"Om det inte vore meningen att vi skulle äta djur, varför är de då gjorda av kött?"
Jag försöker att hålla nere min köttkonsumtion. Just nu är min policy att jag äter kött som lyx, och går köttet att ersätta med ett bra vegetariskt alternativ gör jag det. Lasagne till exempel, det kan man göra en god, vegetarisk variant av - alltså väljer jag grönt där. Isterband, det är (antagligen) inte så gott att fylla med grönsaker istället för kött - alltså äter jag riktiga isterband, men det räknas som lyx.
PS. Heja Johanna Karlsson, som svarade kommentaren i rubriken med de ironiska orden: ...till skillnad från människan som är gjort av 100 % nylon, såklart. DS.
Köttfria måndagar som införs här och var tycker jag är en alldeles strålande idé! Många äter nog kött mest av gammal vana och för att man inte riktigt vet hur man äter vegetariskt. Andra känner sig djupt nedtryckta och ger griniga kommentarer här. Jag blir så trött så jag inte vet var jag ska börja. För det första undrar jag vilka det är som kommenterar, och för det andra varför de blir så förtvivlade över köttfria måndagar.
Min teori är att det är män som kommenterar, medelålders. Få kan låta lika nedlåtande som riktiga mansgrisar i medleåldern, som tur är. Eftersom de blir så upprörda av att man tar deras kött ifrån dem gissar jag att deras stolthet eller självbild vilar i att de är rediga män, precis som grottmänniskor, vill ha stora köttstycken att slita i med tänderna och gärna ska de klubba ihjäl djuret själva. Eller? Puh, jag torkar ilskesvetten ur pannan och tänker: Väx upp! Vilka det än är som blir trotsålders-arga över att någon tar bort sitt kött - på ett ställe där de inte ens behöver köpa sin jäkla middag - så skrämmer de mig med sin ignorans. Och jag kan inte låta bli att tänka: om människor är så här - hur ska vi då kunna leva hållbart, någonsin?
PS. Heja Johanna Karlsson, som svarade kommentaren i rubriken med de ironiska orden: ...till skillnad från människan som är gjort av 100 % nylon, såklart. DS.
Kommentarer
Trackback
