Lite mera...

Det finns inte någonting som är särskilt kul med regelbunden kraftig migrän. Men nu ska jag säga en bra grej med migrän i alla fall:

När den värsta knocken i mina migränanfall är över, då är jag otroligt såsig i huvudet. Det känns som om det ska explodera om jag måste tänka efter, och att plugga är helt enkelt inte möjligt - det ironiska är att det alltid är när jag behöver plugga som mest som migränen dyker upp. Nåväl, vad gör man då istället, när man släpar sig runt i lägenheten och vill ha en trevlig och samtidig betydelsefull syssla i det där konvalecensstadiet? Jo, man gör chokladbollar. I slow motion, eftersom häftiga rörelser får mig att tro att huvudet ska trilla av, ja precis så känns det.

Yttepyttiga små bollar så det blir massor av dem. I med massor av starkt kaffe så blir det himlans gott för tunga huvuden!

Många som pluggar behöver gå hemifrån för att kunna koncentrera sig. Jag känner mig lyckligt lottad som är tillräckligt disciplinerad för att sitta hemma och plugga, eftersom det ger så mycket frihet. Jag slipper fixa matlådor som ska värmas i någon solkig micro på skolan, det blir inte en massa tentaflykts-fikapauser och framför allt kan jag gå runt i hemmakläder hela dagen. Gamla sladdriga byxor, raggsockar och stickad tröja - håret slänger jag bara upp i någon enkel knut så det inte hänger ivägen när jag läser.

När jag pluggar hemma brukar jag alltid lyxa till det lite, med till exempel extra god frukt eller som idag - en balja chai latte. Så här gör jag den:

Det blir smarrigt det.

När jag ser tillbaka på den här veckan undrar jag verkligen vad som hände. Bokstavligt talat, vad har jag gjort hela veckan?! De två dagarna jag jobbade tog nog mer tid än jag förstod, och sen har jag visserligen spenderat ett antal timmar i skolans datasal, skrivandes lab-rapport. Men det är ändå rätt många timmar kvar jag inte har lyckats kunna spåra. Enligt min kamera har jag i alla fall ätit mat:

Bulgur Africana har jag tydligen lyckats laga till! En smaskig röra bestående av fräst lök, vitlök och vitkål (såklart! Jag råkade ha det i kylen, annars räcker det med lökarna) som sedan blandats upp med mjölk och grädde. Efter att det har småputtrat ett tag tillsätter man skivad banan, salta jordnötter och stora vita bönor som fått rinna av och blivit sköljda. Sen slänger man alltihop över en hög med hönsbuljongskokt bulgur och - tada! En prima maträtt. Servera med några skrynkliga gamla gurkskivor för extra fräschör. Avnjutes lämpligast i (minst) tvåsamhet.

Tänk bara:

Brysselkål.

Vitkål.

Rödkål.

Mina tre personliga kårfavoriter. Så här i skörde- och oktoberfest-tider: Gör er själva en tjänst och leta reda på någon riktigt smarrig och tysk sauerkraut, alltså surkål - leta på Lidl! Eller, köp hem en burk dansk rödkål och känn hur du tappar all verklighetsuppfattning när du känner lukten av en nyöppnad burk, och förlorar medvetandet vid första tuggan. Sjuhelvete så gott! För kålskeptiker har vi den lilla, naturliga och - icke att glömma - snälla brysselkålen som ska vara lätt kokad så att den behåller sitt fras och knaper men ändå är mjukt krämig i smaken.

Åh, kära kål. Vad som än händer ska du vara vid min sida, du som lärde mig att älska (något ätbart) som aldrig förr, har gett mig själsliga resor som ingen annan och som dessutom sätter sprätt på magen om man inte äter dig med kummin. Kålen. Jag gör vad som helst för dig min kål, vackra kål. Kål!

Svärmor skickade med pappa härliga, rosa höstäpplen när han var här i helgen. De bor ju i samma stad, mina och Daniels föräldrar. Som en extra bonus skickade hon dessutom med två stora flaskor med sin hemmagjorda äppeljuice, alldeles mustig och... äpplig! Bättre än finaste champagne, så det så.

