Lite mera...

Men åh. Varför fungerar det inte att lägga upp bilder på bloggen för?

Jag som har tagit så många fina bilder, faktiskt.

Åh vad skönt det är att gå hem på lunchen. Lägga sig i soffan efter maten, slösurfa lite. Kanske diska upp några tallrikar. Ta sig en kopp te och några kvarglömda chokladbitar och skippa första räkneövningen efter lunch. Räkna, det kan man väl göra hemma? Efter en kopp te vill säga.

Med söndersprättad aftonklänning upp till öronen, karaokemaskiner på hjärnan och svettiga träningskläder på kroppen kan jag inte annat än konstatera att en provdocka skulle sitta fint.

Okej, jag erkänner väl då. Jag tänkte inget säga egentligen men jag gick till skolan i alla fall. Tuffade på som vanligt fast jag var sjuk och nu ligger jag här med ett huvud som snart faller isär av tunghet och onthet.

Ajajaj, snälle John Blond kom och gör mig frisk en stund.

Uhu, jag är förkyld! Det var kanske inte helt lyckat att gå hem svettig efter cykelpasset igår utan att ha på en riktig vinterjacka och vettiga skor. Termometern visade på fem minus och när jag pustade ut i soffan efter duschen och kvällsmaten kände jag mig ungefär som en glace au four - kall inuti och varm utanpå. Hurrr! Men det som inte dödar härdar!

Nu: hemmaplugg i ylletröja och med dubbla långfillingar.

Idag fick vi många tråkiga inköp avklarade. Strumpor, enkla vita ramar, schampoo... Tråkiga inköp. Som tur var vägdes det upp av att de ekologiska vårpjucks (som jag har spanat på sen jag köpte kavat-stövlarna i höstas) äntligen var på rea! Grejt, hittills har jag ägnat hela kvällen åt att gå in dem.

Dagen på stan avslutades med fika på Ahlströms. Klassiska bakverk och hallonsoda genom smala sugrör var precis vad som behövdes för att göra det här lovet fulländat. Imorgon klockan åtta sitter jag i föreläsningssalen igen. Pirrigt och lite ledsamt på samma gång.

Tryckknappar. Typisk problemlösare och bra att ha-grej. Sätt dem i en urringning som bara faller upp, gör en osynlig knäppning någonstans, eller... nä, inte ens min fantasti räcker till att ge förslag på alla fantastiska ting man kan göra med tryckknappar. Bör finnas i var mans första hjälpen-kit.

Idag var en bra dag. Den började med frukost på Le Pain Francaise vid Vasagatan, en halv kanna kaffe och en smörgås som var alldeles för salt och näst intill omöjlig att äta eftersom den flög åt alla håll. Det hela var ett trevligt återseende av en gammal vän som bor där nere. När vi sagt Hejdå, vi ses snart igen! och gått åt var sitt håll strosade jag ner mot stan i väntan på att Daniel skulle ta bussen till Kungsportsplatsen där vi sågs. Vi handlade spännande saker, undersökte en ny Second Hand och åt korv på centralen. Nödlunch, skulle man kunna kalla det. Vi hade ju bråttom, för vi skulle se Mannen från Le Havre på Bio Roy på Avenyn!

En kort sammanfattning av en lång och skön lördag.

Idag är det efter tenta-slappt. Julgranen demonteras för i år (vem kunde gissa att det ser ut sådär inne i plastgranar?)...

Sen vänder jag på mina likörer och hoppas att sockret snart är smält så jag slipper komma ihåg det jämt och ständigt. Sjå ska det vara, gott ska det bli.

Tro't eller ej, men jag har äntligen bestämt mig för att jag har tid att sticka igen. Förr om åren led jag av ett klass III-stickberoende, men då jag insåg att en människa inte behöver hur många stickade plagg/prylar som helst bestämde jag mig helt enkelt för att vänja mig av med det hela och ha ett rejält stickprojekt hemma hos mamma och pappa istället som jag kunde slappna av med. Nu plötsligt sitter jag här med ett sticke i knät igen fast jag är i Göteborg och jag stickar rät på avig maska och lyfter och drar och vänder och tvinnar. Det känns för jäkla gött vill jag lova.

Finns det något vackrare än en välgallrad skog? Nähä, det gör det inte så nyår fick firas i Smålands mörka skogar. Redan från tåget såg man att jag hade valt rätt destination för skogspromenader och mysiga hemmakvällar.

