara vitt.
Här tänkte jag lägga upp en bild på snön som vräker ner över hela Göteborg på ett helt förträffligt sätt, men jag tror att ni ka föreställa er det. Tänk vitt.
Superhektiskt!
Skolan drar igång med en jäkla rivfart. Det enda jag hinner tänka den här veckan - som inte har med skolan att göra - är: Tack gode gud för Pad Thai från Nongs.
Over and out.
Sista dagen på lovet
Idag fick vi många tråkiga inköp avklarade. Strumpor, enkla vita ramar, schampoo... Tråkiga inköp. Som tur var vägdes det upp av att de ekologiska vårpjucks (som jag har spanat på sen jag köpte kavat-stövlarna i höstas) äntligen var på rea! Grejt, hittills har jag ägnat hela kvällen åt att gå in dem.
Dagen på stan avslutades med fika på Ahlströms. Klassiska bakverk och hallonsoda genom smala sugrör var precis vad som behövdes för att göra det här lovet fulländat. Imorgon klockan åtta sitter jag i föreläsningssalen igen. Pirrigt och lite ledsamt på samma gång.
Knäpp en liten knapp
Tryckknappar. Typisk problemlösare och bra att ha-grej. Sätt dem i en urringning som bara faller upp, gör en osynlig knäppning någonstans, eller... nä, inte ens min fantasti räcker till att ge förslag på alla fantastiska ting man kan göra med tryckknappar. Bör finnas i var mans första hjälpen-kit.
Godnatt!
Jag är glad att jag orkade ta på mig riktiga kläder och sminka mig idag. Tyckte det var värt att sätta pärlor i öronen och ha svarta kletiga frallor som ringar in de blå ögonen. Just för att jag orkade, hann och tyckte det var värt så valde jag min gladaste t-shirt. Den är så somrig och har varit med på så mycket festligt, och jag känner mig som en sjökvinna i den. Skepp o'hoj, borda första bästa skepp och segla bort mot horisonten genom Göteborgs skärgård. Tjipp och hej!
Lördag på stan
Idag var en bra dag. Den började med frukost på Le Pain Francaise vid Vasagatan, en halv kanna kaffe och en smörgås som var alldeles för salt och näst intill omöjlig att äta eftersom den flög åt alla håll. Det hela var ett trevligt återseende av en gammal vän som bor där nere. När vi sagt Hejdå, vi ses snart igen! och gått åt var sitt håll strosade jag ner mot stan i väntan på att Daniel skulle ta bussen till Kungsportsplatsen där vi sågs. Vi handlade spännande saker, undersökte en ny Second Hand och åt korv på centralen. Nödlunch, skulle man kunna kalla det. Vi hade ju bråttom, för vi skulle se Mannen från Le Havre på Bio Roy på Avenyn!
En kort sammanfattning av en lång och skön lördag.
Handduksåterbruk del I
Människan med skärpt syn kan här se en styck kudde och tre styck handdukar liggandes på mitt skrivbord. Handdukarna är superfina handvävda saker från moster Iris med monogram och allt. Eftersom jag absolut inte vågar torka min slarvigt diskade disk med dem bestämde jag mig för att göra något helt annat, skärpta typer kan nog gissa vad. Fortsättning följer...
Soligt goda blodapelsiner
Blodapelsiner, det är min första nyförälskelse 2012. De är så otroligt fina och goda just nu, och här hemma klyftar vi dem ofta efter maten eller till mellanmål och sörplar i oss dem en efter en, medan saften svider på de vinternariga läpparna.
Vill man ha det gott, svider det så smått.
Super Sheen Make-Up Drawer
En himla massa prylar i vår lägenhet är egentligen Daniels föräldrars. Min favorit är den gamla sytrådsbyrån som stod i Daniels morföräldrars butik, men nu rymmer den det mesta av mitt smink och andra göra-sig-fin-prylar. I burkarna ovanpå har jag tofsar, hårnålar och i den lilla röda asken ligger ringen jag har fått av Daniel, när jag inte har den på mig vill säga.
I facken i nedersta lådan är det fullt av små nagelfilar, sminkborstar och pincetter. Ovanför ligger olika puder, rouger, läppstift och hårspännen. Med tanke på hur sällan jag sminkar mig har jag otroligt mycket smink, och det här är det bästa sättet hittills att förvara smink på, jag lovar!
Två gånger Vänerpärlor
1. Baddaren
En bok som utspelar sig på ön Hjortholmen i Vänern, strax utanför det fiktiva Duvköping. Inget litterärt mästerverk kanske, men spännande och underhållande läsning. Jag kan inte låta bli att tänka på Läckö slott och härliga, härliga Vänerns vatten om sommardagarna. Mm, bada!
2. Hinsehäxan
Svt-serie i två delar om Lillemor Östlin. Inspelad på bland annat gamla fängelset i Mariestad, mer känt som Vita Duvan trots sin gula fasad. Fängelset som ligger precis bredvid centrum, och framför allt mellan Vadsbogymnasiet och centrum. Mm, gymnasietiden!
Plikten framför allt (som är roligt).
Sprudelidudelidej, så kreativ jag känner mig idag! Idéerna fullkomligt flödar från hjärnan ut i fingrarna men där tar det stopp. De här rara små tassarna ska minsann inte få ha nåt kul idag. De ska räkna en miljard gamla tentor i Numerisk Analys och Linjär Algebra.
Det är det allra värsta med plikter, de är alltid sådär i vägen för allt annat.
