Lite mera...

Ibland säger det bara kabaam och så trillar jag ner i något magiskt underlandshål i marken och dimper helt sonika ner i någonting från mitt liv förr. Jag hittade inlägg från gamla bloggen, och jag blir så in i helvete stolt över den jag var då. Jag var så duktig på att uttrycka mig (inte konstigt eftersom jag jobbade på tidning då), pluggade på som en riktig liten mönsterelev, var sådär lagom olycklig över min för tillfället lite trassliga hemsituation och tittade duktigt och regelbundet på kobra, Arty och andra pretto men spännande saker. Jag läste BON magazine och var insatt i politik, lyssnade på nya, okända band. Framför allt: jag var olyckligt kär i Dannemannen. Det var en magisk tid! Allt nytt och spännande, samtidigt det obehagligt spännande på några års tryggt avstånd. Ibland undrar jag om jag är för lycklig nu? Eller, frågan är om jag är för lycklig med tanke på alla saker som är viktiga i mitt liv som jag har prioriterat bort för att istället välja förväntningar och bekväma vägar. Denna farliga, farliga bekvämlighet. Kanske det är dags att styra upp livet? Kanske räcker det helt enkelt med en Danneman och en strävan efter en utbildning? Vi får väl se när 40-årskrisen kommer, hur nöjd jag blev.