Lite mera...

Nej, sannerligen inte, och inga nya blogginlägg kommer det heller. Jag har haft en sån där crazygalen vecka som innehållit: Power King-caps (alltså ölspel, fast med energidryck. Hyper!), PR-kalas (alltså fest för PR-föreningar på Chalmers), en smula plugg, Pubrunde-arrangerande med efterfest (alla pubar på Chalmers håller öppet torsdag läsvecka 1, jag hjälpte till att hålla i Fysiksektionens), Linköpingsutflykt, fest på Nationernas Hus, nästan missa buss, ta sovmorgon, åka hem. Med mera. Så nu är jag förjäkla trött, och på måndag 06:00 är det dags för en hemlig resa i dagarna tre. Puh.

Det är Astrid Lindgren som gäller nu. Jag har fått ett sug efter filmerna baserade på hennes böcker, och har hunnit avverka både Saltkråkan och Madicken. Nu närmst väntar Lotta på Bråkmakargatan, sen står antagligen Ronja Rövardotter på tur. Trots att jag var en riktig bokmal som barn har jag faktiskt inte läst så mycket av Astrid Lindgren, men däremot sett nästan alla filmer. De böcker som jag faktiskt har läst, har dock lämnat ett bestående intryck. Lindgrens böckers betydelse för mig ligger inte alltid så mycket just i böckerna, utan i Lindgren själv. Hon var socialdemokrat, hade en kärleksfull syn på världen och är en av de få människor jag har hört säga samma sak som jag: Jag betalar gärna skatt. Hon gav intryck av att vara mycket intelligent och samtidigt ha ett stort, varmt hjärta. Otroligt fina egenskaper. Jag hoppas att jag växer upp och har åtminstone några av Astrid Lindgrens goda sidor.

En bok från Astrid Lindgren som alla borde ha läst är Sunnanäng. Den är inte särskilt känd eftersom det inte blivit film av den, och den ingår inte heller i någon serie utan är en novellsamling. Men åh, vad bra sagorna är! Finns såklart att köpa med sitt vackra omslag på bokborsen.se.

En tenta avklarad! Det kändes okej, även om jag inte gjorde överbetygsdelen. Så kan det vara, nu hoppas vi på en 3:a så jag inte får ännu en omtenta. Och rent teoretiskt har jag faktiskt chans på en 4:a med. Jag unnade mig några timmars paus när jag kom hem och bara läste tidningen, lyssnade på radio och åt äppleklyftor. Så skönt. Men det dröjde inte länge innan det var dags att dra igång med flervariabelsanalysplugg. Jag kokade upp en kopp te, satte mig med mina babusjkor och lade pannan i djupa veck. Four O'Clock måste för övrigt vara världens godaste te. Fiken på Chalmers har Four O'Clock och alla smaker jag har provat har varit himmelska. Deras vita Chai-te är jättegott att göra Chai Latte på. Tror jag ska försöka få tag i det där med päron-vanilj-smak, låter jättegott!

Imorgon är det äntligen dags för första tentan. Jag sitter och räknar igenom gamla på löpande band, och lite nervös blir jag allt. Man vet aldrig hur det går och vilka tal som kommer. Hur som helst börjar det i alla fall bli vår på riktigt, vilket är skööönt, skönt, skönt. Det firar vi med påskliljor!

Just nu, ikväll så kan jag tydligen inte skärpa mig, varva ner eller bara sitta still. Det liksom spritter i hela kroppen, vårens grönbete pockar och jag vill kasta av mig vinterkläderna och springa rakt genom Göteborg, ända ut till havet och kasta mig i och simma till horisonten. Sätta mig på den och guppa lite fridfullt i en gummibåt och titta bort mot nästa horisont. Inte ens dagens lilla snöstorm - som jag personligen tror var vinterns sista påminnelse om att den kommer tillbaka nästa år - kunde få mig att glömma den där inre värmen som vårsolen gav mig fortare än jag hann blinka!

Som alltid tror jag att det kommer bli en förjävla bra sommar, ett förjävla bra år. Av någon anledning blir det liksom bara bättre hela tiden, livet. Ja må gå upp nåt kilo här, kugga några tentor där, men överlag kan jag verkligen ärligt säga att jag är väldigt lycklig. Jag trodde faktiskt inte att man kunde känna sig som jag gör, inte efter alla år med tonårsdepp och identitetskriser. På nåt sätt glömde jag bort vad det handlade om. Förra våren beskrev jag för en kompis från gymnasiet att mitt liv var som att bada i honung och flytande guld. Jag hoppas att det fortsätter vara så. Och att jag kommer fortsätta känna mig lite så där hög som The Who, mest hela tiden. Det är fina grejer det.

My gosh, så trött jag är på att ha feber. Eller, i ärlighetens namn är det rätt skönt att inte orka plugga. Jag halvsover, spelar Fable III och zappar mellan olika dåliga säsongsrepriser på dåliga tv-kanaler. Hittills är jag väldigt nöjd med FIII, så när som på några "genusmissar". Jag spelar som kvinna, men vissa av uppdragen ändras inte, utan är fortfarande anpassade för män. Blir också lite sur över att storyn är uppbyggd som att det var en man som klarade ut Fable II, eftersom jag var kvinna även där. Men jag förstår att de var tvungna att välja nåt.

Vips så har man feber och halsont och ligger nedbäddad i soffan. Ska försöka göra mitt skolarbete ändå, bara från lite mer horisontellt läge. Men innan det kollade jag runt lite på olika bloggar om Oscarsgalans klänningar. Jag är egentligen föga intresserad, men så snubblade jag över Camila Alves! En så otroligt vacker klänning, enkelt och smickrande! Tydligen av Kaufman Franco, ett namn jag aldrig hört förut.

Jag tycker det är snyggt med svart också, det blir så effektfullt när man har samma färger som männen i sina kostymer. Det temat körde jag på studentbalen för några år sen. Eftersom balklänningar och sånt där inte direkt är ett av mina större intressen och jag inte gillar att vara uppklädd så blev det en liten budgetbal. Det här var helt enkelt den enda klänningen jag kunde tänka mig om jag inte ville köpa någon. Eftersom jag inte gillar att vara bar om armarna och det var lite kallt körde jag både med handskar och sjal.