Sommarnattens hinna
Det finns ingenting som att ligga i sängen med fönstret öppet på vid gavel mot sommarnatten. I det sitter ett myggnät som min mamma har byggt med kärlek, bara för att jag ska slippa slå mygg.
Det är så stilla. Inte en fågel hörs, och den sjuka räven skäller inte under mitt fönster som förra sommaren. Getingarna som hade byggt bo i väggen, bara centimeter från mitt huvud, har med sin drottning flyttat någon annanstans.
Vinden - som har mojnat och blivit slö - drar igenom trädkronorna så att det sus som uppstår nästan låter som havet. Fast mycket snällare.
När man släckt lampan ser man hur den tunna hinnan av sommarnatt klär mina väggar med sitt ljus. Solen är borta, men knappt. Himlen lyckas aldrig bli helt igenom mörk.
Och sommarnattens klorofylltyngda luft bäddar in mig i sängen, med en doft av dagg som sänker sig över mitt ansikte, bäddar in mig, låter mig somna. Ingenting, finns det som detta.
Kommentarer
Postat av: June
Sv: Prova att byta tvättbalsam, vilket har du använt hittills?
Postat av: afSnirkelsnorkel
Ida, det är mitt rum. Jag blir ledsen av att läsa detta när jag själv måste ligga i en bastuinredd skrubb med gubblukt och syrefattig luft med förseglat fönster.
Trackback
