Lite mera...

För några dagar sedan flög en duva in i fönsterrutan vid mitt skrivbord. En hård duns, flottigt kladd som visar hur duvan har glidit över fönsterrutan men jag tyckte mig se hur den flaxade iväg till buskaget nedanför fönstret och var lättad över att den hade klarat sig. Tills idag, när en skata satte sig på en gren i björken här utanför med ett helt duvben i näbben. Jag blev alldeles iskall, och så ledsen för att duvan dog på grund av att den flög in i mitt fönster. I tio minuter satt den förbannade skatan sen där och slet köttslamsor från benet, långsamt, strimla efter strimla. Det spelade ingen roll hur mycket jag än bankade på fönstret och försökte skrämma bort den. Till slut flög den bort självmant. Men ny kommer flera andra skator med mörkröda köttstycken i näbbarna och sätter sig i björken. Jag vet att det är naturens gång, men jag kan inte hjälpa att det gör mig så illa till mods när de sätter sig rätt för mina ögon och äter upp en duva som jag på något sätt känner mig skyldig till att ha dödat.