Lite mera...

En sen söndagskväll kan det vara riktigt skönt att sätta sig och plugga en smula. Då känns det så härligt att gå till skolan dagen därpå. Dessutom blir det alldeles extra roligt att plugga när man har fått ett eget rum till sånt: Kontoret (eller konjak- och cigarrsalongen som jag föredrar att kalla det i mitt huvud). Jo, ska det vara fint så ska det. Eftersom jag pluggar så pass mycket hemma är det otroligt skönt att kunna sitta vid sitt skrivbord där man slipper höra köksfläkten eller teven genom hörlurarna, och inte behöver se Daniel ila runt i ögonvrån.

Att jag har fått låna min fina systers enorma ek-skrivbord gör ingenting sämre. Det är fullt med saker jag älskar: krukväxter, glittrande pingvinen, några Hello Kitty-figurer och diverse bra saker. Den röda uppslagna boken till exempel är Analys i en variabel, ungefär lika helig för mig som bibeln, koranen och toran för troende. Det jag alltid har lockats av med matte (i alla fall på lite högre nivå) är att det liksom är ett språk att lära sig. Ett språk med en helt unik grammatik och satsbyggnad. Ur den aspekten bli matematiken bara bättre och bättre för varje högskolepoäng. Ett hemligt språk, alltid vackert. Det allra vackraste att det är helt okompromissbart. Du kan inte skriva ungefär rätt, för då förlorar hela uttrycket sitt värde. Rätt ska det vara. Var sak på sin plats, ordning och reda pengar på fredag och så vidare.