Mitt alldeles egna adoptivtorn

Lika dimmigt som det var igår, lika solklart var det idag. Inga tårar, men några leenden och så tändes granen på Liseberg i solnedgången, med stjärna och allt. Vissa dagar blir jag galen på det där tornet, men när det lyser så här fint blir jag glad. Och jag har upptäckt att jag alltid kontrollerar om pariserhjulet lyser innan jag somnar. Jag antar att det har blivit lite som en i familjen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0