Lite mera...

För att det är vår

och för att man får

använda finpasteller.

Det är då man mår.

1 st serpentin i festlig färg.

Tag en styck oacceptabelt dammig tv-bänk. Applicera den festliga serpentinen på ett sätt så att den distraherar eventuella besökare från dammet. Klart.

Prima, då var den här veckans städning klar och jag kan återgå till att tentaplugga optik och fourieranalys. Gott så!

Äntligen dags att åka tillbaka till London.

Vinterbleka ben, en underbar säng och en glad lampa. Några minuters ligga-och-lata-sig.

Idag önskar jag att jag inte var 22, snart 23 år och studerande. Jag drömmer mig tillbaka till tiden då helgerna innebar att man satt och tittade på mamma som lagade lunch, plockade lite på rummet, bläddrade i gamla tidningar och kanske gick ut i skogen en sväng.

Att sitta och panikplugga fourierteori och inte hinna städa sin lägenhet, det ger betydligt mindre lördagsfeeling.

Rackarns.

Mitt CV är skrivet och klart, nu är det bara jobben som ska trilla in.

Men vem skulle inte vilja anställe en sån här kvinna?

Det här har jag längtat efter sen jag flyttade hit i sepember, snön. Alla hustak jag ser ut över är täckta med snö, vinterdiset gör att halva stan försvinner bort i gröten och min fina björk har fått ett litet täcke.

Åh, vinter, vad fint att du kom till slut.

Grönt glas, blå mugg, gul tallrik, röd grytlapp, benvit kanna. Färggrannt och omaka ska det vara när man äter frukost!

Om någon har fått för sig att jag har varit försvunnen de senaste dagarna kan det bero på att jag har hållt till här, där jag har bloggat desto flitigare.

Hav förtröstan, ty nu är jag tillbaka.

Av någon anledning har jag börjat hetsdricka vatten. Kallt, porlande och gärna bubblande skare va. Inatt gick det så långt att jag vaknade mitt i natten och funderade på hur jag kunde gå upp och dricka vatten utan att Daniel skulle märka det, för mitt i sömndruckenheten fick jag för mig att det var skamligt. Ja, jag hinkar i mig litervis med vatten per dag och resultatet blir som väntat: en enorm kissnödighet. Följt av ytterligare törstighet.

Det kan ha att göra med stressnivån just nu som är otroligt hög. Imorgon klockan 11.00 kliver jag in i labbet för att efter 95 timmar kliva ut några erfarenheter rikare.

Vi ses på andra sidan.

Idag vaknade jag till lika många plusgrader i sovrummet som det var minusgrader utanför sovrumsfönstret. Plusminus 16.

Over and out.

Att lyssna på gamla På Minuten-repriser och bre frosting på morotskakan man gjorde i gårkväll, medan vintersolen gassar över de 13 minusgraderna utanför fönstret. Det tycker jag är fint det. Så fint att jag ska fira det med att äta morotskaka tror jag! Att lyssna på gamla På Minuten-repriser och bre frosting på morotskakan man gjorde i gårkväll, medan vintersolen gassar över de 13 minusgraderna utanför fönstret.

Det tycker jag är fint det. Så fint att jag ska fira det med att äta morotskaka tror jag.

Förresten! Tipsen till att få frostingen i Leilas Piece Of Cake perfekt är att dra ner en smula på philadelphia-osten. Då blir det krämigt och fint, även när kakan tina om man fryser den.

Jag är liten och trind,

har rosor på kind,

utan glasögon är jag halvblind.

Och håret, det är mest några stripor här och var.

Det är kallt ute. Och inne förresten, aldrig har jag väl bott så kallt som jag gör nu i den här betongklumpen. Jag har på mig långkalsonger under strumpbyxorna (ja det går, dagens tips!) och min finaste ylletröja över långärmade jumpern.

Präktigt kanske, men så fryser jag ju aldrig heller.

Men åh. Varför fungerar det inte att lägga upp bilder på bloggen för?

Jag som har tagit så många fina bilder, faktiskt.

Jag vill verkligen, verkligen ha en ny kamera. Min kamera är helt okej, men jag vill så gärna ha en Nikon igen. Allt var roligare med en Nikon helt enkelt, men det är ju så svårt att veta vilken när det finns så många modeller! Eftersom jag funderar så mycket på att byta blir det aldrig av att jag köper objektiv, stativ eller något annat till den här Canon-kameran jag har nu heller. Jag tänker att jag ska vänta tills jag har bestämt mig för ifall det ska bli någon ny kamera eller inte. Det är så typiskt mig att vela, vela, vela så ingenting blir gjort. Hugaligen!

Därför lovar jag mig själv här och nu för att jag ska ta tag i det den här veckan. Nästa helg ska jag har bestämt mig för hur jag ska göra, och antingen ska jag köpa stativ, fjärrutlösare och objektiv eller en ny kamera. Simple as that!

Undantagstillstånd råder förstår om jag blir av med alla mina pengar, på godis till exempel. Det är det som kallas force majeure.