Lugnåsberget
Ibland tänker jag på hur det vore att inte växa upp på Lugnåsberget. Då skulle jag inte haft barndomsbäcken på andra sidan ängen med alla blommorna. Där vårlöken färgar marken alldeles gul under ek och hassel om våren, då vattnet rusar ner till de bottenlösa dammarna där man kan fånga grodyngel. Dammarna, som egentligen är gamla dagbrott där man har brutit kvarnsten och där en vuxen man, två hundar och några kor har drunknat sen man slutade bryta sten. Om jag inte hade vuxit upp på Lugnåsberget hade jag inte vuxit upp bredvid skogen som är full av morellträd och blir alldeles blommande vit om våren. Och jag hade inte åkt till Svartvik och badat, i den lilla grumliga viken full av små stup man måste känna till. Överallt i sjön finns det klippor som ligger precis under vattenytan. Om man känner till dem kan man simma ut till dem och ställa sig där, så det ser ut som om man går på vattnet.
Vilken tur att jag är uppväxt på Lugnåsberget, så jag och mamma kunde åka dit och bada ikväll.
Kommentarer
Trackback