Äntligen hade kylan kommit! Stor kappa och mössa gällde, även på tåget.

I en liten timmerstuga utanför Värnamo väntade tre finfina töser och en katt som jag skulle fira nyåret med.

Den flådiga maten lagades delvis på vedspisen i köket och vi åt överdådig pannacotta.

Tolvslaget firades in med tomtebloss och bubbel i rimfrosten utanför stugan. Sen bytte vi om till pyjamas och låg och pendlade med benen och pratade om kärlek, teknisk fysik och allt annat som fyra tjejer behöver prata om när ett år är slut och ett annat tar vid.

Det tråkiga med att åka hem till föräldrarna och fira jul (ja, det finns något tråkigt med det!) är att vara borta från sina finfina vänner. Precis innan alla försvann hem till sina hemorter sågs vi en sista gång, på Espresso-house på Centralstationen, där vi hade ett minikalas med julpyntad present. Eller ja, den var pyntad med resterna av dekorationerna från julknytisen. Den guldvita granskogen hade födelsedagsbarnet gjort alldeles själv.

Presenten, ekologiska snapsar, hoppas jag dock inte att Christoffer drack på jul, för då ska man inte dricka något starkare än svagdricka, så det så.

Frida hade med sig en himla massa julklappar som skulle hem till Halland. Det såg himla juligt ut!

Julia var jätteglad för att hon och jag skulle kirra de sista julklapparna på stan när fikat var uppätet. Det är så kul att köpa saker för att ge bort! Speciellt som jag inte brukar unna mig själv så mycket under läsperioderna.

När julklapparna var inshoppade och jag hade köpt en ny naturvän mascara på NK Apoteket traskade jag Avenyn upp och mötte Daniel. Jag kunde inte låta bli att stanna till vid den härligt kitschigt upplysta skridskobanan med sjungande julgran.

Min klara favorit är nissen inne i ljudbåset som spelar lite tamburin under låtarna.

Jag har haft världens jullov, det kanske märks? Datorn packades upp först i förrgår och internet - det har jag bara ägnat någon minut till här och där. Min mobil ligger för det mesta oladdad i någon jackficka, bortglömd som sig bör när man träffar familjen och bara tar det lugnt. Nu är julen över och verkligheten drar igång igen, likaså bloggandet och omtentaplugget. Men först ska jag berätta vad vi gjorde på vår minisemester i Kiel!

När fingrarna frös och knäna inte bar längre damp vi ner på Starbucks, det måste man nästan göra när de har sina sötsliskiga Weihnachts-Späzialiteten. Jag valde en Cranberry White Mocha och delade en Wintertraum, alltså vinterdröm, med Daniel som drack en Lebkuchen Latte. Här hade jag även min peak gällande tyska-kunskaper, det var som ett rinnande vatten.

Julmarknaden, som var lite mindre än jag hade trott, låg utmed affärsgatan i Kiel. Därför kunde man passa på att gå igenom den när man gick mellan olika affärer för att få lite julstälmning och myskänsla. Kiel är inte särskilt vackert annars, så jag tittade hellre på grangirlander och tusentals små lampor.

Vi köpte vår lunch på julmarknaden eftersom vi båda har en fallenhet för tyskt, fett och stekt. Daniels mat var roligast, den fick man i en glasstrutsskål! Poppis på marknaden, man fick allt från pyttipanna till currywurst till glass i de där tallrikarna. Sen måste man dricka glühwein ockå, slurp! Daniel drack en som var gjord på rödvin, jag en gjord på vitvin. Fast jag var himla nyfiken på kinderpunsch, undrar vad det var?

Sen gick vi förbi Starbucks och alla lyftkranarna och bordade färjan. Kalla och trötta bäddade vi ner oss i sängarna och tittade på Baksmällan 2. Den var ungefär så dålig som jag trodde, så vi åt julbord istället och blev om möjligt ännu tröttare. Knall pang så hade vi somnat i våra sängar, och Kielresan var slut.

Jamen vad har vi sysslat med de senaste dagarna då? Jo, i söndags började vi packa små väskor fulla med strumpor och julbordskläder. Det var vi inte jättesugna på efter allt jädra städande vi haft fullt upp med hela söndagen, men vi var ju tvugna! Det är så trevligt när man väl har packat klart och farit iväg.

