Long live Ernst

New Friends jugInnan matteprov, inlämningar, sista inlämningsdatum - ja egentligen allt som egentligen innebär ett måste - infinner sig den där underliga lustan att göra Annat. Är det inte dags att möblera om och såpa golven? Är det inte lite glest på bullar i frysen? För att inte tala om hur många enstaka strumpor som ligger löst i strumplådan! Här gäller det att kavla upp ärmarna! Nu ska jag vara riktigt duktig minsann, håhåhå. Och sen sitter man där, lätt svettig efter sitt slit, nöjd och belåten, när det plötsligt slår en att imorgon är det verkligen dags att lämna in projektarbetet eller ska man faktiskt resa utomlands och kan inte längre skjuta på packningen.
Och så har man gjort bra saker som ändå på något sätt blir dåliga.

Lite så funkar mitt internetsurfande. Ju mer jag har att göra, desto mer frekvent google. Jag tycker inte ens det är roligt att googla efter fantastiska inredningsattiraljer jag inte vill ha, för prylar har man nog så det räcker och blir över ändå.

En såndär dag var det i dag i alla fall. Blotta synen av matteboken ger blyklumpar i huvudet och Arvika-pärmen leder till handlingsförlamning. Men på Finnish Design Shop sitter ankan i Ernst Billgrens karaff New Friends Jug tillsynes nöjd bland bladen och bidar sin tid. Snart gillar jag Ernst Billgrens sjukligt mycket. Hans bok Vad är konst, med tillhörande tv-reklam var en riktigt godbit sådär till jul. Tackar, Ernst!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hellu kul att du uttryckte din åsikt om dagis, t'nk vad olika man kan tycka. Jag utbildar mig till förskolelärare och tycker som jag skrev att så små barn inte ska behöva vara på dagis särskillt länge om en alls just för att de bara blir "förfarade" där. Kanske fungerar det bättre på vissa ställen, men oftas går de bara omkring och inte får vara med eller måste akta sig hela tiden. Måste man ha så små barn på dagis borde det iallafall inte vara några längre stunder.

2009-04-27 @ 16:16:30
Postat av: EMMA

Tacka mig, det var jag som tryckte i mig äckliga mögelostkakor och sur blåbärssaft i en evighetslång kö av idel svettiga tanter i zebratunikor, för att få en signatur, samt släpade boken till berlin!

2009-05-03 @ 12:39:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0