Tisdagskväll i timmerkojan
Idag är det efter tenta-slappt. Julgranen demonteras för i år (vem kunde gissa att det ser ut sådär inne i plastgranar?)...
... och till publik har jag hälften av hundarna jag är hundvakt åt. Det vill säga en.
Sen vänder jag på mina likörer och hoppas att sockret snart är smält så jag slipper komma ihåg det jämt och ständigt. Sjå ska det vara, gott ska det bli.
Frostigt regn
Ääääääntligen kom det snö till Göteborg! Jag bara satt i fönsret och hängde, tittade på snöflingorna och såg hur de lade sig på marken i vita fläckar.
Det bästa stället att titta på snö är över koppartaket vi har nedanför fönstret i arbetsrummet. Åh åh åh! Fast nu har det redan blivit is och takdropp av det mesta.
Det hemliga sticket
Tro't eller ej, men jag har äntligen bestämt mig för att jag har tid att sticka igen. Förr om åren led jag av ett klass III-stickberoende, men då jag insåg att en människa inte behöver hur många stickade plagg/prylar som helst bestämde jag mig helt enkelt för att vänja mig av med det hela och ha ett rejält stickprojekt hemma hos mamma och pappa istället som jag kunde slappna av med. Nu plötsligt sitter jag här med ett sticke i knät igen fast jag är i Göteborg och jag stickar rät på avig maska och lyfter och drar och vänder och tvinnar. Det känns för jäkla gött vill jag lova.
Njut-mat
Det är ingen dålig helg den här veckan, två helgdagar och allt! Idag blev det däremot inte någon trerätters, utan gårkvällens uppvärmda spenatlasagne som bara blir bättre ju längre den får stå. För att ändå göra det lite finare släckte vi taklampan och tände massor med levande ljus, dukade fint och åt klyftad blodapelsin som efterrätt.
Som det anstår varje finare middagspartner började Daniel tillaga en sås han saknade på bordet precis när jag hade lagt upp mat och skulle börja äta. Det gjorde ingenting, för han hade gjort så himla god pizzasallad så jag var alldeles medgörlig av tacksamhet. Spenatlasagne är kanske inte så där jättefotogenique, men rackarns vad den ser nyttig ut (och är det också!). 100 % köttfri och hyftsat miljösnäll om man väljer lokalproducerat och ekologiskt där man kan.
Helgdagsfint
Min mamma är en hejare på att fira helgdagar. Ända sen vi var små dricks det läsk endast på röda dagar hemma hos oss, och mamma blir fortfarande lite ställd om jag egenmäktigt tar mig en sockerdricka ur backen och avnjuter med en egenmäktigt tinad bulle ur frysen framför någon film om lördagskvällen.
Som alla yrkesarbetande säkert märkte var det helgdag igår, och i mammas anda passade Daniel och jag på att laga till en trerätters. En ganska förutsägbar och anspråkslös sådan, men ändå. Så lyxigt det kändes att lugnt sitta ner och äta till klockan tio på kvällen, med riktig dukning och inte en tanke på disken. Så borde man ha det varje röd dag, minst.
Dagens ostfakta
Om man vill fundera lite på miljön, matvanor och ost kan man ju alltid kolla in Ekobloggens lilla ostberäkning. Jag kräver inte att världen ska sluta äta mejeriprodukter, men det är ju faktiskt värt att tänka på när man väljer mellan vatten och mjölk eller vräker ost på pizzan eller pastan. Varje litet val gör skillnad, ni vet.
När skruven dras åt
Såklart borde man inte ligga vaken mitt i natten när man ska råtentaplugga tidigt morgonen därpå, men jag kan inte skylla på annat än att jag är fast, heeelt fast. Vem blir inte det när det handlar om världens bästa skräckhistoria? Javisst, När skruven dras åt går som radioföljtetång på P1 och du hittar alla delarna här. Lyssna helst på den ensam, när stormen dundrar utanför och mörkret ligger tungt. Huu...
Hemma, var ligger det någonstans?
Äntligen är jag hemma i Göteborg igen. Äntligen? Äh, såklart saknar jag redan lukten av vedeldning, glödheta gamla element, knirrande golv, hundhår överallt och gamla trämöbler som luktar... gammalt. Så borde man ha det jämt liksom. Men min lägenhet är inte fy skam den heller, men nu får vi banne mig ta och mysa till det här! Vi har bott här sen september och det känns fortfarande som om vi inte fått i ordning alls. Nåja, det kommer väl delvis med tiden.
I Kristina från Duvemåla sjunger Kristina Hemma, var ligger det någonstans? Kan nån ge svar? och jag undrar jag. Var ligger det där sabla hemma?
Gott nytt nyår!
Finns det något vackrare än en välgallrad skog? Nähä, det gör det inte så nyår fick firas i Smålands mörka skogar. Redan från tåget såg man att jag hade valt rätt destination för skogspromenader och mysiga hemmakvällar.
Äntligen hade kylan kommit! Stor kappa och mössa gällde, även på tåget.
I en liten timmerstuga utanför Värnamo väntade tre finfina töser och en katt som jag skulle fira nyåret med.
Den flådiga maten lagades delvis på vedspisen i köket och vi åt överdådig pannacotta.
Tolvslaget firades in med tomtebloss och bubbel i rimfrosten utanför stugan. Sen bytte vi om till pyjamas och låg och pendlade med benen och pratade om kärlek, teknisk fysik och allt annat som fyra tjejer behöver prata om när ett år är slut och ett annat tar vid.
