Lite mera...

Nu har jag tjuvstartat julpyntandet! En ljusslinga i sovrummet gör vem som helst glad. Vi tänder den innan vi somnar, när vi har släckt läslampan och ligger och pratar om dagen som har varit, vad vi ska göra imorgon eller något helt annat. Det är en fin stund på jorden det.

Äntligen kommer gardinerna upp! Jag köpte tyget ett par veckor efter att vi flyttade in, och nu är det ju några månader sen flyttlassen packades ur. Hipp som happ kommer inspirationen över mig, och plötsligt blev det alltså dags att sy de där förbannade trasorna.

Tråckla, nåla, sy. Och så, klart. Men gud så skönt att slippa tänka på det mer! Fint bidde det också, eller vad tycker ni? Lite synd känns det ju att de skymmer dagljuset en smula, nu när det är så ont om det menar jag. Det vägs upp av att gardinerna är fina.

Den här fina bonaden broderade jag när jag var 14 år ungefär, och den har hängt med mig sen dess. Sanningen blir aldrig omodern, jag säger då det.

Hos gammelmoster Iris fanns det hundratals fina grejer att lägga vantarna på när hennes hus skulle säljas, bland annat den här fina 50-talslampan (?) med den den underbara skärmen. Jag har bytt ut allt det elektriska, den gamla sladden var fastnålad i väggen med häftstift, rätt igenom höljet! På Claes Ohlsson köpte jag tygbeklädd strykjärnssladd och en svart lamphållare med lysknapp som jag monterade ihop med den gamla metallstommen.

Mm! Igår när syrran var på besök bjöds det på rotsaksgratäng, isterband och vitkålssallad med lingon. Hur gott låter inte det?! Det är i alla fall sjukt gott. Här river jag vitkål för fulla muggar i det lite stökiga köket. Typiskt måndagskaos, och jag kan meddela att det blir jäkligt stökigt när man har kök och vardagsrum i samma rum, som dessutom sitter ihop med hallen och är det första man kommer in i i lägenheten. Allt det där röriga som brukar landa i vardagsrummet eller innanför dörren ligger nu på köksbordet, köksbänkar och i kökssoffan - där det i vanliga fall på sin höjd står disk. Vi får väl helt enkelt skaffa en container mellan hallen och köket så vi kan lämpa av allt stök där i innan det når lägenheten. Jag ser ingen annan lösning.

Ju närmre tentaveckan man kommer, desto mer less blir man på plugg. Det är dagens stora sanning. Det har hänt att jag har suttit och lagt kryddor, äpplen och kastanjer i ljusstakar istället, till exempel.

Men å andra sidan är det ju inte helt fel att plugga i en trevlig miljö, eller hur?

En fin grej med att plugga är de oregelbundna tiderna. Idag var det sovmorgon till exempel, och det var inget dåligt uppvaknande man fick. Morgonsolen som sken mellan tallgrenarna ritade ett fint möster på persiennerna och ute i köket satt Daniel och åt frukost.

Från sängen ser man dessutom vår finfina byrå. Den stod vit och ny i barnrummet hemma när vi var små och hade hunnit bli ganska dassig när vi tog över den och bestämde oss för att måla den blåbärsblå. Knopparna kommer från Ikea, men jag är sugen på att byta ut dem till någonting lite stilfullare. Den lilla träbyrån ovanpå den blå kommer från Daniels morföräldrars butik de hade för länge sen, och den har rymt massor med sytråd i olika färger. Nu rymmer den allt mitt smink, som ju ofta är platt och passar perfekt! Visst är det härligt med unika möbler?

Kvällarna och nätterna den här veckan har jag och hunden varit ensamma hemma. Daniel har övervakat brobyggare för fulla muggar och kommit nedkrypande under täcket först när jag redan har somnat. Men jag klagar inte, jag tycker det är rätt skönt att vara ensam hemma ibland. Man kan koka stora koppar te, sätta sig i godan ro och plugga eller läsa en god bok ostörd, hur länge man vill. När man har såhär stora ytor som vi har nu också tycker jag det är så skönt att strosa runt i lägenheten och titta på allt. Vad är fint, vad kan bli bättre, blir det mysigare om man flyttar den här grejen dit och så håller jag på i oändlighet! Sen när jag känner mig nöjd sätter jag mig i soffan, kökssoffan eller så slänger jag mig i sängen med ett stort Ahhhh... och gärna en Chai Latte i handen. Jag bara njuter av att det är ett hem. Mitt hem, Daniels hem, vårt hem. Ett hem dit mina vänner kommer och äter mat med oss eller slappar i soffan. Ett sånt där hem jag längtar hem till, och där var enda liten pryl har en historia som jag känner till. Så väldigt mycket mitt.

