Lite mera...

Äntligen är min ensamma och dystra tid som gräsänka över! Idag färdades min Daniel över hela Skaraslätten för att få återförenas med sin älskade i den lilla lägenheten i Gamlestan, och självklart var detta rent tvunget att firas. Eftersom vi brukar äta rysk kaviar och dricka rosa champagne vardagligen och hummer kändes lite nittiotal valde vi att höja den gastronomiska ribban ytterligare ett snäpp: Milkshake. Mjölk, glass och denna åtråvärda peppar mixades samman till en underbart grusigt krämig vätska och hälldes upp i de fina släktglasen för att sedan berikas med sugrör.

Slurp, sa det ungefär. Sen mådde vi väldigt dåligt, båda två. Så mycket turkisk peppar har jag nog aldrig fått i mig på så kort tid förut, och jag kan meddela - det var inte trevligt. Jag fick lägga mig på golvet med en gnyende mage och ett huvud som fullkomligen höll på att sprängas av den turkiska överdosen. Dödsångesten kom krypande över mig och slog sina klor i mitt hjärta. Puh. Men gott var det ju i alla fall!