Högt, högt över molnen

Som tur är blev man frisk hemma hos mor och far, med frisk lantluft och hela baletten. Frisk måste man vara, för nu är det tentaplugg dagarna i ända. Det känns faktiskt riktigt skönt, en rejäl urladdning. Även om det såklart är stressigt.
Just nu, ikväll så kan jag tydligen inte skärpa mig, varva ner eller bara sitta still. Det liksom spritter i hela kroppen, vårens grönbete pockar och jag vill kasta av mig vinterkläderna och springa rakt genom Göteborg, ända ut till havet och kasta mig i och simma till horisonten. Sätta mig på den och guppa lite fridfullt i en gummibåt och titta bort mot nästa horisont. Inte ens dagens lilla snöstorm - som jag personligen tror var vinterns sista påminnelse om att den kommer tillbaka nästa år - kunde få mig att glömma den där inre värmen som vårsolen gav mig fortare än jag hann blinka!
Som alltid tror jag att det kommer bli en förjävla bra sommar, ett förjävla bra år. Av någon anledning blir det liksom bara bättre hela tiden, livet. Ja må gå upp nåt kilo här, kugga några tentor där, men överlag kan jag verkligen ärligt säga att jag är väldigt lycklig. Jag trodde faktiskt inte att man kunde känna sig som jag gör, inte efter alla år med tonårsdepp och identitetskriser. På nåt sätt glömde jag bort vad det handlade om. Förra våren beskrev jag för en kompis från gymnasiet att mitt liv var som att bada i honung och flytande guld. Jag hoppas att det fortsätter vara så. Och att jag kommer fortsätta känna mig lite så där hög som The Who, mest hela tiden. Det är fina grejer det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0