Helgens plågsamma insikt: glukos och pektin är inte samma sak, även om de står bredvid på varandra i hyllan på Ica. Det fungerar inte särskilt bra att ersätta det ena med det andra. Det vet mitt fina äppelmos på hemmaäpplen som nu antagligen kommer åka i soporna. Varför skulle jag så tvunget göra äppelkonfekt när jag bara kunde ätit de goda äpplena som de var?! Learn by doing, heter det visst. Jag säger bara som Bob Hund:

Vårt skafferi och kylskåp har inte riktigt hämtat sig efter flytten. För tillfället rymmer de mest hemmagjord sylt, saft och marmelad, och hur gott det än må vara så är det inte riktigt något jag vill äta till lunch. Men se, jag lyckades faktiskt slarva ihop något riktigt gott med det jag hittade:

Och när man är sjuk och inte orkar skära grönsaker är det okej att skippa dem. Faktiskt.

När mamma och pappa kom hit för att hjälpa till med slutstädningen av förra lägenheten hade de med sig en festlig inflyttningspresent: en hel kasse med äpplen och päron från trädgården där hemma! Wow, tänkte jag, och började äta. Men det gick liksom inte att äta upp en kasse med frukt på så kort tid, så det blev lite mos. Mitt första någonsin, lösa men underbart goda äppelmos. Jag gjorde lite osötat mos också som ska bli en liten spännande grej i veckan när jag fått tag i glykos. Päronen, de fick bli muffins. Jag chansade lite och slängde ihop de här:

Du behöver:

Päron

Kanel

Ingefära

0,5 dl socker

70 g vit choklad

flagad mandel

100 g smör

1,5 dl socker

4 ägg

5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

~0,5 tsk äkta vanilj eller 1 tsk vaniljsocker

1 dl filmjölk eller mjölk

1. Skär päron i små bitar. Blanda en 0,5 dl socker med kanel och ingefära efter behag. Sätt på ugnen på 200 grader.

2. Rör matfett och socker poröst. Rör sedan häftigt ner ägget, ett i taget.

3. Blanda de torra ingredienserna och rör sedan ner dem i smeten. Häll i (fil)mjölk.

4. Ställ ut muffinsformar i en muffinsplåt. Skär päronen i 2-4 cm stora bitar, hacka cholkaden och lägg lite päron (upp till kanten men ändå med rum för smet) och choklad i varje muffinsform.

5. Klicka ut smeten i formarna och peta lite så att den åker ner mellan bitarna. Strö över sockerblandningen och flagad mandel. Ställ in mitt i ugnen i ca 15 minuter.

Min kille är en himla fin kille. Han gillar vaniljbullar, bland annat. Igår blev jag lovad att det skulle finnas bakverk hemma när jag kom tillbaks från räknestugan där jag skulle hjälpa Nollan (herregud vilken tur att de inte frågade nåt, mitt huvud har helt förträngt introduktionsmatte) och löftet hölls nästan exakt! Förutom att bullarna bakades efter att jag kommit hem men det gjorde ingenting, då fick jag rollen proffs och slapp det mesta tråket med baket.

Men tjo, så mysigt ska vi inte ha det idag! För att riktigt förbereda mig inför tentan imorgon tänkte jag slänga på mig min jättesparkdräkt och gå på Gasque, det vill säga: utekväll på Kårhuset. Ni kanske förstår att jag inte anser mig ha någon större chans på tentan imorgon. Men ändå, jag ska göra mitt bästa. Det blir eventuellt en kort utekväll på Chalmers, sen ska jag få min tentasömn och gå och krysta ut något imorgon.

Äntligen är min ensamma och dystra tid som gräsänka över! Idag färdades min Daniel över hela Skaraslätten för att få återförenas med sin älskade i den lilla lägenheten i Gamlestan, och självklart var detta rent tvunget att firas. Eftersom vi brukar äta rysk kaviar och dricka rosa champagne vardagligen och hummer kändes lite nittiotal valde vi att höja den gastronomiska ribban ytterligare ett snäpp: Milkshake. Mjölk, glass och denna åtråvärda peppar mixades samman till en underbart grusigt krämig vätska och hälldes upp i de fina släktglasen för att sedan berikas med sugrör.

