Lite mera...

Torsdagen har förflutit röd, både i den gregorianska och biologiska almanackan. Kristihimmelsfärd var det ja, och ledig från dagis. Min finaste gosekorv var här och vilade upp sig efter sin slitiga vecka, och jag tog igen mig efter gårdagens sjukfrånvaro. Det är lustigt, jag kände att jag började få migrän, somnade snabbt som attan om igen efter att ha sjukanmält mig, vaknade klockan två och kände att jag haft migrän. Huvudvärken och de svidande musklerna som drar i mina ögonlober än hit, än dit gör sig påminda idag med, men jag missade själva migränen igår. Ibland har man allt tur! Dålig tajming dock, jag hade ju sovit med papiljotter och såg ut som en riktig sommardröm i håret när jag klev upp. Det blev bara rufs av det när jag hade sovit av mig migränen.

Som jag bäst låg där och snusade med min kära - lyckligt ovetandes om vad som väntade - började hela bäbismaskinen att skrynkla ihop sig och trassla. Klockan sex vaknar jag med ett litet "hhhhhhhmmff" som inom en halvtimme har övergått till torrgråt och "Aaaaanghh", sparkande i väggar och kräkningar. Visst har man mensvärk ibland, men det här var olikt allt jag någonsin upplevt. Det kändes verkligen som om någon krafsade och slet sönder hela mitt innanmäle med långa vassa klor, som att allt låg där i bäckenbenet som en enda lång sönderriven smörja. När suttit på toaletten med ansiktet i en hink och kallsvetten drypande några minuter började världen försvinna bort och jag blev livrädd att jag skulle svimma! Rar som jag är så la jag mig på golvet bredvid mammas säng och hon fick ta hand om mig i en timma tills de olika smärtstillande jag provat började sätta in. Daniel, stackaren, kom och kollade till mig men jag grymtade någonting inte så trevligt om att han skulle gå och lägga sig igen.

Om jag tyckte detta var hemskt kommer jag ju aldrig att kunna stå ut med barnafödande. Och stackars Daniel fick en försmak av hur det kommer att låta där i förlossningsrummet. Vilken morgon!