Lördagen var effektiv och ovanligt full med skratt för att vara en flängig lördag. Pappa kom med bilen och vi hade kosan styrd mot Hovås där vi skulle åka och hämta lite möbler från Iris hus och träffa släkten. Jag skämdes lite över hur mycket möbler jag ville ha, men hej, jag flyttade faktiskt nyss till en lägenhet som är dubbelt så stor som den förra. Många spännande grejer jag hämtade ska jag visa när jag har dragit nya elsladdar i dem (japp, så händig är jag), andra när de kommit på rätt plats och en av dem ska jag visa nu!

Hur glad blev jag när jag hittade ett jättefint string-bord som förvisso var förjäkla skitfult på ovansidan, men metallen var i perfekt skick på? Jo, överväldigande glad skulle jag vilja påstå. Det fick följa med hem och efter lite öm kärlek och MP52 var det ett väldigt lyckligt och vackert bord som fick ta plats i soffhörnan istället för det alldeles för stora gamla soffbordet. Till min stora glädje var Daniel lika begeistrad som jag och nu sitter vi mest jublandes i soffan och tittar på det nya soffbordet.

Efter en några timmar i Iris hus var pappa snäll och körde mig och min syster till Ikea för att köpa tyg till kökssoffan. Jag är kräktrött på Ikea och alla deras smarta lösningar, så det har verkligen funnits en medveten tanke att inte fylla hela den nya lägenheten med prylar därifrån. Men, nu hittade vi ju inget annat! Jag har zickzackat tyget och nu ska det ner i tvättstugen så vi kan tvätta ur det värsta av de kemikalierester som ofta finns i textilier.

Hemmalunch är fint, speciellt när det ingår siesta. En trött syster och en sprallig regnbågshund passade på att låna vårt sovrum för en timmes snark idag på lunchen. Jag var inte lite avundsjuk när jag gick iväg på föreläsning i regnet (väl påbylsad!) och de låg kvar i lägenheten alldeles nedmysta. Så fuskigt!

Man kan nog säga att söndagen dränerade mig rätt rejält. Igår gick jag runt i en sömnig dimma och mitt dagsverke bestod mest i att spela gitarr, det för första gången på något år. Vilken lycka det var! Jag älskar verkligen vår nya lägenhet som låter mig sitta i den stora, vänliga soffan och se ut över kullarna som omger Göteborg. Det tillför otroligt mycket energi när man känner sig som ett gammalt uttjänt batteri och behöver allt vad energiboost heter. Golvet är riktigt kallt i det här 60-tals-betonghuset, så man får nästan jämt ha raggsockar på sig också. Underbart!

En sen söndagskväll kan det vara riktigt skönt att sätta sig och plugga en smula. Då känns det så härligt att gå till skolan dagen därpå. Dessutom blir det alldeles extra roligt att plugga när man har fått ett eget rum till sånt: Kontoret (eller konjak- och cigarrsalongen som jag föredrar att kalla det i mitt huvud). Jo, ska det vara fint så ska det. Eftersom jag pluggar så pass mycket hemma är det otroligt skönt att kunna sitta vid sitt skrivbord där man slipper höra köksfläkten eller teven genom hörlurarna, och inte behöver se Daniel ila runt i ögonvrån.

Att jag har fått låna min fina systers enorma ek-skrivbord gör ingenting sämre. Det är fullt med saker jag älskar: krukväxter, glittrande pingvinen, några Hello Kitty-figurer och diverse bra saker. Den röda uppslagna boken till exempel är Analys i en variabel, ungefär lika helig för mig som bibeln, koranen och toran för troende. Det jag alltid har lockats av med matte (i alla fall på lite högre nivå) är att det liksom är ett språk att lära sig. Ett språk med en helt unik grammatik och satsbyggnad. Ur den aspekten bli matematiken bara bättre och bättre för varje högskolepoäng. Ett hemligt språk, alltid vackert. Det allra vackraste att det är helt okompromissbart. Du kan inte skriva ungefär rätt, för då förlorar hela uttrycket sitt värde. Rätt ska det vara. Var sak på sin plats, ordning och reda pengar på fredag och så vidare.