Ohyra och paj

Min fina, kära, lilla paraplyaralia (som nu blivit ganska stor) har blivit besudlad av små krypande gråttingar! Varje gång jag gått förbi den det senaste har jag bara känt hur det börjar klia på hela mig när jag tänker på de pytte-pyttesmå korvarna som kryper runt på de gröna fina bladen. Jag har hur som helst läst att en spraydusch med persiljedekok ska fungera. Och det hoppas jag innerligt på!


En viss mister Gos bjöd dessutom på paj och vaniljsås såhär på kvällskvisten, bland mensvärk och mekanik. Tack för det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0