Slurp, sa det ungefär. Sen mådde vi väldigt dåligt, båda två. Så mycket turkisk peppar har jag nog aldrig fått i mig på så kort tid förut, och jag kan meddela - det var inte trevligt. Jag fick lägga mig på golvet med en gnyende mage och ett huvud som fullkomligen höll på att sprängas av den turkiska överdosen. Dödsångesten kom krypande över mig och slog sina klor i mitt hjärta. Puh. Men gott var det ju i alla fall!

Det är spännande när en sur frukt som citron blir en söt och solgul tårta. Överlag är citrusfrukter oförtjänt bortprioriterande i desserter, med lite öm kärlek blir de söta som vilken jordgubbe som helst. Frédy Girardet är en schweizisk kock som lär ha fattat det och bakat ihop den här citrontårtan.

3 dl vetemjöl

½ dl strösocker

1 knivsudd salt

125 g smör eller margarin

1 litet ägg

3 ägg

1 äggula

3 citroner

1 apelsin

1,5 dl vispgrädde

1,75 dl strösocker

1 citron

3 msk florsocker

1. Sätt ugnen på 250 grader.

2. Om man gör pajdegen för hand blir det bäst om man först blandar de torra ingredienserna, hackar i smöret och sedan försiktigt nyper ner ägget tills man har en grynig massa (pajdeg är nästan alltid lättare att göra i matberedare). Låt degen vila i kylskåp i ett par timmar.

3. Pressa ut degen i en form med löstagbar botten (minst 24 cm i diameter!), nagga i botten och staga upp kanterna med en krage av aluminiumfolie. Förgrädda i 15 ca minuter, sänk sedan ugnen till 180 grader.

4. Pressa saften ur fyllningens citrusfrukter. Vispa samman med övriga ingredienser och häll fyllningen i det förgräddade pajskalet. Grädda 30 minuter eller tills dess att pajen har stelnat.

5. Filéa den kvarvarande citronen och lägg dem i ett fint mönster på pajen. Sikta över lite florsocker och ställ in pajen i ugnen på grilleffekt tills ytan fått en lätt brun ton. Passa pajen, ytan bränns fort!

Tårtan är finast på fat med lättvispad grädde som du smaksatt med en knivsudd äkta vanilj, droppa över några hallon eller annan god frukt. Ät!

Alltså. Min Charlotte Russe. Vilken dröm! Att kamerans batteri tog slut när jag stog på dörrposten och skulle åka iväg för att montera den gjorde ingenting, för jag glömmer den aldrig. Jag gjorde den med rulltårtereceptet som finns i Sju sorters kakor och fyllde med Ekströms citronfromage. Nästa gång ska jag prova att göra egen fromage, tänk med färskpressad apelsinsaft i. DET ska jag bjuda på när det är inflyttningsfika.

3 ägg
2 dl socker
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
½ dl kaffegrädde eller mjölk

1-2 dl sylt eller annan fyllning

1. Sätt på ugnen på 250 grader. Vispa ägg och socker härligt pösigt. Blanda vetemjölet med bakpulvret och vänd ner det. Rör ut och tillsätt kaffegrädden eller mjölken.

2. Bred sedan ut smeten på ett bakplåtspapper i en långpanna som är ungefär 30x40 cm och låt plåten stå ungefär 5 minuter mitt i ugnen. Botten får färg ganska plötsligt (i alla fall i min ugn), så håll ögonen på den!

3. Medan du väntar på att botten ska bli gräddad, sockra ett bakplåtspapper som du sen välter upp den nygräddade botten på, så den hamnar upp och ner alltså. Lossa det första bakplåtspappret genom att pensla det med kallt vatten. Bred sen sylt på den sidan, rulla ihop.

4. Skiva upp rulltårtan och klä insidan av en skål med bitarna, så det liksom blir en rulltårte-skål inuti skålen. Vispa till pulverfromage som du sedan häller inuti rulltårteskålen. Kyl allt tills fromagen har stelnat. Stjälp upp hela konkarången på ett fat och voilà! Du har gjort en Charlotte Russe! Dekorera gärna med lite färsk frukt och pudra eventuellt över lite florsocker.

En kaka som  mamma alltid har gjort om somrarna när trädgården dignar av frukt och bär är Rör ihop-kaka. Jag vågar nästan lova att den här kakan toppar listan av kakor där det gäller att få godast smak med minsta möjliga arbetsinsats. Den kräver så lite jobb så det är bara att slänga upp benen på köksbordet och lata sig.

