Den rena kärnkraften

Jag är emot kärnkraft. En grej som genast får många att vända sig mot kärnkraften är såklart riskerna. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima är tre tillbud som redan är tre för många. Men hälsoriskerna är inte det som skrämmer mig, inte mest i alla fall.

Uran-235 gräver man upp ur jorden - det kan inte produceras och kommer en vacker dag att ta slut. Kärnkraften lämnar efter sig ett giftigt avfall som vi inte vet var vi ska göra av, och vi vet inte heller säkert vilka konsekvenser det kan ha att samla radioaktivt avfall på avskilda platser.

Idag beskrivs kärnkraften som en ren energitillgång. Ungefär så tänkte man om fossila bränslen när man införde dem. Aldrig kunde man föreställa sig vilken katastrof oljan och bensinen kunde leda till, och man kunde absolut inte föreställa sig att tillgången på fossila bränslen kunde sina. Ska vi göra samma misstag en gång till?

När morgonens radiodebatt slinker in i öronen över min frukostyoghurt blir jag irriterad. Nån kille sitter där och säger att vi inte ska bygga ut vindkraften mer: det är dyrt och helt onödigt när vi redan har en så ren och väl fungerande kärn- och vattenkraft, menar han. Kom igen! Väl fungerande?

Jag är helt övertygad i min syn på energipolitiken. Den enda energi som tillförs jorden kommer från solen, därför har vi bara att utnyttja solenergin - i ett så kort led som möjligt! Med det menar jag att vi helst ska använda solenergin innan den binds av fotosyntesen, till exempel genom vatten-, vind- och sol-kraft. I andra hand ska vi använda bränslen från växtriket som har en kort livscykel så att det snabbt växer upp nya träd som fångar upp koldioxid. Simple as that.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0