Lite mera...

En sak jag älskar med att spela instrument är att man liksom äts upp så totalt av det. För det första är det ju förbannat skoj när saker låter. Om jag trycker här, och drar lite här, så låter det så här. Men om jag testar att flytta fingret lite så här då? Då låter det helt annorlunda! Det är precis lika skoj som när man var barn, en av de få saker som fortsätter att vara barnsligt roliga. För det andra är det ganska klurigt att få till precis rätt ljud på de flesta instrument. Det kräver precision och fokus. Jag kan sitta i en halvtimma och försöka få till rätt glid över gitarrhalsen. Ibland tar det många timmar att få fingrarna att förstå det som hjärnan förstår. Men när man väl får kropp och tanke i synk - vilken lycka!

Just nu håller jag på och tragglar in Here Comes The Sun från en tabulatur jag skrev ut från internet när jag var fjorton. Då var den mig övermäktig, men nu några år senare - fast jag knappt spelat gitarr sen dess! - plinkade jag mig fram i den vid första läsningen. Det, mina vänner, det är en bättre känsla än alla godkända tentor i världen.