Lite mera...

Jag har spurtat i mål. Alla tentor är gjorda, inlämningsuppgifterna godkända och skolpapprena ligger prydligt staplade i en hög på skrivbordet och bara väntar på att läggas undan och inte plockas fram igen på ett år. Ett helt, långt, ljuvligt år när jag istället ska sitta vara heltidsarvoderad inom kåren. Lika mycket (mer) jobb, men för någonting som gör skillnad. Äntligen kan jag andas ut och finna lugn i att slippa bojan som studierna har inneburit för mig det senaste året. Det har gått dåligt. Jag har haft svårt att motivera mig och när jag väl känt en lust att lära har jag inte lyckats få in någonting i huvudet. Det har känts som att min intelligensnivå ligger på samma som en vedpinne men innerst inne har jag hela tiden förstått att det inte är min logiska förmåga det är fel på - utan en mental spärr som satt sig på tvären. Nu går jag vidare på en ny odyssé i livet och hoppas att jag återvänder till studierna med en kunskapstörst och sprudlande energi om ett långt och spännande år.