Om jag får nåt att säga till om...
Snön fortsätter att falla ner över min blåsiga stad på västkusten. Det var den första dagen på länge idag, då jag kände mig stark och frisk. Förhoppningsvis har jag vunnit över min sega förkylning. Ja sannerligen, om det inte vände idag? En java-programmeringslabb godkänd, jag hittade mitt (ja, redan borttappade) Maple Taffy-läppbalsam, vädret påminde mig om att jag lever, en tretimmars kväll i lunchrummet Hilbert med fika och Alphapet. Allt gott så långt. Mycket kvar att plugga, mycket liv att leva. Det här ska nog gå bra. Vi lyssnar på lite BKO, går och lägger oss och vaknar imorgon bitti.
Ibland ser jag så ljust på livet så jag nästan inte står ut med mig själv. Sådana stunder då jag älskar mörkret, älskar ljuset, älskar gråzonen däremellan. Sliskigt. Istället dansar vi på min grav.
Kommentarer
Trackback
