Lite mera...

Klockan två till klockan fyra igår fick jag jobba på fritids första gången. Det var ingenting som sa klick i mig direkt, mer suck. Som jag sagt tidigare, jag föredrar att jobba med mindre barn, på dagis. Dels för att man behövs mer och kan lära dem så mycket, dels för att arbetsuppgiften på fritids var av en mer polisiär natur. I huvudsak gick man runt och skällde och gnällde. Men det är såklart beroende på var man arbetar.

Hur som helst så blev det de vita och turkosa skorna som snart är på väg till Shell i Mariestad, där de hämtas ut av min karl. Jag är lite nervös över hur adidasskor kommer sitta på mina fötter, eftersom jag aldrig har haft ett par adidas förut. Vi tillber skogudarna och hoppas. Sommardrömmarna fortsätter...

Jag vet att jag måste läsa matte snart, men vem orkar det? Idag är en väldigt trög dag överhuvudtaget. Kanske borde man gå ut och gå och lyssna på vårvindarna? För idag är våren på väg. Herr Omar står och sliter i sitt anletes svett på vedhögen, far knegar på och försöker få sitt kontor i ordning. Jag hjälpte honom att projektera det hela, och han var tacksam. Visst är det svårt att tänka sig, att allting runt omkring oss är bara ett litet pyttigt avtryck någonstans i mitten av jordens historia. Solen lyser tio miljarder år, det har gått ungefär fem. Människorna jag förhoppningsvis kommer att hinna träffa under mitt liv lever under ungefär två sekel. Det är ingenting, och ändå allting för mig. Så underligt.

Förresten gillade jag den här rosa H&M-inspirationen. Titta och njut.