Ja, det brukar gubbarna kalla det. Jag brukar kalla det kantareller, fast det är ju sant att det är i skogen de finns. De har börjat komma här nu, även om de är lite små och torra sådär. Mamma firade med att smörsteka några och lägga dem på smörgås till kvällsmat, och det var smarr det!

Jag valde att rensa mina, lägga dem i påsar, väga dem med kantarellgula vågen och frysa ner dem för mustiga viltgrytor i höst. Kanske kan man slänga ihop några vildsvinsbiffar med kantareller i? Och äpplemos till det?

Hela tiden hade jag sällskap av en liten hund som tassade runt kring mina fötter där jag satt på kökssoffan. När kantarellslitet var klart och jag lyxade med lite mjölkchoklad och Sommar med Ernst på tv började den lilla rackaren tigga, som om hundar visst kunde äta choklad. Han ska vara glad att han inte får någon!

1. Plocka två liter svartvinbärsblad (om du har ett smalt litermått kan du behöva trycka ihop bladen lite lätt för att få ihop tillräckligt). Borsta noggrant 3 citroner (helst ekologiska såklart!) och skiva dem tunt. Lägg blad och citroner i en stor bunke som tål värme.

2. Koka upp två liter vatten i en kastrull. Häll i 2,5 kg socker (1 kg ska räcka om saften ska frysas, jag provade det) och rör om tills det har löst sig helt.

3. Häll sockerlösning och 50 g citronsyra över bladen och citronskivorna. Låt svalna och stå kallt med lock i 5 dagar. Sen är det bara att sila och hälla upp på flaskor. Smaskens!

Jag har alltså fem dagar kvar innan jag får smaka resultatet, men jag hoppas verkligen att det blir gott. Igår gjorde jag finfin jordgubbssaft tillsammans med Dannemannen efter att vi hade självplockat jordgubbar på Moholms Herrgård med mamma och pappa. Det är den mysigaste självplocken som finns, med två stora, svarta hundar, en snäll Stockholmsfarbror, omålade växthus och halm mellan jordgubbsraderna. Tillsammans plockade vi 13 kg som sen skulle sköljas, snoppas, förpackas, märkas samt frysas och eftersom jag gillar när det är effektivt så inredde vi olika stationer som bemannades och huj! så var arbetet snart klart. Samtidigt som saften stod på spisen. Efter en liten löparrunda på berget blev det kvällsfika med nykokt saft och kakor som råkat bli över när frysen tinades av. Det är något alldeles speciellt somrigt med färsk hemgjord jordgubbssaft. Den blir helt rund i smaken och smakar alldeles rött. Bara jag tänker på den vattnas det i munnen, och jag får nog gå och blanda till ett glas nu direkt när jag ska ställa in vinbärsbladssaften i kylskåpet. Tur att man är lat och inte har borstat tänderna än!

Alltså, att jag har hunnit göra saft redan och tycker det är sent att inte ha borstat tänderna klockan nio beror inte på präktighet förresten om någon skulle tro det. Fast mamma gav mig så mycket beröm när hon kom ner i köket så jag blev generad. I själva verket klev jag upp kvart i sex för att skjutsa Dannemannen till bussen. I vanliga fall kliver jag upp ungefär nu.

Det är fint när man gör saker för första gången. Idag var första gången i mitt liv jag kokade saft, och det av ett par liter svarta vinbär som bidat sin tid längst ner i frysen. Resultatet - lite svagt men smarrigt.

I alla recept stod det att man skulle ha natriumbensoat, men det behöver man inte om man har minst 5,5 dl socker per liter bär. Då håller sig saften fräsch i flera månader om man bara låter den stå kallt.

Och Dannemannen bakade finfina kokostoppar! Mmm. Receptet är Leilas, med lite lime och rom (eller arraksessens, som vi råkade ha hemma). Det är så lätt och blir så otroligt gott!

Idag har jag skrivit om saft, kokostoppar och natriumbensoat.

Tyst några dagar. Sen plötsligt! Ett awsome mellanmål: Blodgrape med florsocker som jag siktar med teklämman. Mm.