Ur En ond man av Hans Alfredsson
Först syns man som en väldig bula
inunder mammans vida klänningstält.
Man föds. (Att födas är att dö en smula
och därför skriker bebisarna gällt.)
Sen springer man, och målet är bestämt.
I svarta gropen vilar man från springet.
Vårt liv är sannerligen blott ett skämt:
En spänd förväntans upplösning i inget.
Kommentarer
Trackback
