Lite mera...

Ja, det brukar gubbarna kalla det. Jag brukar kalla det kantareller, fast det är ju sant att det är i skogen de finns. De har börjat komma här nu, även om de är lite små och torra sådär. Mamma firade med att smörsteka några och lägga dem på smörgås till kvällsmat, och det var smarr det!

Jag valde att rensa mina, lägga dem i påsar, väga dem med kantarellgula vågen och frysa ner dem för mustiga viltgrytor i höst. Kanske kan man slänga ihop några vildsvinsbiffar med kantareller i? Och äpplemos till det?

Hela tiden hade jag sällskap av en liten hund som tassade runt kring mina fötter där jag satt på kökssoffan. När kantarellslitet var klart och jag lyxade med lite mjölkchoklad och Sommar med Ernst på tv började den lilla rackaren tigga, som om hundar visst kunde äta choklad. Han ska vara glad att han inte får någon!