Resfeber!

Jag har närmast panikartad skräck inför att resa bort. Det behöver bara vara över natten, men huvudsaken är att natten spenderas med människor jag inte känner särskilt väl. Där börjar paniken.

Det började med att Jenny från Arvikafestivalen ringde i söndags, och frågade om jag ville vara Cateringansvarig på Vintergatan tillsammans med två till. Visst! sa jag fast jag egentligen tänkt skippa det i år. Och pang tjoff så kommer jag spendera morgondagen på ett tåg till Stockholm för Backstagehelg. Jag får se om jag blir eld och lågor eller avskräckt inför uppgiften, men jag skulle tippa på att allt känns härligt när jag varit där. Så är det ingen tvekan om vad jag ska göra den där veckan i juli sedan.

Första stegen är dock att hantera andnöden, ångesten och klumpen i hela överkroppen. Har jag med mig allt? Kommer det sluta med att jag ändå har glömt något klädesplagg och sitter där som den smutsiga killen i Snobben bland alla rena och fina människor? Kommer alla vara jätteentusiastiska medan jag gäspar och vill åka hem? Kanske glömmer jag väskan på tåget, eller så stjäl någon den på t-centralen? Och tänk om jag missar tåget! Tänk om det händer någonting med mamma, pappa, Emma eller Daniel medan jag är borta? Hur är det att sova utan mina gosedjursflodhästar under armarna? Hur, hur, hur? Att bli lika vuxen som mamma och pappa, och bara lägga sig ner och somna var man än må vara just för att uppgiften om natten är att sova, det känns väldigt långt borta nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0