Don't fucking tell me what to do
Här va. Här var vi Robyn igen. När tjugohundratalets pest (ångesten över att ha preseterat fel eller kasst eller ångesten över rädlsan för att man är dum i huvudet) kommer över mig är Robyn mitt kamomill i teet. Så gött! Nu lämnar jag Göteborg till förmån för landsbygden, med nollmodul och intromatte i resväskan.
Kommentarer
Trackback
