Jag lever i trädtopparna nu
Jag är ju inget särskilt stort fan av Stan egentligen. Stan är bullrig, luktar illa och det är ett jäkla rännade jämt. Alltså, Stan som i Staden, inte någon stackars hyperaktiv person som heter Stan och har dålig andedräkt. Från början bodde jag i utkanten av stan, men nu har jag flyttat rätt in i den. I en stor, fin trea breder jag nu ut mig, mitt i avgaserna. Om morgnarna vaknar jag av rusningstrafiken och på kvällen somnar jag till Lisebergstornets röda sken. Men Stan är ändå en trevligare livspartner när man bor mitt i den än när man tvingas pendla in i dess gap varje morgon. Och sanningen är den att det är närmre till landet här ifrån centrum, alltså det är närmre till Centralstationen då. Jag har några minuter till Avenyn och till caféerna i Vasa och Haga är det ungefär söndagspromenadsavstånd. Näckrosdammen är nästan min trädgård och jag har utsikt från Gamlestan till Lackarebäck. När jag tänker på det är Göteborg rätt fint faktiskt.
Så, förlåt Stan. Det var visst så att jag inte klarade av ett distansförhållande. Är du beredd att ge det ett nytt försök? För jag tror att jag börjar bli lite kär i dig.
Kommentarer
Trackback