Efter lite spårvagnsåkande och promenerande hamnade vi plötsligt i ett stort rör som vi promenerade genom, många meter över marken. Var hamnar man då?

Man hamnar på färjan till Kiel! Personalen sa hej och bjöd på glögg och chokladbitar direkt när man kom ombord, vi sa tack och bock, sen pustade vi ut i hytten med vårt nyvunna julfika. Om en liten stund skulle vi nämligen träffa Daniels farmor och farmor som också var med på båten.

Åh vad vi längtat efter semester!

Torsdagen den 15 december 2011 klockan 17:55 började mitt jullov. Det varar till 27 december då jag börjar omtentaplugga på deltid, säg 15-25 % ungefär? Jag går en fin, ledig framtid till mötes alltså. Hittills har jag proppat mitt jullov fullt med sköjigheter som julpysselskväll, retrorevy på Lorensbergsteatern, midnattsfika på stan, häng vid Musikhjälpen-glasburen, julmatsstök och julbord som varade fram till småtimmarna. Jag har haft så roligt att jag känner mig som en urvriden trasa! Men ikväll står ett riktigt sömnigt, slapp äventyr på schemat. Precis rätt tajming.

Den här hösten slår rekord i blåst och regn. Jag vet inte hur många dagar den senaste månaden jag har gått till skolan och slängt nervösa blickar mot skyn för att försöka se fallande träd innan de landar på mig, och i centrum har man barrikerat fönster och dörrar för att skydda sig mot översvämning. Människor drunknar (nästan) i sina bilar. En liten påminnelse om att jorden var här före oss, och hur fina städer och kanaler vi än bygger så svämmar det helt enkelt över när det kommer för mycket regn.

Inomhus är det ändå skönt! Att komma in till alla ljus och dofter av hyacint, nejlikor och pepparkakor. Så fort tentar på torsdag är gjord ska jag börja fixa och dona inför julbordet vi ska ha i helgen. Halva lägenheten kommer att möbleras om så att alla ska få plats, och jag ska göra rödkål och julgodis. Åh, så roligt!

Att sitta i kökssoffan och lägga en vällagrad skiva prästost på den nybakade rågtekakan som man sköljer ner med ett glas julmust. Det är faktiskt inte fy skam, jag tänker till och med sträcka mig till att säga att det är förjäkla gött. Idag kom dessutom insikten att det inte ens tog två timmar att baka en rejäl omgång bröd, och under jäsningen diskade jag upp hela det stora diskberget vi samlat på oss i veckan. Det känns skönt att ha varit duktig på  åtminstone något plan när tentaplugget går sådär. Brödfriden lägger sig över hemmet och sprider en doft av nybakt.

Idag var det skönt med sovmorgon. Efter att ha slumrat till halv nio smög jag upp och tittade på julkalendern med Daniel som smet iväg till skolan så fort eftertexterna började rulla. Resten av morgonen spenderade jag med Ring P1 i öronen medan jag ägnade tiden till bloggar och framtidssurfande - ja alltså, jag kollar vilka möjligheter jag har efter utbildningen och känner mig för lite. Just nu vill jag ta en dubbel mastersexamen på Universität Stuttgart och Chalmers, för att sedan doktorera i Norrland någonstans. Kanske är det alla häftiga Umeå-bloggare som får mig att längta uppåt, eller så är det helt enkelt de ökade chanserna för snö?

Det är ändå häftigt att drömma och veta att varenda minut av plugg tar mig närmre min framtid, som jag själv kan påverka! Det är första gången jag verkligen känner det i mitt liv, och vilken känsla det är! Wow!

Ingen gillar väl att vara sjuk. Nu har jag varit det i snart två veckor och börjar få spader! Ingen träning, ingen ork, ingen lust att äta vassa saker eftersom jag redan har halsen full av glassplitter. Musttekakorna är slut, knäcken är slut, jag är slut, ingen orkar koka glögg.

Till och med pepparkakshuset har satt sig, det fina som jag och byggingenjör'n snickrade ihop av pepparkaksdeg och smält socker. Nästan exakt som husbyggen fungerar i verkligheten. Jag antar det enda man kan göra är att jubla - kanske inte åt eländet men åt att Röda rummet faktiskt är god läsning, att chokladkalendern hittills har innehållit choklad bakom varje lucka och att jag har jullov om tio dagar. Tjoho!

Att skapa en ny design till bloggen, det tar låååångt tid. För mig.