Lite mera...

Sensommaren är en av bästa sortens sommrar. Idag vaknade jag för en gångs skull inte av svettiga lakan och vassa solstrålar i ansiktet. Första riktiga höstmorgonen, idag, då vaknade jag med en liten köldfrustning och sval luft som fläktade runt mina tinningar. Lite för kallt och rått men friskt. Solen rann in som apelsinjuice genom fönstret. Efter att huttrande och med hemmaglömda glasögon ha skjutsat Daniel till bussen hämtade jag det nya, fina täcket från gammelmoster Iris.

Det är hemmasytt och sådär riktigt tungt som bara gamla täcken och yllefiltar är. Som om hela täcket liksom kramar en genom hela natten.

Resten av familjen åkte till Göteborg för att sälja lägenheten jag bott i de senaste två åren och jag fick officiellt uppdraget att vakta hundarna och värna om deras välbefinnande. Jag tror bestämt att jyckarna uppfattade det där och tog det på stort allvar, för inte ville de låta mig sova mer!

Amen kom igen, roa oss då! skrek de så jag kunde ju inte sova en sekund till.

Jag löste problemet genom att sticka till dem var sin korsordstidning och en skiva med Glenn Miller, så fick jag läsa lite bok i godan ro. Bästa stunden på hela da'n som en kär vän till mig brukar utbrista när han ligger och drar sig i sängen om morgnarna. Jag kan inte annat än att hålla med och nynna lite på Under A Blanket Of Blue.